Idag är en sådan dag då livet har tett sig extremt ovackert. Hade jag haft den avundsvärda förmågan att gråta, så hade tårarna antagligen fått trilla fritt. Men i stället för att få ventilera känns det som att jag besitter en svart tomhet inombords. Jag får ingen ordning på känslorna och det känns som att jag dras åt helt skilda håll hela tiden varav den ena vägen leder till spontanitet men med ganska dåliga förutsättningar medan den andra vägen leder mig till stabiliteten, vilket känns lockande samtidigt som jag är ytterst tveksam till om jag skulle hantera det i långa loppet utan att tröttna. Så pass bra känner jag ändå mig själv. Oavsett vägval går det ändå emot mina principer. Det är lite som pest eller kolera och det är högst otroligt att jag skulle stå som vinnare i någon utav situationerna.

Var fräck nog att skolka till mig en lite tidigare helg i dag, men enbart på grund av att dagens filmvisningar bestod av de tyska filmerna Nosferatu - Eine symphonie des grauens (den första vampyrfilmen, 1922) och M - Eine stadt sucht einen mörder (1931) varav den första jag redan har sett och den andra finns i fullängd på Youtube. Helt logiskt skolk med andra ord. Dessutom är det ännu mer logiskt att försöka undvika all sorts film som låter som om det skulle kunna vara porr, men som i själva verket inte är det. Man blir bara besviken.

Min nyvunna tid ska jag dock använda till att städa och eventuellt tvätta. Vill få det gjort i dag, så att jag istället kan ägna helgen åt vansinnigt trevliga och lättjefulla saker. Trevligt är till exempel att Sara ska komma hit på lördag och äta mat och dricka vin med mig. Pratades även om att eventuellt snubbla ut i Örebro-dimman en sväng, men det får vi se hur det blir med den saken. Lättjefullt å andra sidan är att ligga i sängen på söndag kväll med livets största godispåse och The walking dead och Big Brother på TV:n. Det kommer med andra ord att bli en ganska så fantastisk helg om inte ödet vill sig annorlunda (och det vill det ju emellanåt, så vi ropar inte hej förrän vi är över ån, okej?).

Så nu kickar vi igång den här helgen med att ta itu med disken.

Det känns som att jag inte har skrivit något här på hundra år (i realiteten handlar det nog snarare om två veckor). Vet inte vad det är som har upptagit min tid, för så värst mycket har det inte hunnit hända mer än att jag påbörjat en ny delkurs i Europeisk film och kapat av mitt midjelånga hår till någon extremt kort grej. Spontanitet brukar nog det sistnämnda kallas. Det är kul att chockera människor.

Livet flyter mest på i sin vardagslunk och det är faktiskt ganska trivsamt. Känner hur jag har börjat tappa ivern över att det måste hända någonting nytt hela tiden och faktiskt kan njuta lite av ensamheten igen. Känna att det faktiskt är ganska fantastiskt att spendera en kväll på egen hand med en stor påse chips och en film i sängen tillsammans med katterna. Faktum är att jag emellanåt känner att det är så jag trivs allra bäst. Den solitära ensamvargen har hittat hem igen.

Dock tvättade jag bort eremitstämpeln i går och följde med fina vänner till Virus för att avnjuta underbar hårdrock och vansinniga mängder med rusdryck. Måste säga att jag älskade att slippa höra David Guetta och Swedish House Mafia och i stället få höja nävarna till gitarrer, trummor och en fantastisk sångares röst. Smash Into Pieces kan förmodligen komma att gå långt om de bara lägger manken till.

I kväll får dock partyskorna vila och i stället ska jag göra just det där som jag nyss skrev är så skönt - stanna hemma och bara vara. Tänkte jag skulle försöka se Amelie från Montmartre. Alla säger att det ska vara en av de bättre feelgood-filmerna och dessutom är det ju ytterst passande med en fransk film med tanke på mina studier. Sen är det ju melodifestivalen, men vi behöver ju inte ta i så vi spricker...

Efter tio dagars alkoholtorka kör vi igen. Blir lite lagom spårning på Babar med fantastiska Emelie, som äntligen är tillbaka i Örebro efter studier i USA. Var galet längesen vi sågs, så det ska bli så vansinnigt kul. Jag är dock lite skeptisk till hur tusan jag ska få till det i morgon bitti, eftersom jag ska sitta på tåget vid tio för att åka och fira storasyster och systerdotter. Tur att Tågkompaniet har sköna och sovvänliga säten. Och tur att jag har en mamma som kommer att ringa och skrika på mig i morgon bitti tills jag kliver ur sängen.

Men då kör vi väl då. Woop!

This Quentin Tarantino scripted film uses the theme of 'boy meets girl.' Here, though, boy meets girl, boy kills girl's pimp, couple takes pimp's coke, and bad boys chase couple. And Elvis is their Guardian Angel....

Såg en av mina absoluta favoritfilmer i går - Ouentin Tarantinos True Romance med Christian Slater och Patricia Arquette. Det är verkligen den ultimata kärlekshistorien som går raka vägen in i hjärtat, men utan att vara sådär jobbigt sliskig. Sen är jag ju ytterst förtjust i antihjältar, dvs människor som gör en massa fel och som man egentligen borde tycka illa om, men som i stället väcker sympati och blir de man hejar på genom hela filmen. Dessutom gillar jag tanken på att hela livet kan vara fucked up och man själv kan vara illa däran som människa, men att kärleken alltid är starkare än allt annat och att man gör vad som helst för den man älskar (nu blev jag dock sliskig).

Kontentan är i alla fall att det är en underbar film som alla borde se.

Och nu får det bli en liten filmkategori också, för det lär bli en del sådant framöver.

Ikväll ska det hårdpluggas!

Missade gårdagens filmvisningar, så jag lånade hem dem och ska se dem ikväll. Först ut blir Bonnie & Clyde (1967) och sen Hitchcocks North by Northwest (1959). Har hört att båda två ska vara bra, så jag lider inte allt för mycket av att behöva se dem. Fick för övrigt se klipp ur två andra filmer i dag - Easy Rider (1969) och Dr. Strangelove or how I learned to stop worrying and love the bomb (1964) - som jag också vill se. Skäms faktiskt lite över att jag aldrig sett Easy Rider med tanke på vilken kultfilm det är. Dr. Strangelove å andra sidan verkar så pårökt att det är ett måste att se den bara för sakens skull. Tänk er en rullstolsbunden nazist med en högerarm som lever ett eget liv och vill göra Hitler-hälsning konstant. Underbart!

Men nu blir det lite skrotgöra som diskning, snabbstädning och inhandling av mat!

Haha! Vad trött jag blir på mig själv ibland. Slarvmaja.
Gick upp tidigt i tron om att dagens föreläsning börjar kvart över nio. Kikade som hastigast på schemat för att se vilken sal vi skulle vara i och ser då att vi börjar en timme senare än vad jag trodde. Känns sådär att sitta här nu och veta att bussen inte går förrän tjugo i tio och klockan nu är kvart över åtta. Zzzz! Jag får väl åtminstone glädja mig åt att föreläsningen bara håller på i knappt två timmar i stället för tre.

Efter föreläsningen blir det förmodligen lunch med tjejerna och sen lite häng i datasalen. Har väl inga storartade planer för dagen i övrigt, men det finns alltid både plugg och pyssel här hemma att dona med. Är lite sugen på att kickstarta i gång yogan med om mitt revben, som jag knäckte under en hostattack för ett bra tag sen, tillåter det. Har inte så fasligt ont längre, men det spänner i det när jag sträcker på mig.

Kom för övrigt, helt appropå ingenting, lite till insikt om en sak nyligen. Dock ganska typiskt mig att inse och bekänna saker för mig själv när loppet är kört. Jag har den tendensen tyvärr. Att stoppa in saker långt åt helskotta i mig själv och sen rota fram det när det är försent. Kryptisk jag känner mig nu. Tycker ni jag är hemlig? Kommer jag fortsätta vara. Så det så.

Nu ska jag försöka att inte somna innan det är dags att springa till bussen.

Den där tröttheten har fortsatt att sitta i hela dagen och kvällen, men nu när det verkligen är dags att gå och lägga sig så är den givetvis som bortblåst. Typiskt mig dock. Kan eventuellt ha något att göra med att jag praktiskt taget bara legat och såsat framför tv:n hela kvällen och förmodligen slocknat lite emellanåt. Svårt att inte somna när man har två purrisar som kommer och stryker sig mot en och smiter in under filten så det blir alldeles varm och gosigt.

Älskar verkligen de sköna rutinerna hos katter. Mina kommer alltid till mig när jag lägger mig ner, för då vet de med sig att jag har tid att pyssla med dem. Först hoppar alltid Isolde upp. Piper lite extra och dreglar en skvätt när man klappar henne. Sen smiter hon in under filten och bökar en stund. Försöker envist klättra över mina ben, men eftersom hon är så jäkla fet fastnar hon alltid hängandes över låren så att man måste skjuta på henne i rumpan för att hon ska ta sig över. Sen ångrar hon sig efter tre sekunder, så då är det samma procedur igen fast åt andra hållet. Klättra, fastna med fetmagen och bli puffad i rumpan av matte. Sen sitter hon där under filten och buffar med huvudet för att jag ska lyfta på filten och visa att jag är där. Då först kan hon lägga sig ner.
Sen kommer Tristan efter som ett skott. Han är lite krångligare. Han älskar face-to-face-kontakt och ska buffa och tvätta och stryka sig. Jag får alltid försöka gömma ansiktet för att komma undan tungattackerna, men då påbörjar han alltid en hiskelig procedur där han ska gräva fram mig. Och han gräver och buffar och stångas. Ända tills jag ger upp och visar ansiktet. Då lappar han alltid till mig med tassen över näsan och sen ska det tvättas igen. Han brukar dock tröttna efter en stund och då ska han också in under täcket. Han har dock för det mesta sin givna plats och det är bakom rumpan på mig. Där lägger han sig alltid som en liten boll. Ligger båda under täcket brukar det alltid bli en liten fajt. De sticker in tassarna mellan låren på mig och tuffsar till varandra, skriker och härjar. Brukar dock inte vara mer än en minut, sen blir det knäpptyst och båda somnar. Och jag med såklart. Sådär kan vi ligga och mysa i flera timmar tillsammans.
Det är nog det bästa med att ha katter. De är så fruktansvärt sociala och sympatiserar i det mesta man tar sig för. Sover jag, sover de. Är jag sjuk ligger de vid min sida tills jag är frisk. Är jag ledsen, så märker de det och tröstar. Finare purrisar än mina får man leta länge efter!

Så trots att jag inte är trött än så tänkte jag faktiskt krypa ner med dem och slänga på en film att somna till nu. Sov fint!