Nu har lillkroppen min börjat säga till mig att jag får lugna ner mig rent fysiskt också. Har länge märkt att jag varit ovanligt orkeslös och smågrinig, men nu visar den att det får vara nog på riktigt med spontana blåmärken på benen. Och nej, jag har inte leukemi. Blåmärken av leukemi gör sällan ont när man trycker på dem och jag har redan blivit testad för det en gång för flera år sedan av samma orsak som nu och läkaren konstaterade bara att jag inte mådde bra rent psykiskt och att det var därför de uppstod. Stress i kombination med ensidig kost, rökning och lite för mycket alkohol kan nämligen orsaka detta lilla kroppsliga fenomen också.

Så nu tar vi och lyssnar på den gamla hyddan och ändrar lite livsstil. Mer mat, mindre vin och cigaretter, fler promenader, bättre rutiner och regelbunden sömn borde göra susen. Vill ju varken säcka ihop eller se ut som jag lever med en hustrumisshandlare.