Att Muukalainen/Främlingen (2009) är en film som helt och hållet bygger på det visuella var fullständigt korrekt. Det faktum att huvudkaraktären är stum/vägrar prata (det framgår aldrig vilket utav dem det är), att det tar ca 17 minuter in i filmen innan man överhuvudtaget får höra någon säga något samt att det överlag talas väldigt lite i den bekräftar detta. Och det visuella fungerar absolut som berättarmetod, även om jag kan känna att den skulle behöva ses ytterligare en gång för att förstå den helt och fullt. Å andra sidan är jag osäker på om det är meningen att man ska det eller om det är en sådan film där man får bygga sig en egen uppfattning om slutet. Oavsett vad så är den en bildlig orgasm för alla filmälskare. Kameravinklar, miljöer, ljus och färg får en att undra varför inte alla filmer görs så. Finnarna har verkligen lyckats skapa något riktigt vackert med denna film.