Har precis stoppat i mig kvällsmat och sitter och väntar på att tumlaren ska bli klar, så att jag får bädda rent i sängen och sen krypa ner (finns nog ingen som bäddar rent så ofta som jag, men det finns ju ingen bättre känsla). Känns så skönt att jag börjar känna trötthet redan vid den här tiden på kvällarna numera och att jag vaknar tillsammans med soluppgången på morgonen. Utan väckarklocka dessutom. Hela dagarna blir så mycket mer värdefulla och jag mår hundra gånger bättre inombords när rutinerna fungerar som de ska och är det något jag behöver så är det att må bra. Känns lite som att jag trampat på gränsen till mitt egna personliga lilla limbo på sistone och varit arg och dum både mot mig själv och mot andra, vilket jag mått otroligt dåligt över för det är verkligen inte sådan jag är egentligen. Jag får väl åtminstone vara tacksam över att jag i alla lägen har förmågan att säga förlåt och faktiskt mena det, för jag värdesätter varenda människa i mitt liv och varenda liten stund jag delar med dem och genom att göra någon annan illa gör jag mig själv lika illa däran.

Men till lite mer positiva händelser. Vår handledning idag gick verkligen superbra. Några smågrejer som påpekades, men sammantaget var vår handledare väldigt positiv till det vi hade gjort och delade både ut jättebra tips för hur vi ska kunna snäva till arbetet lite och ringde ett väldigt värdefullt samtal åt oss. Även om det är många sidor som ska skrivas och mycket research som ska göras, så är jag ändå positivt inställd till det här. Kanske för första gången den här terminen. Och när jag är positivt inställd till den troligtvis svåraste biten på hela kursen, så måste det väl ändå betyda att min motivation har kommit tillbaka igen, eller hur?

Nu ska jag smita ner och hämta tvätten och sen mysa ner mig i sängen framför Big Brother ihop med världens finaste små katter. Tror de har längtat efter att få gosa hela dagen.

Och till alla fina, fantastiska människor i mitt liv:
Jag älskar er varenda en och ni gör varje dag helt underbar!