Att vara så vansinnigt skoltrött

Så. Jävla. Trött. Tjej.

Jag är just nu spyfärdig på vår jävla B-uppsats och kommer avsky The Blair Witch Project för resten av mitt liv. Kommer aldrig mer kunna se filmen igen. Tänk er 28 (TJUGOÅTTA) jävla sidor om bara en enda film. Eftersom jag flippat dygnet tack vare mitt lilla sjukdomstillstånd tog jag på mig att fixa det sista sådär natten före, men nu går ögonen i kors på mig och trots att den i skrivande stund är inlämnad så känner jag bara: Det här kommer ju gå åt helvete! De kommer mangla sönder oss på opponeringen på fredag!

Åh, ljuva filmvetenskap! Åh, ljuva jävla studentliv!

Vad trött jag är på det nu...

Att läsa om djävulen

Hemklickat: John Miltons Paradise Lost.
Hoppas på riktigt snabb leverans, för jag är lässugen till tusen!

"Abashed the devil stood,
And felt how awful goodness is.
"


Att komma ihåg

"Remember me when I am gone away,
Gone far away into the silent land;
When you can no more hold me by the hand,
Nor I half turn to go, yet turning stay.
Remember me when no more day by day
You tell me of our future that you plann'd:
Only remember me; you understand
It will be late to counsel then or pray.
Yet if you should forget me for a while
And afterwards remember, do not grieve:
For if the darkness and corruption leave
A vestige of the thoughts that once I had,
Better by far you should forget and smile
Than that you should remember and be sad."

Christina Rossettis "Remember".

Att vara besatt av Edgar


Att (nästan) ligga för döden

Har spenderat majoriteten utav denna dag liggandes i sängen med en katt på varje sida av kroppen. Helvete, så synd det har varit om mig. Huvudet värker, halsen gör ont och frossan ska vi inte ens tala om. Avskyr det här förstadiet av sjukdom. Innan det riktigt har brutit ut helt och hållet i kroppen. För när det väl har brutit ut, så vet man åtminstone att man är på bättringsvägen. Nu får jag ju bara gå och vänta här med bomullsskalle på att det ska smälla till.

Kvällen ska i alla fall spenderas framför Big Brother Live. Spännande nu. Ikväll åker två stycken och då är de bara tre stycken kvar i huset sen, dvs de tre som kommer att sitta i finalen nästa söndag. Martin är ju redan klar för finalen, men jag hoppas verkligen (och tror) att Peter kommer sitta där också. Den utav dem som inte vinner kan jag ta på mig att trösta. Inga problem.

Efter det blir det säkert så att jag drar på en film att däcka till. Mycket film nu, men det hjälper mig att hålla tankarna borta från annat och att inte vara ute och ränna som en tonåring som precis upptäckt att man blir yr i huvudet av öl. Hade gärna velat se Lars Von Triers Antichrist, men jag tror att det blir för mycket för mitt lilla huvud att ta in nu när jag är sjuk så det lutar åt någon halvdålig (eller kanske jag blir förvånad och upptäcker att de är bra) skräckfilm. Man behöver inte vara lika engagerad när folk slaktas.



En annan dag.

Att se en vacker film

Att Muukalainen/Främlingen (2009) är en film som helt och hållet bygger på det visuella var fullständigt korrekt. Det faktum att huvudkaraktären är stum/vägrar prata (det framgår aldrig vilket utav dem det är), att det tar ca 17 minuter in i filmen innan man överhuvudtaget får höra någon säga något samt att det överlag talas väldigt lite i den bekräftar detta. Och det visuella fungerar absolut som berättarmetod, även om jag kan känna att den skulle behöva ses ytterligare en gång för att förstå den helt och fullt. Å andra sidan är jag osäker på om det är meningen att man ska det eller om det är en sådan film där man får bygga sig en egen uppfattning om slutet. Oavsett vad så är den en bildlig orgasm för alla filmälskare. Kameravinklar, miljöer, ljus och färg får en att undra varför inte alla filmer görs så. Finnarna har verkligen lyckats skapa något riktigt vackert med denna film.


Att känna sig lite sjuk

Tjena blöggen!

Här sitter jag och känner mig som sju svåra år. Huvudvärk, ont i halsen och frossa. Har inte varit ordentligt sjuk på ett bra tag nu, så det var väl dags att det dök upp. Brukar alltid få en ordentlig omgång i början av varje sommar, så jag är inte särskilt förvånad. Olägligt dock med tanke på hetsen i samband med denna termins slut. Men med ett par paket värktabletter om dagen och ett par filtar runt kroppen borde jag väl överleva den här gången också.

Har hängt framför TV:n med ett par filmer i kväll. Reservation Road och Veronika bestämmer sig för att dö (som bygger på Paulo Coelhos roman med samma namn). Inga filmer att hurra jättehögt för, men tillräckligt bra för att roa sig med en sådan här kväll. Dessutom var båda relativt sorgliga och eftersom jag blir ordentligt blödig av mig när jag är sjuk och dessutom har lättare att gråta av andras eller fiktiva problem än mina egna så blev det en riktig gråtfest här också. Skönt med lite ventilering av tårkanalerna emellanåt. Välbehövligt.

Har så svårt att slappna av tillräckligt mycket för att sova när jag är i första fasen av att bli sjuk (när jag väl blivit sjuk gör jag inget annat än att sova dock), så jag överväger att slå på ytterligare en film och krypa ner under täcket. Tror det får bli en finsk film som heter Muukalainen (på svenska Främlingen) och som, efter vad jag hört, ska vara ett riktigt mästerverk - åtminstone rent visuellt. Får väl se om det stämmer eller inte.


...


Att gråta till en film

Åh, vad jag har bölat!
Och jösses, vad jag älskar The Crow.

Var nog ungefär hundra år sedan jag såg den, men den var exakt lika bra, om inte bättre, än vad jag mindes den som. Jag blir så tagen av tanken på att man gör vad som helst för den man älskar. Jag är nog en hopplös romantiker på det sättet. Eller en hopplöst älskande människa överlag. Skulle det stå mellan mitt liv och någon jag älskars liv, så skulle jag tveklöst välja bort mitt eget. För så är äkta kärlek. Osjälvisk och uppoffrande.

Suddenly there came a tapping.
As of someone gently rapping,
rapping at my chamber door.


Att de har valt att refera till min älskade, underbara favoritförfattare och poet Edgar Allan Poes The Raven i filmen gör den bara ännu mer magisk. Det är dessutom ganska uppenbart att huvudkaraktärens namn, Eric Draven, också ska referera till detta - Eric Da Raven/Eric The Raven.


Att ha hemmamys med film

Har laddat upp med färsk frukt, cola, chips och dipp för nu ska det fredagsmysas framför TV:n. Känner verkligen behovet av att låsa in mig den här helgen och bara få vara. Skriva lite på uppsatsen, läsa en bok som jag faktiskt vill läsa och inte för att jag måste, se precis vilka filmer jag vill, kolla vilka skitprogram jag vill, ta en powernap med katterna och bara få vara. För det är faktiskt något utav det bästa som finns. Bara vara. Är strax dags att slå på TV:n för att kika lite Big Brother och sen blir det att slå på en klassiker att hänga i sängen till. Ha en fin kväll!


Att ha en kropp som säger stopp

Nu har lillkroppen min börjat säga till mig att jag får lugna ner mig rent fysiskt också. Har länge märkt att jag varit ovanligt orkeslös och smågrinig, men nu visar den att det får vara nog på riktigt med spontana blåmärken på benen. Och nej, jag har inte leukemi. Blåmärken av leukemi gör sällan ont när man trycker på dem och jag har redan blivit testad för det en gång för flera år sedan av samma orsak som nu och läkaren konstaterade bara att jag inte mådde bra rent psykiskt och att det var därför de uppstod. Stress i kombination med ensidig kost, rökning och lite för mycket alkohol kan nämligen orsaka detta lilla kroppsliga fenomen också.

Så nu tar vi och lyssnar på den gamla hyddan och ändrar lite livsstil. Mer mat, mindre vin och cigaretter, fler promenader, bättre rutiner och regelbunden sömn borde göra susen. Vill ju varken säcka ihop eller se ut som jag lever med en hustrumisshandlare.

Att längta efter bläck

Jag är så sugen på att lägga mig under nålen igen så det finns inte ord för det. Är snart ett år sedan jag gjorde min ros på underarmen, så jag känner att det är dags nu igen. Dock säger ju ekonomin i från på tok för mycket, så jag får fortsätta drömma ett tag till. Har dock bestämt mig för vad det blir nästa gång, nämligen korpen och mikrofonen som pryder omslaget till HIM:s livealbum Digital Versatile Doom. Dels för att deras musik har betytt så mycket för mig i så många år, men även som en liten hyllning till den fantastiske författaren och poeten Edgar Allan Poe som har skrivit bland annat The Raven, Lenore och The Telltale Heart.

And the Raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted- nevermore! /Edgar Allan Poes The Raven



HIM - Resurrection

Att få goda råd av mamma

De bästa livsråden man får genom livet brukar man få av mamma. De kan vara bra, mindre bra, konstiga, roliga eller fördomsfulla. Men oavsett vad så lyssnar man alltid. Mamma brukar dränka mig i dessa goda råd och jag tänkte att jag kan dela med mig utav mitt favoritråd, för detta är något alla kvinnor bör veta:

Caroline, gift dig aldrig med en man vars namn slutar på Y.
Alla vet att de är kriminella.

Så om du heter Kenny, Sonny eller Tony kan du lika gärna ge upp här och nu.
Det kommer aldrig bli du och jag.


Att vara en desperat kvinna

Ibland (läs: många vakna timmar per dygn) roar jag mig med att kolla på amerikanska skitprogram på TV. Allra helst på TV11 för de sänder verkligen så mycket goja att deras spalt i tv-bilagan är rena rama white trash-pornografin. Favoriter: Cheaters (för det är kul att se folk som slirat till vänster med könsorganen få stryk), Plastikdoktor 902010 (för att jag gillar blod och den manliga åkomman "dold penis") och Rock of Love (för att det är kul att se Bret Michaels hångla och leka med fjorton silikonbröst samtidigt). Sen har vi Bachelor och det kan ju tyckas jättesött och pluttigt. Det är rosor, levande ljus och förmodligen lite vaniljsex med kamerorna avstängda (inte riktigt saker jag hoppar högt av, men majoriteten av världens kvinnor verkar gå igång på så ostiga saker). Sen är det även desperata kvinnor. Vi talar kvinnor med psykfallsattityd. För det spelar ta mig tusan ingen roll om de så blir bortvalda i första programet och knappt pratat med ungkarlen, så sitter de ändå där i limousinen och bölar så snoret rinner och undrar varför: Jag trodde jag hade funnit mannen i mitt liv!!!

Tar folk inte kärlek/förälskelse/pluttigull på större allvar än så? För det måste ju rent statistiskt vara helt omöjligt att tjugo utav tjugo kvinnor faller lika hårt för en och samma snubbe. Nu är vi ju alla olika och jag kan snubbla och trilla rätt hårt jag också, men det sker ju också bara en gång vart femte år ungefär. Tror jag ska zappa nästa gång Bachelor dyker upp i rutan och börja dubbla dosen av Cheaters i stället. Det känns mer realistiskt.

Att tipsa om mer vacker konst

När vi ändå är inne på konstspåret så tycker jag att alla människor ska ta och kolla in den kanadensiske designern/illustratören Vincent Marcone, eller My Pet Skeleton som han är mer känd som. Han har exempelvis gjort skivomslag till The Birthday Massacre och har en riktigt udda och mörk stil på sina konstverk. Dessutom är han killen som designar ljudeffekterna till Johnny Hollows musik (som jag skrev om för ett tag sen). Händig kille!


Att ha hittat en ny favorit

Fick precis världen bästa tips utav Camilla att kolla in en konstnär som heter Mark Ryden och jag blev fullständigt förälskad så fort jag klickade mig in på hans sida. Vansinnigt bisarra konstverk förklädda i någon form av barnslig världsbild. Helt fantastiskt! Mest iögonfallande, för min del, var nog den serie som han har valt att kalla för Blood, men bilden nedanför, som tillhör serien Bunnies & Bees är så sjuk att jag vill kasta upp den på väggen omedelbart. Bisarrt och katolskt tillsammans. Kan inte bli mer rätt än så i min värld. Eller åtminstone på mina väggar.


Att fascineras av ett konstverk

Om jag fick vara helt osjälvisk för en liten stund och önska mig precis vad som helst för materiell lycka just nu så skulle jag tveklöst roffa åt mig en tavla av min favoritkonstnär Michael Hussar och då allra helst någon utav favoriterna Daddy's Little Girl eller Cherry Pie. Jag studerade bland annat konsthistoria på gymnasiet, så jag har stirrat mig blind på de allra flesta klassiska konstverken, men aldrig någonsin har någon utav dem berört mig som denne mannen gör i dag. Jag älskar hans provocerande, vulgära och groteska stil som blandar så dystra känslor med klara färger och bara ger upphov till någon slags färgsprakande melankoli. Hur vrickat det nu än kan tyckas vara. Men det är min upplevelse av det. Tur sådana saker är subjektiva.





Daddy's Little Girl och Cherry Pie.

Att nå resultat

Sitter här och är sådär oförskämt nöjd över att min peppning utav Mathias faktiskt gav resultat. En ordentlig inspelning och postning på Facebook senare har han fått massa fina kommentarer och beröm. Så vare sig han vill det eller inte, så tänker jag dela med mig utav resultatet här också (det ligger ju ändå redan på YouTube), så att ni också får höra vilken jäkla pipa den killen besitter. Här är alltså Mathias version av Deftones Change (In the house of flies). Enjoy!



Klippen i filmen är för övrigt från den lilla hålan/staden Mjölby i Östergötland där jag spenderade tre år med att studera samhällsvetenskap och kultur. Skitställe! Skulle aldrig flytta dit, men det är där jag har några av mina bästa vänner i världen.

Att se Insidious

Nästa veckas bioplaner tillsammans med Camilla. Har hört att den ska vara sjukt otäck, så man kanske ska överväga att ta med sig varsin stor och stark grabb att kunna gömma sig bakom. Någon frivillig?


Att dela ut pepp

Jag tror starkt på att man ska ösa ut komplimanger och peppa andra människor, för hur bra känns det inte att själv få höra att man är duktig på något? Då och då dyker det upp en liten musikfil på Skype från en av mina finaste vänner, Mathias, där han spelar gitarr och sjunger. Och vet ni vad? Han är så bra att jag sitter och ryser av välbehag när jag hör det, men ändå vågar han aldrig posta det någon annanstans. Jag misstänker att jag är en av få (om inte den enda) som någonsin får höra det, vilket jag förvisso tar som en komplimang men tycker det ändå är trist att inte alla får höra hur bra han faktiskt är. Så, Mathias, lyssna nu på mig: Du är enormt talangfull, duktig och bra på alla sätt och vis och du vet att jag aldrig skulle säga saker som jag inte menar (såvida det inte handlar om att jag ska skicka lättklädda bilder på fyllan - då ljuger jag varenda gång).


Bästa Mathias!

Att vara festivalsugen

Jag går runt och är lite smått avundsjuk på alla som får dra på sig sina mest slitna festivalskor i år och röja runt i lera och damm, knäcka en cider till frukost och lyssna på en massa underbara band. Hade ju varit helt fantastiskt att se bland annat Volbeat (Metaltown och Peace & Love), The Sounds (Arvikafestivalen och Peace & Love), Ozzy Osbourne, Crashdïet (Sweden Rock), 30 Seconds to Mars (Peace & Love), Iron Maiden, The Raveonettes (Roskilde), In Flames och Opeth (Sonisphere Helsingfors). Men som det ser ut nu får jag nöja mig med musik ur högtalarna den här sommaren. Har å andra sidan sett både Volbeat, The Sounds, 30 Seconds to Mars, Iron Maiden och In Flames innan, så jag får väl gå runt och leva på lite gamla musikminnen i stället.


30 Seconds to Mars @ Pier Pressure, Göteborg, 2010.
Marken gungade bokstavligen.

Att göra sista rycket

Färsk ananas, jordgubbssaft och helt fantastiskt mysig musik.
Så laddar jag för en heldag med uppsatsskrivande.
Sista rycket innan inlämning, så om en liten stund kör vi!

Lali Puna - Rest your head


Att få sköna musiktips

Tack Sarah för underbara musiktips!
Är redan förälskad i detta.
Burial - Archangel


Att ha sommarplaner

I sommar tänker jag ta mig tusan inte ligga på latsidan. Dessutom är jag inte särskilt pepp på att vakna med huvudvärk 2-3 dagar i veckan efter intensivt festande, så lite vettiga halvplaner har gjorts upp i stället. Bland annat har Joanna och jag bestämt oss för att vi ska ut och tälta i skogen över en helg (trots att vi nyligen såg The Blair Witch Project) och dessutom är vi lite sugna på att rida islandshästar. Har dock inte suttit på en hästrygg sen jag var tonåring, så det kan ju bli intressant att se hur det går. Hästar har nämligen en tendens att inte gilla mig och tycker ofta att det är bättre att jag sitter på marken än på dem. Dessutom finns det småplaner kring en fjällvandring tillsammans med Sara & Co. Vore helt fantastiskt att vandra omkring i den rena, orörda naturen så jag hoppas verkligen att ekonomin kommer tillåta det för det ser jag fram emot som tusan. Sist, men inte minst, hoppas jag på att kunna åka ner och hälsa på mina fina flickor i Jönköping och att vi tar en dagstur över till Visingsö som vi pratade om. Världens finaste lilla ö som ligger mitt ute i Vättern och som man tar sig till med båt från hamnen i Gränna (ni vet, där man köper polkagrisar). Det vore hur mysigt som helst!


Tänk att vakna till den här utsikten!

Att älska CocoRosie

Underbart knepig musik som får hela världen att kännas upp och ner.
Jag älskar det mer och mer för varje lyssning.
CocoRosie - The moon asked the crow


Att må som en prinsessa

Känns extra skönt i dag att man var relativt nykter i går. Inga svarta luckor. Ingen ångest. Dessutom var det hysteriskt roligt att kolla på alla andra som tagit en drink eller två för mycket och som vinglade fram över golvet. Åtminstone tills man började fundera över om det är sådär andra uppfattar en själv när man gått ut lite för hårt. Då blev det jobbigt i stället.

Unnade mig dock en sovmorgon utan dess like trots att jag mår som en prinsessa, för det är ju så jäkla skönt att ligga där i värmen bland alla kuddar, duntäcket och snarkande katter. Faktum är att det är nästintill omöjligt att kliva upp i tid då. Nu är tanken att borsta bort plyschet från tänderna, skrubba bort gårdagen i duschen och sen göra lite nytta. Solen skiner ute så det kommer definitivt att bli en riktig långpromenad. Känner att jag har lite tankar som behöver rensas bort och promenader är den bästa medicinen mot det. Sen blir det en liten snabbstädning och efter det uppsatsskrivande.

En skön söndag med andra ord.
Hoppas er blir lika fin!

Att hänga på Frimis

Tusan, jag trodde jag var snabb på att dricka, men jag tror jag får erkänna mig besegrad av Joanna. Värre svamp än henne har jag nog aldrig skådat tidigare. Har haft en underbar kväll. Det blir lätt så när man är välsignad med fina vänner. Det har varit vinpimplande, munorgasm av världens godaste pizza och massa skvaller/babbel/kvinnoprat. Efter det tog vi cyklarna och trampade in mot stan och Frimis. Det blev häng på uteserveringen och en och annan konstighet:
  • Två killar dyker upp varav den ena drar en historia om att han har två minigrisar. Jag kontrar med att jag har två katter och att det är bra mycket häftigare än bökiga grisar. Han frågar då hur gammal jag är och när han får veta att jag är tjugoåtta säger han: "Då förstår jag att du har två katter, crazy cat lady!". Vadå, menar han att jag är en gammal ensam och patetisk singel?!
  • Joanna får tokfnatt och talar om för båda dessa grabbar att de har snygga häckar. Jag agerar passivt!
  • Vi dansar till Drängarna (inte helt okej).
  • En indier ställer sig framför mig, ler stort och vinkar frenetiskt. Överväger om detta är indiern som jag delade korridor med förra året och som vet en aning för mycket om mitt privatliv.
  • Joanna får tokfnatt nummer två och startar en konversation om isbjörnar med ett gäng random grabbar som sitter bakom oss. Jag agerar återigen passivt!
Hur som haver så har jag haft en toppenkväll med en toppentjej och när jag klev innanför dörren för en stund sedan och möttes utav två små missar som strök sig mot mina ben, pep lite extra mycket och tvättade mina händer så blev jag sådär fullkomligt övertygad om att jag hellre är en crazy cat lady för resten av mitt liv än att vara omgiven utav energitjuvar som upptar mina tankar. Sen får folk tycka vad de vill, för jag trivs så jäkla bra med vad jag har och det jag har valt. :)

Att bli hänförd av musik

Så förbaskat vackert. Jag älskar det här!
Johnny Hollow - Skeleton Song


Att gilla slasher movies

My Bloody Valentine. Blodiga grejer kan jag lova. Mycket halspulsåderssprut, avslitna käkar och diverse inälvor. Den har ett par år på nacken och jag tror att anledningen till att jag inte tagit mig tid att se den innan är för att jag fick för mig att det var en riktig B-film. Vilket den förvisso är till viss del med tanke på alla döda tonåringar och folk som springer åt fel håll, men den hade ändå en relativt bra tvist på slutet så den är absolut sevärd en kväll när man inte har något bättre för sig. Gillar man 80-talets gamla slasherfilmer som Fredagen den trettonde och liknande, så kommer man absolut att gilla den här (och jag började hetsa Voorhees redan som sjuåring, så jag gillar det). När den kom på bio var den dessutom gjord i 3D, vilket man kunde ana även på DVD, så det hade ju definitivt varit lite häftigare att se den i det.



Och vad kan vara mer passande än en av världens bästa låtar nu?

Att se en blodig rulle

Vad gör man en fredagkväll när studiemotivationen tryter, chipsen lockar och det inte finns något vettigt att se på TV? Man kollar på en skräckfilm såklart. Ensam dessutom, så fram med de extra stora spökkuddarna. Blir att kolla under sängen och sova med lampan tänd i natt minsann. Moha!


Att uppnå studieresultat

Nu tar jag helg!
Eller rättare sagt, nu slipper jag sitta i skolan och plugga och kan göra det på hemmaplan i stället. Har massor kvar med B-uppsatsen och lite annat som fortfarande ligger kvar och släpar bakom mig, så jag ska försöka vara så effektiv som möjligt denna helg. För ser ni, så värst effektiva har nog inte jag och Joanna varit i dag!















Vi kallar denna bildserie för Studiemotivation en fredag.

Att ha dålig självdisciplin

Vad bra det går för mig! Jag var jättetrött för ett par timmar sedan. Skulle bara äta kvällsmat och kika på Big Brother, sen var tanken att jag skulle sova. Av någon anledning blev det visst inte så för nu är klockan jättemycket. Bara sådär. Typiskt. Kommer säkert vara jättesegt att gå upp i morgon bitti bara för det. Får väl vara glad att jag och Joanna inte har grupprum bokat förrän vid tolv.

På tal om Joanna så fick vi en vansinnigt rolig idé till ett litet projekt när vi satt och "pluggade" i skolan i dag (dvs Joanna satt och pratade med sina holländare på skype och jag jonglerade med en tomflaska). Det är absolut inget seriöst, men det kommer bli enormt roligt, pinsamt, fnittrigt och säkert otroligt jobbigt att genomföra. Det är verkligen en sådan grej där man måste våga släppa på alla tyglar man har och bara köra på. Låter hemlighetsfull nu, men jag lovar att berätta allt när vi bestämt oss för hur allting ska gå till. Men en liten hint kan ni få!



Att vara vid liv

It's alive!

Nej, men seriöst! Det här blir ju bara värre och värre för varje utgång. Snart får jag införskaffa mig en lyftkran för att ta mig upp ur sängen på morgonen. Uppe är jag i alla fall nu och efter en dusch känner jag mig nästan som människa igen. Ska snart bege mig iväg på min lilla tantcykel och möta upp Joanna vid resecentrum, så att vi kan trampa iväg till universitetet och vara ordentliga elever resten av dagen. Längtar redan hem!

Att gå på krogen

Krogen. Vilket jävla ställe. Jag är för gammal.
Kort, koncist och ganska precist.

Jag hade dock hemskt trevligt med både Emelie och Mattias. Inte heller slog jag ihjäl mig i mina fuck me heels, även om de uppenbarligen inte uppfyllde sitt syfte med tanke på att jag sitter här och bloggar klockan tjugo i två på natten. Å andra sidan har jag sett bättre utbud än ikväll så det går väl på ett ut.

Morgondagens planer:
  • Vakna vid halv sju som alla andra gamla tanter.
  • Bakfyllebajsa.
  • Borsta bort plyschtänderna.
  • Bege mig mot skolan och halvsova framför datorn.
  • Leta upp varenda svensk reklambyrå i Finland och skicka portfolio (Emelie trodde fortfarande att jag skojade trots mitt blogginlägg - men jag är allvarlig!!).
  • Sova. Sova. Sova.
Nu ska jag fortsätta dregla över Peter Orrmyr.

Att vilja vara man

Nyss hemkommen från universitetet. Jag och Joanna har suttit med våra datorer och hängt på Facebook. Ibland har vi skrivit en rad eller två i B-uppsatsen. Fast mest har vi hängt på Facebook. Lyckades även ha sönder min gylf efter ett, uppenbarligen, våldsamt toabesök, så i dag har jag varit den där klumpiga tjejen som man kan skratta lite åt och peka hånfullt på för att hennes trosor syns i gylfgluggen. Gröna trosor har jag om någon skulle ha missat det. Dessutom lider jag av kvinnliga smärtor i magtrakten och har varit sådär skönt gnällig och småtjurig hela dagen. Man skulle ha fötts till man i stället och då skulle jag ha hetat Herman (hur tänkte mamma där?). Det finns bara fördelar med att vara man. Det är statistiskt beviset. Se lista nedanför:
  • Man har snopp. Hur kul som helst.
  • Man kan stå upp och kissa utan att det rinner längs hela benen.
  • Man kan gå med bar överkropp utan att folk blir upprörda.
  • Man har snopp.
  • Man är snygg trots att man har lurviga ben och armhålor.
  • Man ser cool ut i mustasch.
  • Man kan klia sig i skrevet och ändå uppfattas som normal.
  • Man kan ligga överst och fortfarande se vansinnigt snygg ut.
  • Man kan automatiskt byta däck och laga elektriska saker som går sönder.
  • Man har snopp.
Som sagt, statistiskt bevisat!

Nu ska jag ladda upp för lite onsdagsraj med min sköna Emelie. Vi ska gotta i oss lite överblivna skvättar av rusdryck och eventuellt visa upp våra vackra anleten på Pitchers ikväll. Kom och bjud oss på varsin drink, vet jag!

Att ha så underbara vänner

Det spritter liksom till i hjärtat på mig när jag tänker på vilka underbara och fina vänner jag har och hur stor del de har varit i att jag kravlat mig upp ur djupet efter ett ganska mörkt halvår. Så rikt och socialt liv som jag har här i Örebro nu har jag inte haft sedan jag flyttade hit. Extra glad blir jag när det dyker upp fina sms mitt i natten:

Från: Gabrielle, kl. 02.24
Världens bästa Carro!
Visserligen att jag är full,
men jag kan fan inte låta
bli att sakna dig som en
jävla dåre ändå. Hoppas
vi ses väldigt snart! Puss
fina du!

Där står hon mitt i den täta Oslo-dimman och tänker på mig.
Hur jävla fint känns inte det!

Hoppas dessutom att denna halvfinska fröken minns att hon ska byta efternamn till Kuukilainen och flytta med mig till Finland. Om inte borde hon inte vara så svårövertalad. Det finns nämligen mycket öl i Helsingfors har jag hört.

Att flytta till Finland

Mina Finlandsdrömmar har så sakta vaknat till liv igen. Folk blir nästan lite upprörda när jag berättar om min stora dröm att husera i någon flott liten lägenhet i självaste Helsingfors. De förstår inte riktigt varför man skulle vilja bo på ett ställe där 99% av befolkningen har ful-DNA, är alkoholiserade och pratar efterblivet. Så därför tänkte jag ge er en lista på alla pros med vårt vackra grannland. Den följer här:
  • Blek-smala killar med smink.
  • Blek-smala killar utan smink.
  • Blek-smala killar med kniv.
  • Vodka till frukost.
  • Bastubad sju dagar i veckan.
  • Lakupiippu-killen.
  • Musiken.
Det finns inga cons.
Det ser ju vem som helst!

Någon som ska med?

Att ha ömma pattar

Här sitter jag och småfilosoferar över livet. Eller snarare sitter jag och funderar på vilket sätt som skulle vara roligast att panikväcka katterna på. Just nu står det mellan att kasta en strumpa i huvudet på Isolde och att glida som en säl över parketten. Tål att tänkas på, men misstänker att alternativ två eventuellt inte skulle vara så populärt hos grannarna. Å andra sidan uppskattar jag inte alltid deras falsksång och otaktsknullande heller, så det kanske är dags att de får lite tillbaka.

Har en stor chokladkaka liggande här framför mig. 100 g schweizernöt. Om nom nom! Klappar den lite ibland. Smeker lite försiktigt över det röd-gula plasthöljet. Längtar tills klockan blir tio, då Big Brother börjar och den sakta ska glida ner i lillmagen. Om jag hade haft sällskap ikväll hade jag först slickat på hela kakan för att slippa dela med mig. För ni förstår, jag är kvinna och har ont i pattarna och den som försöker stjäla en pattömmande kvinnas choklad går mot en säker död. Det ska ni komma ihåg.

Att skapa tvåsamhet

Men banne mig om det inte är så att jag är en outtömlig källa till briljanta idéer. Alla olyckliga solitärer kommer i och med detta genialiska avslöjande att knäböja inför mig och dyrka marken jag går på för, ser ni, jag har löst gåtan om hur man som ensamstående kan få en gnutta tvåsamhet under kylslagna nätter. Lyssnar ni? För här kommer det:

Man rakar bara ett ben, så kan man låtsas att det andra tillhör en man.

Att säga det så bra

Det handlar om att prata sönder nätter,
om att sätta på en film om och om igen
för att storyn hela tiden tappas bort bland kyssar.
Att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet.
Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar,
Om att brottas bland kuddar och att älska att förlora,
bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen.
Det handlar om att kunna kyssa bort sårigheten,
om att viska du är vacker tusen gånger varje natt
och mena det lika mycket varje gång.
Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga
världen och att ständigt ha tusen fjärilar i magen.
Det handlar om att tappa bort sig i någons famn
och aldrig vilja hitta vägen ut.

Att svara på lite fler frågor

Vad heter du?
Caroline. C i början och E på slutet. För så får jag alltid säga till alla som frågar.
Var bor du?
I en liten låda på 28 kvm.
Trivs du?
Ja, speciellt när grannen ovanför knullar i otakt.
Brukar du läsa horoskop?
Lever mitt liv efter astrologi, drömfångare och tarotkort.
Har du körkort?
Ja, sen sex år tillbaka. Tog körkort på samma ställe som Mats i En annan del av Köping. Kanske borde säga något om min körförmåga, men själv anser jag mig vara kung bakom ratten.
Favoritdjur:
Små ulliga, gulliga missepissekatter.
Festar du mycket?
Läser min mamma det här? I så fall nej.
Sprit, cider, vin eller öl?
Cider eller vin. Jag blir aggressiv och vill slå folk om jag dricker starksprit.
Brukar du bli för full?
Va? Jag? Nej. Eller jo...
Äger du ett busskort?
Ja, men jag är alltid för lat för att ladda på det, så varje månad får jag skyhöga telefonräkningar tack vare alla sms-biljetter jag köper.
Vad åt du till frukost?
Yoghurt, rostade mackor och löskokta ägg. Sådär riktigt sladdriga. Då är de som godast.
Har du haft sex i dag?
Nej, jag slapp.
Nästa mål i ditt liv:
Ta min examen, komma fram till vart jag vill bo och hitta ett jobb där.
Hur svarar du i mobilen?
"Aaaaah, dä ä Carålin!"
Antal timmar sömn i natt:
Runt åtta.
Sov du ensam?
Om man inte räknar med katterna, så ja.
Din hobby:
Pilla på trosan.
Vad åt du senast?
Pasta Carbonara.
Vem fick du sms av senast?
Joanna.
Vem ringde dig senast?
Johanna, men jag hann inte svara.
Godaste ölen du druckit:
Den där jag drack när jag var fjorton i Hästholmens Bygdegård som någon hade kissat i.
Vilka hårfärger har du haft?
Brun, svart, blond, rött, orange, rosa, lila, blå. Helt allvarligt. Jag var väldigt färgrik som yngre.
Vad såg du senast på TV?
Big Brother.
Vad läser du för bok just nu?
Hjärtan i Atlantis av Stephen King.
Är du kär i någon?
Peter Orrmyr.
Vad gör du om ett år?
Bor någon annanstans än i Örebro, jobbar med det jag vill och är gift med Peter Orrmyr.
Vilken parfym använder du?
Hugo Boss Orange.

Att kunna säga förlåt

Har precis stoppat i mig kvällsmat och sitter och väntar på att tumlaren ska bli klar, så att jag får bädda rent i sängen och sen krypa ner (finns nog ingen som bäddar rent så ofta som jag, men det finns ju ingen bättre känsla). Känns så skönt att jag börjar känna trötthet redan vid den här tiden på kvällarna numera och att jag vaknar tillsammans med soluppgången på morgonen. Utan väckarklocka dessutom. Hela dagarna blir så mycket mer värdefulla och jag mår hundra gånger bättre inombords när rutinerna fungerar som de ska och är det något jag behöver så är det att må bra. Känns lite som att jag trampat på gränsen till mitt egna personliga lilla limbo på sistone och varit arg och dum både mot mig själv och mot andra, vilket jag mått otroligt dåligt över för det är verkligen inte sådan jag är egentligen. Jag får väl åtminstone vara tacksam över att jag i alla lägen har förmågan att säga förlåt och faktiskt mena det, för jag värdesätter varenda människa i mitt liv och varenda liten stund jag delar med dem och genom att göra någon annan illa gör jag mig själv lika illa däran.

Men till lite mer positiva händelser. Vår handledning idag gick verkligen superbra. Några smågrejer som påpekades, men sammantaget var vår handledare väldigt positiv till det vi hade gjort och delade både ut jättebra tips för hur vi ska kunna snäva till arbetet lite och ringde ett väldigt värdefullt samtal åt oss. Även om det är många sidor som ska skrivas och mycket research som ska göras, så är jag ändå positivt inställd till det här. Kanske för första gången den här terminen. Och när jag är positivt inställd till den troligtvis svåraste biten på hela kursen, så måste det väl ändå betyda att min motivation har kommit tillbaka igen, eller hur?

Nu ska jag smita ner och hämta tvätten och sen mysa ner mig i sängen framför Big Brother ihop med världens finaste små katter. Tror de har längtat efter att få gosa hela dagen.

Och till alla fina, fantastiska människor i mitt liv:
Jag älskar er varenda en och ni gör varje dag helt underbar!

Att ha en helg framför TV:n

God morgon!
Är uppe med tuppen i dag och har redan varit vaken i en och en halv timme. Känns riktigt skönt att jag äntligen har fått ordning på dygnet. Tror att jag faktiskt kröp ner i sängen i går innan klockan ens hade hunnit bli elva och det har nog inte hänt på år och dagar. Nu gäller det bara att fortsätta ha ordning på det.

Har egentligen bara en sak på schemat i dag och det är handledning för B-uppsatsen vid kvart över ett. Annars ska jag nog bara styra lite här hemma. Ska se om jag kan få en tvättid ikväll och sedan dra en snabbstädning. Var inte alls längesen jag städade, men har man två ruskigt håriga katter så går det åt att städa ordentligt flera dagar i veckan. Kvällen tänkte jag spendera i sängen framför TV:n (jag är inte besatt av min säng, utan råkar bara inte äga en soffa). Blir väl att se Big Brother och sen kanske någon film. Skönt med en lugn fredagskväll hur som helst.

I morgon blir det också kvalitetstid framför TV:n, men då i form av skräckfilmskväll ihop med Camilla. Ska bli himla mysigt att sitta uppkurad framför TV:n med en massa läskigheter att kika på. Bäst att plocka fram de största kuddarna jag har, så att vi har något att gömma oss bakom.

Nu blir det frukost, dusch och sen skola lite senare.
Ha en fin fredag!

Att vara lite bakis

Dagens confession: Jag är bakis!
Innan har jag alltid kunnat skryta hejvilt med att jag minsann inte blir det. Ingen huvudvärk, inga långa dagar i sängen, ingen ångest. Men i dag känner jag den där jobbiga dagen-efter-känslan i hela kroppen. Inte så att jag mår illa och ligger och kravlar över toalettstolen, men allt känns sådär jobbigt och tröttsamt. Jag går runt här och känner mig lite patetiskt ensam och lider av ett ofantligt stort ingen-tycker-om-mig-idag-syndrom. Störtlöjligt!

Hade å andra sidan världens bästa kväll tillsammans med Alva, Mia, Tim, Rasmus och Fares i går. Det var filthäng på gräsmattan, vårig Spotify-lista, rosévin och melon. Allmänt skön stämning och massa babbel om allt och inget. Sent i natt tog jag och Mia cyklarna och dundrade hem till henne i en ilande fart. Fyllehungern var på topp och jag tror att vi eventuellt lyckades åstadkomma den godaste pasta carbonaran i världen. Åtminstone var den det just då. Lyckades dessutom med att cykla vilse på vägen hem. Man kan tycka att man vid 28 års ålder borde kunna skilja på höger och vänster och att jag efter tre och ett halvt år i den här staden borde hitta, men så är tydligen inte fallet. Jag försöker skylla helt och hållet på vinet.

Dagens planer: Fortsätta vara bakis!
Har man inte varit det ordentligt på år och dagar måste man ju passa på att njuta. Ska strax krypa in i duschen och våldsamt skrubba bort resterna av gårdagen med en rotfruktsborste tills huden svider. Efter det ska jag försöka ta mig till affären och inhandla nödvändigheter som läsk och ostbågar, så att jag är laddad för en kväll i sängen med dåliga TV-program. Fruktansvärt skönt ska det bli!

OBS! Mathias skrev precis och berättade att anledningen till att jag är ensam och patetisk är för att jag är en galen kattkvinna. Så nu vet jag det!

Att svara på ett par frågor

Nämn något som gjorde dig glad i går:
Att det visade sig att min räkning till H&M inte behöver betalas förrän nästa månad.
Vad gjorde du klockan åtta i morse?
Satt och skrev på B-uppsatsen.
Vad gjorde du för 15 minuter sedan?
Var nere i tvättstugan och bytte maskin.
Det sista du sa högt:
"Hej!" till grannen som tittade ganska skeptiskt på mig tack vare min tjusiga outfit bestående av morgonfrilla, leopardtights, ett urtvättat svart- och lilarandigt linne, ingen BH och ett par trasiga tygskor.
Det senaste någon sa till dig:
Grannen sa "Hej, hej!" tillbaka.
Vad har du druckit idag?
Fun Light kiwi/green tea och vatten.
Vad var det senaste du åt?
Sex rostade mackor med skinka. Är det normalt att göra av med två förpackningar formfranska i veckan?
Vad var det senaste du köpte?
Nudlar, wokmix, bacon, cigaretter och vin.
Vad är det för färg på din ytterdörr?
Ljust trä.
Vad är det för väder hos dig just nu?
Molnigt, men folk går i shorts så jag förmodar att det ändå är varmt.
Godaste glassmaken:
Piggelin ska det vara.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nej, det gör jag faktiskt inte. Däremot attraktion vid första ögonkastet. Allra helst om klockan är kvart i två och krogen strax ska stänga.
Sover du tungt?
Som en död.
Drömmer du mardrömmar?
Jag drömmer mardrömmar, ologiska drömmar och sexuellt frustrerande drömmar.
Trivs du med ditt jobb?
Jag jobbar inte. Jag pluggar.
Favoritklädsel:
Se fråga fyra.
Favoritlåt just nu:
Die Antwoord - In your face.
Vad ser du om du tittar till höger?
Isolde som har tvärsomnat på strykbrädan.
Vad gör dig glad just nu?
Världens finaste vänner, solen, värmen, kramar, kärlek.
Vad ska du göra i dag?
Tvätta, städa och sen avslutas dagen med lite onsdagsraj hos Alva.
Höger- eller vänsterhänt?
Gör det mesta med högern, men äter, bär klocka och delar ut spelkort som en vänsterhänt.
Humör just nu:
Lite småtrött, men pepp.
Favoritgodis:
Föredrar snacks - chips, popcorn och ostbågar.
Kläder just nu:
Se återigen fråga fyra.
Sommarplaner:
Studera två kurser i filmvetenskap - en om Disney och en om Ingmar Bergman. Eventuellt jobba om det dyker upp något (för jobben bara kastar ju sig över en), njuta, må bra, åka hemåt en sväng, mysa på uteserveringar, kanske kramas lite om jag får tillfälle.
Hur många kuddar sover du med?
Fyra stycken. Helst ska de alla staplas ovanpå varandra så att jag vaknar med snenacken från helvetet.
Spelar du något instrument?
Köttflöjt.
Morgon- eller nattmänniska?
Nattmänniska i ur och skur. Försöker dock ändra på det.
Vad är viktigast för dig?
Att mina nära och kära mår bra, att varje dag innehåller något värdefullt även om det är en småsak, att ha roligt, att få lära mig nya saker.
Är du kittlig?
Ja, något fruktansvärt. Räcker med om någon petar mig på magen för att jag ska bryta ihop.
Snarkar du?
Nej, men däremot käkar jag ofta luftnötter och gör så höga smackande ljud med tungan att jag ibland väcker mig själv.
Stjärntecken:
Stenbock. Funderar på att föreviga en sådan i ljumsken, bara för att det är så hett med astrologitatueringar.
Äckligaste insekten:
Allt med mer än fyra ben är djävulens påfund.
Vad längtar du mest efter just nu?
Den riktiga sommaren, nattbad, drinkar på en uteservering, att få hålla någon i handen, att ha en ordentlig ekonomi, familj och vänner.

Att längta hem ibland

Jag kommer från början från ett litet, litet samhälle i Östergötland som de flesta känner till namnet på, men ingen vet riktigt varför. När jag fortfarande bodde där avskydde jag det som pesten och ville inget hellre än att komma därifrån. Nu när jag sitter i en stad med allt vad studier och stress heter, så saknar jag det något fruktansvärt emellanåt.

Jag önskar att jag då hade kunnat uppskatta allt det naturnära och fornnordiska som mitt lilla samhälle hade att erbjuda. Legenden om dimmornas drottning Omma vars tårar än i dag kan höras i Rödgavels grotta på Omberg. Sagorna om Ombergstrollen. Att sent en natt kika på Alvastra Krönikespel med tillhörande parningsdans vid klosterruinen och se den jättelika Omma som stiger upp bland träden. Att klättra upp till Hjässan på Omberg och njuta av kvällsolen som lägger sig som ett rosa skimmer över Vättern. Springa barfota på Sättra Ängar. Kasta sig ut för klipporna vid Ombergs kant raka vägen ner i Vätterns kristallklara vatten. Att se dimman ligga tät längs med marken när man är på väg för att utforska Barnmördarkorset. Att skrika av iver och skräck när det på samma ställe börjar röra sig i buskarna och de mystiska ljusskenen dyker upp. Att fascineras över hällristningarna i Hästholmen och rökstenen i Rök. Beundra de vallmotäckta åkrarna. Nattbad i Lorasjön en varm sommarnatt.

Ibland vill jag så fasligt gärna hem.


Att ha en underbar söndagsmorgon

Idag är en sådan där dag när det mesta känns fulländat och det blir så himla självklart att jag inte ska kompromissa om saker längre. En underbar söndag då jag kan rensa ur gammalt, inte bara sopa under mattan, och njuta av att ta till mig nya upplevelser i stället för att leva på gamla.

Sysselsätter mig med en ordentlig vårstädning i dag. Både av min lilla lya och mig själv. Känns så skönt med ordning omkring sig och inom sig. Få saker slår nog den känslan. Möjligtvis att kramas med någon man tycker om. Jag tror även tanken är att jag ska träffa Joanna lite senare i dag för att få undan lite skolarbete. Ännu mer effektivitet med andra ord. Bra dag. Fantastisk dag till och med. Min positiva sida är på topp.


Kärlek till livet!

Att se en kultrulle

Twilight kan slänga sig i väggen, för ikväll har jag sett den absolut bästa kultrullen och vampyrfilmen som någonsin har producerats - The Lost Boys från 1987. Vilken nostalgitripp det var! Och hur fina var inte grabbarna och hur bra var inte musiken på 80-talet? Jag blir tokig bara av tanken.
Tänker inte ge någon ingående analys av vad den handlar om, för jag tror att de allra flesta antingen har sett den eller åtminstone hört talas om den. Dock blir jag lite förvånad när jag ser den då den genrekategoriseras som skräck/komedi (vilket i och för sig stämmer bra till stor del), men jag ändå blir så ledsamt vemodig av den. Faktum är att jag till och med fällde en eller två tårar. Jag tror det handlar om hela biten med att tro att man är odödlig som rör mig. Att man (eller åtminstone jag) ser sig själv som en osårbar rebell. För mig är det lite av vad vampyrer får vara synonymt med när det gäller oss människor. Strävan efter att leva sådär galet för evigt.
Sen att den har det absolut mest episka soundtracket någonsin gör den ju knappast sämre. Lyssna, lyssna, lyssna! Det är så vansinnigt bra så det finns inte ord för det.


Att tycka om sig själv

Insikterna har haglat över mig de senaste dagarna och det känns som att jag börjar återfå fokus på vad jag egentligen vill, snarare än att jag fokuserar på vad jag tror att jag vill. Jag lever i något som emellanåt endast känns som en enda vemodigt kärlekslös dimma, men saken är att jag inser att enda anledningen till att det är kärlekslöst är för att jag faktiskt har glömt bort att älska mig själv. Den viktigaste personen i mitt liv - Caroline - har jag helt och hållet glömt bort att vårda. Det enda det har lett till är att jag har trampat omkring som en vilsen tonårssjäl som försöker ta reda på vem hon är. Hitta sin identitet. Skillnaden är att jag redan vet min identitet. Jag har bara råkat lämna den kvar på vägen bland smutset och gruset och sedan försökt skapa något som egentligen inte är jag. Inte så konstigt att jag då möts av någon som blivit helt främmande för mig i spegeln varje morgon.

Men i dag när jag möttes av en klarblå himmel och solens strålar bakom persiennerna visste jag direkt att det är dags att återta det som är jag själv. Som gör mig till den person jag är och som det faktiskt finns människor som uppskattar och älskar, hur tokig jag än kan te mig ibland. För i ärlighetens namn så är det den Caroline jag föredrar att vara. Inte den här bleka kopian som jag har kallat mig själv de senaste månaderna.

Att gilla discokillar

Mathias ställde en fråga till mig härom dagen:
Du som är rocktös, varför faller du alltid för discokillar*?

Och jag funderar och funderar. Är det för att väldigt få killar kommer undan med sleze-looken? För att de flesta hårdrockare ser ut som buffliga power metal-vikingar med torshammare runt halsen? Eller för att jag finner det mer intressant med killar som inte är som jag? Och för att jag föredrar att lära mig något nytt framför att sitta och dela saker jag redan kan med någon? För att jag behöver någon som är lite ljusare i tankarna och mer lättsam än vad jag själv är och som kan hålla mitt huvud ovanför vattenytan?

Eller så är jag bara lika ologisk som alltid.
För sådan är jag nog. Ologisk.


*Mathias definition av en discokille är en kille som gärna bär tenniströja, är välkammad, dricker fanta & rosé eller red bull vodka. Välklädd mammas pojke som tycker gamla hits är coola, men på fest ska det enbart spelas untz untz. Bästa sporten är antingen innebandy eller fotboll. Om dom gymmar, vilket dom sällan tycker behövs då de ofta är smala, så tränar de bara överkroppen. Kläderna ska gärna se ut som en engelsk fotbollshuligan blandat med andra kända märken i Sverige, typ D&G.

Att dejta på svenskt vis

Swedish dating!

1. Meet at a mutual friend's party.

2. Get really, really drunk.

3. Make out. Sex is optional.

4. If you're lucky, you are sober enough to save the other person's telephone number in your mobile, AND to put it under the correct name.

5. Send a text message along the lines of "last night was nice. Shall we have a coffee sometime?".

6. Spend hours analyzing the various ways in which aforementioned text message could be misinterpreted. Get your friends involved.

7. Have a "fika."*

*A "fika" is a Swedish word for an ambiguous meeting that may or may not be a date, or better explained as a non-date, or a date that is pretending-not-to-be-a-date.

8. At the end of this date pretending not to be a date, give each other an awkward hug, or possibly a handshake, ended with the statement, "Vi hörs!" or "Hoppas vi ses snart!"

9. Spend the entire next week pondering over who should make the next move. A WORD OF WARNING: It is not assumed here that the guy will take the lead. More likely, the opposite is expected. If the Swedish guy is brave enough open his mouth and say something at all during this date, he may feel that it is now the girl's turn to put herself out on a limb.

10. Spend many more hours analyzing your feeble attempts at text message"flirting," agonizing over whether you should or should not use the word "mysig" (cozy) or "trevlig" (nice), fearing the former may be too much, and the latter may not be enough. Once again, enlist the help of your friends.

11. Repeat Step 1.

12. Repeat Step 2.

13. Repeat Step 3, all the while pretending it never happened the first time.

14. Go out to dinner. Since it's a little harder to pretend you are not on a real date in the formal atmosphere of a restaurant, drink massive amounts of the house wine.

15. At the end of dinner, closely examine the bill to make sure each person pays for his or her appropriate share, including the extra five kronor for dressing on the side.

16. Move in together and start collecting "vuxenpoäng"!

Att älska ett band

Sådant här gör mig så jäkla lycklig. Sixx: A.M. måste vara ett utav de absoluta bästa banden någonsin och hur bra än The Heroin Diaries var, så tror jag faktiskt att This is Gonna Hurt slår det albumet. Sången, texterna, budskapet. Allt är så fulländat som det bara kan bli. Ren kärlek. Enda minuset måste vara att de inte är ett turnerande band och att man aldrig kommer få uppleva det live. Men lyssna och njut!


RSS 2.0