Att leka en liten lek
Två människor sitter och har tråkigt. Den ena hemma och den andra på jobbet. Vad gör man då? Jo, man leker bajsleken såklart, dvs man byter ut ett ord i en filmtitel mot "bajs". Sjukt barnsligt, men ack så jävla roligt. Några av kvällens alster:
- De tolv bajsarnas armé.
- Nattbajs 807.
- Hur många bajsar finns det i världen?
- Trollbajs i tomtebajset.
- När bajset tystnar.
- Bajsfadern.
- Beck: Bajset utan ansikte.
- Sagan om bajsen.
- Kalle och bajsfabriken.
- Mitt liv som bajs.
- Beppes godnattbajs.
- Vilse i bajset.
- Alla vi barn i Bajsarbyn.
- Lotta på Bajsmakargatan.
- Bajsa Kavat.
- Emil i Bajseberga.
- Ronja Bajsardotter.
- Pippi Långbajs.
- Den bajsande detektiven.
- Den bajsande detektiven bajsar igen.
- Den ofrivillige bajsaren.
- The bajs on haunted hill.
- The bajs have eyes.
- Det bajsande inseglet.
- Smutronbajset.
Man blir aldrig för gammal för sånt här.
Att dela med sig
Hej där mitt i natten!
Ovanligt att jag är uppe och nattsuddar, eller hur? Natten är ju som sagt min egna lilla tänkartid. Jag älskar känslan som mörkret ger när det omsluter en och att få tända levande ljus, dra i gång en favoritlista på Spotify och bara sitta och småfilosofera. Att regnet har smattrat mot rutorna hela kvällen (är våren på väg?) har bara ökat på den där sköna och mysiga känslan. Jag försöker verkligen njuta av sådana här lugna stunder. När tankarna får flöda fritt, men att insidan samtidigt är fri från ångest. För ångest är något som har varit en del av min vardag sedan jag var en väldigt liten flicka och jag lider med alla er som, precis som jag, får acceptera det som en del av er själva. Som en liten pusselbit av er personlighet. Jag hade under så många år så svårt att förstå och ta till mig att just jag skulle drabbas av ett sådant inre. Varför just jag skulle få en så svart och trasig själ. För mig var det fullkomligt obegripligt tills den dag jag insåg att de människor som lever helt bekymmersfria liv är väldigt få. Obefintliga till och med. Alla har vi våra bekymmer och inre våndor och det oavsett hur perfekta våra liv kan tyckas vara utanpå.
Numera inser jag att jag aldrig kommer att bli den där ständigt glada tjejen utan problem vilande på mina axlar, för det är inte så det mänskliga livet fungerar. Istället har jag börjat fokusera på att ha bekymmers- och ångestfria episoder och stunder i mitt liv. Jag tänker t ex på när jag gick rätt in i väggen 2008 och var tvungen att hoppa av mina universitetstudier redan efter två månader (läste då samma program som jag läser idag) och påbörja nio månader i terapi. Jag kan i det fallet välja mellan att vara bitter över att jag har ett år längre kvar av mina studier i dag eller så kan jag uppskatta allt det som de nio månaderna i terapi gav mig. Det var en kamp för mig att så öppenhjärtligt dela med mig av det som fanns inombords till den mannen som satt framför mig i stolen, men hans förmåga till att lyssna och dela med sig av hans bästa råd har gett mig så mycket de senaste åren. Han fick mig att gå från att vara ständigt gråtande, hysterisk och paranoid till att känna ett lugn inombords som jag inte hade känt under en lång tid då. Han fick mig att inse vart mina största brister låg utan att svamla i medicinska termer och utan att erbjuda mig lyckopiller. Han såg mig för den jag var och talade om för mig vad som var fel och gav mig mod och styrka att försöka rätta till det. Jag har på många sätt haft en jättefin tillvaro efter det. Jag fick orken att kunna se mig själv i spegeln och inse att även om jag har dåliga dagar så är jag faktiskt fin och bra som jag är. Att jag är en lika värdefull människa som vem som helst som vandrar på denna jord. Och mitt stora fokus i dag är inte att alltid må perfekt utan att, som sagt, ha bättre episoder i mitt liv. För mig är det en naturlig del av livet att ha stunder då livet är mindre bra. Men vet ni vad? När det inträffar så ser jag också till att resa mig upp från dem oavsett om det handlar om att bara orka ta sig ur sängen en morgon eller att återigen söka terapi.
Alla människor förtjänar att må sitt allra, allra bästa så därför tänkte jag dela med mig av de saker som får mig att stundvis må lite bättre när saker och ting känns jobbiga.
Ovanligt att jag är uppe och nattsuddar, eller hur? Natten är ju som sagt min egna lilla tänkartid. Jag älskar känslan som mörkret ger när det omsluter en och att få tända levande ljus, dra i gång en favoritlista på Spotify och bara sitta och småfilosofera. Att regnet har smattrat mot rutorna hela kvällen (är våren på väg?) har bara ökat på den där sköna och mysiga känslan. Jag försöker verkligen njuta av sådana här lugna stunder. När tankarna får flöda fritt, men att insidan samtidigt är fri från ångest. För ångest är något som har varit en del av min vardag sedan jag var en väldigt liten flicka och jag lider med alla er som, precis som jag, får acceptera det som en del av er själva. Som en liten pusselbit av er personlighet. Jag hade under så många år så svårt att förstå och ta till mig att just jag skulle drabbas av ett sådant inre. Varför just jag skulle få en så svart och trasig själ. För mig var det fullkomligt obegripligt tills den dag jag insåg att de människor som lever helt bekymmersfria liv är väldigt få. Obefintliga till och med. Alla har vi våra bekymmer och inre våndor och det oavsett hur perfekta våra liv kan tyckas vara utanpå.
Numera inser jag att jag aldrig kommer att bli den där ständigt glada tjejen utan problem vilande på mina axlar, för det är inte så det mänskliga livet fungerar. Istället har jag börjat fokusera på att ha bekymmers- och ångestfria episoder och stunder i mitt liv. Jag tänker t ex på när jag gick rätt in i väggen 2008 och var tvungen att hoppa av mina universitetstudier redan efter två månader (läste då samma program som jag läser idag) och påbörja nio månader i terapi. Jag kan i det fallet välja mellan att vara bitter över att jag har ett år längre kvar av mina studier i dag eller så kan jag uppskatta allt det som de nio månaderna i terapi gav mig. Det var en kamp för mig att så öppenhjärtligt dela med mig av det som fanns inombords till den mannen som satt framför mig i stolen, men hans förmåga till att lyssna och dela med sig av hans bästa råd har gett mig så mycket de senaste åren. Han fick mig att gå från att vara ständigt gråtande, hysterisk och paranoid till att känna ett lugn inombords som jag inte hade känt under en lång tid då. Han fick mig att inse vart mina största brister låg utan att svamla i medicinska termer och utan att erbjuda mig lyckopiller. Han såg mig för den jag var och talade om för mig vad som var fel och gav mig mod och styrka att försöka rätta till det. Jag har på många sätt haft en jättefin tillvaro efter det. Jag fick orken att kunna se mig själv i spegeln och inse att även om jag har dåliga dagar så är jag faktiskt fin och bra som jag är. Att jag är en lika värdefull människa som vem som helst som vandrar på denna jord. Och mitt stora fokus i dag är inte att alltid må perfekt utan att, som sagt, ha bättre episoder i mitt liv. För mig är det en naturlig del av livet att ha stunder då livet är mindre bra. Men vet ni vad? När det inträffar så ser jag också till att resa mig upp från dem oavsett om det handlar om att bara orka ta sig ur sängen en morgon eller att återigen söka terapi.
Alla människor förtjänar att må sitt allra, allra bästa så därför tänkte jag dela med mig av de saker som får mig att stundvis må lite bättre när saker och ting känns jobbiga.
-
Gör det som du tycker är roligt. Om det sedan handlar om att kolla på en film, läsa en bok, lyssna på din favoritmusik, pyssla eller träna så spelar det ingen roll. Se dina hobbies som en form av terapi som kan skingra tankarna för en stund. Även om du har det stressigt med andra saker just där och då, så unna dig själv ändå en stund, om så bara en halvtimme, åt något som du älskar.
- Skäm bort dig själv. Mår man bra på utsidan brukar man må åtminstone lite bättre på insidan. Unna dig en lång dusch eller ett varmt bad. Peela, skrubba och smörj in kroppen. Gör håret fint. Sminka dig extra fint en vardag. Bara ta hand om utsidan på samma sätt som du vill vårda insidan. Det gör under.
-
Ha goda relationer. Jag har varit en jävla strulputte genom åren och sårat både familj och vänner genom att agera på ett sätt som inte är okej. I dag vårdar jag mina relationer på ett helt annat sätt. Jag är nog inte typen som skanderar att jag älskar allt och alla i min omgivning, men jag är relativt övertygad om, och hoppas, att min familj och mina vänner ser mig ur en annan synvinkel i dag och att de alla vet att jag finns där för dem när jag behövs.
- Somna aldrig osams. Det värsta jag vet är att vara osams med människor som jag håller av. Speciellt om det kommer till den punkten då man slutar prata med varandra helt och hållet. Se därför till att aldrig ha något otalt med någon.
-
Ta tag i saker som stressar dig. När jag mår som sämst har jag en tendens att skjuta på saker. Till slut står jag där med en enda hög av uppdrag som jag borde ha tagit tag i för längesen och som stressar sönder mig totalt. Vid de tillfällena brukar jag alltid göra en lista och sen ge mig själv några dagar att pricka av den. Jag garanterar er att känslan av tillfredsställelse när allt är klart är vansinnigt skön.
-
Våga vara dig själv. Under många år gick jag omkring med tanken att jag inte dög som jag är. Jag har alltid varit ganska impulsiv, spontan och sagt vad jag tyckt och tänkt och även om det finns människor som reagerar negativt på det så har jag på sistone insett att merparten av mina vänner faktiskt uppskattar det. Att de faktiskt gillar att jag inte är en typisk tjej som rättar mig efter normerna, utan att jag vågar vara mig själv och ha självdistans. Jag har helt enkelt slutat skämmas för den jag är och det har gjort enormt mycket för mitt självförtroende.
-
Våga göra det där du aldrig gjort. Det spelar ingen roll om det handlar om att byta frisyr eller byta karriär. Om du känner att du vill göra ett byte av något i ditt liv och anser att det är en förbättring så ska du göra det. När jag satt hos frisören för ett tag sedan och valde att klippa av mitt midjelånga hår till en frisyr med halva huvudet rakat, så var jag jätterädd. Men vet ni vad? Förutom en enda person så har jag bara fått positiva kommentarer till det hela och det gör mig så här i efterhand jätteglad att jag vågade göra den förändringen.
-
Rensa ur. För mig går materiell utrensning och mitt välmående hand i hand. När jag vill göra förändringar i mitt liv rensar jag alltid ut allt materiellt i mitt liv som påminner mig om dåliga episoder. När jag kastar det, kastar jag det förflutna.
-
Se bara framåt, inte bakåt. Lättare sagt än gjort, men för mig har det varit oerhört värdefullt att våga plocka av mig den där ryggsäcken med skit från förr, ta på mig en ny och fylla den med underbara stunder i stället. Det förflutna kan vi aldrig ändra på hur mycket vi än vill.
-
Låt inte negativa kommentarer nå dig. Det är väldigt lätt att ta till sig av kritik om man mår dåligt, men kom ihåg att folk som slänger ur sig negativa kommentarer ofta mår dåligt själva. Så i stället för att bemöta sådant med hat, ge dem som trycker ner dig all kärlek du kan.
Det har tagit mig hundra år att skriva det här inlägget, men om så bara en enda person kan finna styrka i det jag har skrivit så var det värt det. Jag anser att alla människor förtjänar att må så bra som de bara kan oavsett livssituation. Alla är vi lika mycket värda och lika vackra. Vi är alla underbara original som förtjänar det allra bästa. Glöm aldrig det!
Att barn föder barn
Jag vet inte till hundra procent varför, men någonting får det att börja krypa i kroppen på mig när jag ser alla dessa bloggar skrivna av väldigt unga mammor. Bloggar som är överösta av skrikiga rosa färger, pixliga bilder, Comic Sans, Hello Kitty och fan och hans moster. Jag vill bara klappa stackarna på huvudet, sen lappa till dem och fråga vad i helvete de tänker med? Varför de så tidigt väljer att ägna resten av livet åt någon annan när de inte ens har hunnit med en bråkdel av sitt eget liv?
Det handlar inte om någon okänslighet inför det beslut som måste tas när man står där med ett positivt svar på stickan. Tvärtom är jag högst medveten om den känslostorm som uppstår vid det tillfället, men jag är också medveten om att om jag inte i sista sekund hade fattat beslutet att välja mig själv i stället för någon annan så hade jag idag varit en ensamstående mor till en åttaåring. Förmodligen utan högre utbildning eller mål i livet.
Kanske är det just därför jag får obehagskänslor av så unga flickor som skaffar barn i tron om att det handlar om att ta hand om en gullig liten docka och att det inte alls är så krävande som andra säger. Flickor som i sina bloggar skriver om hur de redan efter ett par månader hemma med bebisen måste springa ut på krogen med sina vänner igen för det "har de rätt till" eftersom de fortfarande är så unga. Och det är just sådana argumentet som är anledningen till att de skulle ha väntat.
Vi är alla olika som individer, men jag kan i mitt fall säga att jag idag, nio år senare, fortfarande inte är klar med mig själv. Jag har saker jag vill göra och mål som jag vill nå innan jag ens kommer tänka tanken på att leverera ett barn till den här världen. Sen drar jag inte alla över en kam. Jag har flera vänner som blev mammor i tidig ålder och som har klarat det galant, men jag tror att det är värt att tänka över ett sådant beslut en extra gång. När man tror att man har fattat ett beslut, tänk igenom det ytterligare en gång. Och kanske en gång till.
Det handlar inte om någon okänslighet inför det beslut som måste tas när man står där med ett positivt svar på stickan. Tvärtom är jag högst medveten om den känslostorm som uppstår vid det tillfället, men jag är också medveten om att om jag inte i sista sekund hade fattat beslutet att välja mig själv i stället för någon annan så hade jag idag varit en ensamstående mor till en åttaåring. Förmodligen utan högre utbildning eller mål i livet.
Kanske är det just därför jag får obehagskänslor av så unga flickor som skaffar barn i tron om att det handlar om att ta hand om en gullig liten docka och att det inte alls är så krävande som andra säger. Flickor som i sina bloggar skriver om hur de redan efter ett par månader hemma med bebisen måste springa ut på krogen med sina vänner igen för det "har de rätt till" eftersom de fortfarande är så unga. Och det är just sådana argumentet som är anledningen till att de skulle ha väntat.
Vi är alla olika som individer, men jag kan i mitt fall säga att jag idag, nio år senare, fortfarande inte är klar med mig själv. Jag har saker jag vill göra och mål som jag vill nå innan jag ens kommer tänka tanken på att leverera ett barn till den här världen. Sen drar jag inte alla över en kam. Jag har flera vänner som blev mammor i tidig ålder och som har klarat det galant, men jag tror att det är värt att tänka över ett sådant beslut en extra gång. När man tror att man har fattat ett beslut, tänk igenom det ytterligare en gång. Och kanske en gång till.
Att längta efter värmen
God kväll på er!
Sitter och myser lite framför Big Brother samtidigt som jag kikar efter sommarkurser. Tänkte att jag ska skulle söka några utifall att det inte dyker upp något bra sommarjobb alternativt att man inte får sommarjobb på heltid. Har hittat två stycken på 7,5 hp vardera som verkar intressanta - Kreativt skrivande och HBO och det samtida TV-dramat. Har alltid älskat litteratur och skrivande, så en sådan kurs vill jag absolut gå. Får jag sommarjobb på heltid kan jag tänka mig att läsa den ändå. Den andra kursen kan tyckas lite flummig, men är en kurs i filmvetenskap som vore rolig som komplement till min utbildning. Fanns lite fler kurser i filmvetenskap, bland annat om Ingmar Bergman och Disney, men det är inget jag känner lockar mig. Då hittar jag hellre en bredare kurs i t ex engelska som tredjehandsalternativ. Man blir dock lite förvånad över vad man faktiskt kan studera. Det finns t ex kurser om Vänern och småländska torp. Vem studerar sådant egentligen?!
Ska dock ta mig i kragen och söka en massa sommarjobb i morgon tänkte. Inser att jag är lite sent ute, men jag hoppas på att jag kan ha lite förtur på mina gamla arbetsplatser även om det inte är några drömjobb. Och nu börjar jag verkligen längta efter sommaren. Fick sådana vårkänslor när jag kikade ut genom fönstret tidigare idag och blev så besviken när snön började falla igen ikväll. Jag vill ha sol och värme och kunna och sitta i någon mysig park och dricka vin med fina vänner, inte behöva pälsa på sig som en eskimå varje gång man ska gå utanför dörren. Så nu får sommaren, eller åtminstone våren, gärna ta och komma snart.
Sitter och myser lite framför Big Brother samtidigt som jag kikar efter sommarkurser. Tänkte att jag ska skulle söka några utifall att det inte dyker upp något bra sommarjobb alternativt att man inte får sommarjobb på heltid. Har hittat två stycken på 7,5 hp vardera som verkar intressanta - Kreativt skrivande och HBO och det samtida TV-dramat. Har alltid älskat litteratur och skrivande, så en sådan kurs vill jag absolut gå. Får jag sommarjobb på heltid kan jag tänka mig att läsa den ändå. Den andra kursen kan tyckas lite flummig, men är en kurs i filmvetenskap som vore rolig som komplement till min utbildning. Fanns lite fler kurser i filmvetenskap, bland annat om Ingmar Bergman och Disney, men det är inget jag känner lockar mig. Då hittar jag hellre en bredare kurs i t ex engelska som tredjehandsalternativ. Man blir dock lite förvånad över vad man faktiskt kan studera. Det finns t ex kurser om Vänern och småländska torp. Vem studerar sådant egentligen?!
Ska dock ta mig i kragen och söka en massa sommarjobb i morgon tänkte. Inser att jag är lite sent ute, men jag hoppas på att jag kan ha lite förtur på mina gamla arbetsplatser även om det inte är några drömjobb. Och nu börjar jag verkligen längta efter sommaren. Fick sådana vårkänslor när jag kikade ut genom fönstret tidigare idag och blev så besviken när snön började falla igen ikväll. Jag vill ha sol och värme och kunna och sitta i någon mysig park och dricka vin med fina vänner, inte behöva pälsa på sig som en eskimå varje gång man ska gå utanför dörren. Så nu får sommaren, eller åtminstone våren, gärna ta och komma snart.
Att ha en lugn och mysig kväll
Detta ständiga nattuggleri. Att det ska vara så svårt att bara krypa ner mellan lakanen och sluta ögonen ett par timmar. Men jag klagar inte. Har haft en ganska mysig kväll för mig själv med levande ljus tända i hela lägenheten, ett glas rödvin och Tchaikovskys fantastiska musik från Svansjön strömmande ur högtalarna (brukar emellanåt sova till den annars). Har fått en helt ledig och fri vecka då jag var klumpig nog att glömma bort att anmäla mig till fredagens tenta, så nu unnar jag mig att göra lite som jag själv vill utan en massa måsten och krav. Tentan får göras i början på april i stället. Kan dessutom behöva en liten paus från kraven en stund känner jag. Det snurrar lite lätt i skallen emellanåt och det känns som att jag har svårt att få ordning på känslorna. Önskar ibland att det fanns en känslomässig av/på-knapp man kunde trycka på när huvudet snurrar som mest. Å andra sidan vore väl livet ganska trist om man bara gick runt och inte kände någonting alls, så lite sorgsenhet kanske är att föredra framför likgiltighet. Jag har det överlag ganska bra med en fantastisk familj, underbara vänner, en intressant utbildning och roliga intressen, så jag ska inte klaga. Så länge jag har det så är allt i sin ordning. Jag blev så glad när min mamma ringde mig i dag när jag gick inne i mataffären och strosade och hon frågade mig hur jag mådde. Jag svarade att allt var bra och frågade henne samma sak, varpå hon svarar: "Så länge jag vet att du mår bra så mår jag bra!". Det är min fantastiska mamma det. Hon som alltid sörjer när en hennes barn mår dåligt, men mår fantastiskt bra när vi gör det. Hennes svar gjorde min dag.
Förresten, på tal om Svansjön så får ni inte missa att se den fantastiska psykologiska thrillern Black Swan med Natalie Portman och Mila Kunis. Helt klart en av de bättre filmerna jag har sett på länge. Vacker rent visuellt och intressant eftersom den tar upp människans ljusa och mörka sidor, något som jag älskar att grotta ner mig i och som jag förmodligen kommer att skriva ett längre inlägg om här snart. Så se den för tusan!
Förresten, på tal om Svansjön så får ni inte missa att se den fantastiska psykologiska thrillern Black Swan med Natalie Portman och Mila Kunis. Helt klart en av de bättre filmerna jag har sett på länge. Vacker rent visuellt och intressant eftersom den tar upp människans ljusa och mörka sidor, något som jag älskar att grotta ner mig i och som jag förmodligen kommer att skriva ett längre inlägg om här snart. Så se den för tusan!
Att finna vägen till toppen
När någon försöker motverka dig att nå dina drömmar,
minns då att det är sådana människor som får dig att sträva mot toppen.
minns då att det är sådana människor som får dig att sträva mot toppen.
Motgång föder framgång. Just de tre små orden är ett oerhört viktigt litet mantra för mig som jag tycker att alla fantastiska människor därute borde ta del av och själva bruka. Det är dessutom värdefullt i de allra flesta situationer vare sig man sitter i en trist sits gällande jobb, skola, relationer och livsstil överlag. Mitt mest konkreta exempel för min egen del är hur jag gick från att vara en tjej med katastrofala gymnasiebetyg som slavade på en industri under flera års tid i en mindre håla till att läsa upp betygen, flytta till en större stad och börja studera vid ett universitet. Jag minns den där tiden så väl. Hur jag visste att jag ville ha ut så mycket mer av livet, men motarbetades dels av min egen tro på mig själv men även av andra. Att sedan våga ta det lilla steget till komvux och sedan det stora steget till universitet blev mitt finger i ansiktet till både mig själv och de som såg ner på min förmåga och såhär i efterhand kan jag bara tänka: "Klart som fan jag klarade det. Jag kan klara allt jag vill åta mig om jag bara vill!". Jag är lite drygt halvvägs in i mina studier och jag tänker kämpa minst lika mycket för min karriär när det väl är dags för den som jag kämpar för mina betyg och studier i dag.
Ett annat exempel: Från att jag var 15 till att jag var 17 var jag tillsammans med en kille som misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Han slog och skrek åt mig bland annat för att jag inte var oskuld när vi blev tillsammans. Han höll mitt huvud under vattenytan en gång när vi var och badade för att jag sa hej till en killkompis. Han tvingade mig att ha sex med honom när jag inte ville och frågade mig alltid efteråt: "Du kände dig inte tvingad, va?". Enbart i syfte att stilla sitt eget samvete för att han visste att han hade gjort fel (om nu en sådan människa kan ha ett samvete). Jag hade konstant blåmärken på armar och ben av alla knytnäveslag. Det enda stället han inte slog mig på var ansiktet. Knytnävar i bakhuvudet var dock inte ovanligt.
Det tog ganska lång tid för mig att plocka av skygglapparna och inse att det var honom det var fel på och inte mig, men min lärdom av det förhållandet är att jag i dag vet precis hur jag inte vill att ett förhållande ska vara. Det har gjort mig till en människa som är tillitsfull mot vem jag än träffar/är tillsammans med, för det är så jag själv vill bli behandlad. Jag har dessutom förmåga att ganska snabbt utröna om en kille har våldsamma tendenser eller ett elakt sinneslag, men framför allt vet jag med mig att kliva åt sidan fort som fan om jag märker att jag inte blir behandlad med den respekt jag förtjänar. Jag agerar inte dörrmatta åt någon helt enkelt.
Två perfekta exempel på motgång som har fött framgång.
Och trots att det inte har varit roligt att befinna sig i någon utav situationerna, så skulle jag inte vilja göra dem ogjorda. De har skapat mig till den starka individ jag är i dag och att vara stark innebär inte att du aldrig någonsin faller, bara att du har styrka nog att ta dig upp när du väl gör det.
Så om någon är svag nog i sinnet att trycka ner dig, låt dem då visa dig vägen till toppen där du regerar.
Ett annat exempel: Från att jag var 15 till att jag var 17 var jag tillsammans med en kille som misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Han slog och skrek åt mig bland annat för att jag inte var oskuld när vi blev tillsammans. Han höll mitt huvud under vattenytan en gång när vi var och badade för att jag sa hej till en killkompis. Han tvingade mig att ha sex med honom när jag inte ville och frågade mig alltid efteråt: "Du kände dig inte tvingad, va?". Enbart i syfte att stilla sitt eget samvete för att han visste att han hade gjort fel (om nu en sådan människa kan ha ett samvete). Jag hade konstant blåmärken på armar och ben av alla knytnäveslag. Det enda stället han inte slog mig på var ansiktet. Knytnävar i bakhuvudet var dock inte ovanligt.
Det tog ganska lång tid för mig att plocka av skygglapparna och inse att det var honom det var fel på och inte mig, men min lärdom av det förhållandet är att jag i dag vet precis hur jag inte vill att ett förhållande ska vara. Det har gjort mig till en människa som är tillitsfull mot vem jag än träffar/är tillsammans med, för det är så jag själv vill bli behandlad. Jag har dessutom förmåga att ganska snabbt utröna om en kille har våldsamma tendenser eller ett elakt sinneslag, men framför allt vet jag med mig att kliva åt sidan fort som fan om jag märker att jag inte blir behandlad med den respekt jag förtjänar. Jag agerar inte dörrmatta åt någon helt enkelt.
Två perfekta exempel på motgång som har fött framgång.
Och trots att det inte har varit roligt att befinna sig i någon utav situationerna, så skulle jag inte vilja göra dem ogjorda. De har skapat mig till den starka individ jag är i dag och att vara stark innebär inte att du aldrig någonsin faller, bara att du har styrka nog att ta dig upp när du väl gör det.
Så om någon är svag nog i sinnet att trycka ner dig, låt dem då visa dig vägen till toppen där du regerar.
Att lägga sig under kniven
Har suttit och kikat på Plastikdoktor 90210. Jag blir så fascinerad av sådana program eftersom de både får mig att känna sug efter det själv och samtidigt avsky inför de som tar det hela på tok för långt. Det är högst oattraktivt med tjejer som ser ut som katter efter för många ingrepp, men kan också bli väldigt fint om man skippar de stereotypiska Slitz-lökarna och anknäbbarna och satsar på lite mer naturliga resultat.
Jag blir dock högst tveksam till om jag vill göra det igen. Precis - igen. Jag har redan testat att ligga under kniven en gång för åtta år sedan och inte nog med att läkningsprocessen efteråt är ett rent jävla helvete med smärta dygnet runt i flera veckor, så sitter jag i dag med ett resultat som jag ibland känner är sämre än hur det såg ut innan. Jag har funderat fram och tillbaka i flera år om jag ska skaffa mig en remiss för att få det tillfixat, men är rädd både för smärtan och för att återigen känna mig missnöjd när bandaget åker av. Det enda roliga med plastikkirurgi är egentligen "knarket" man får innan man körs in till operation. Vilken jäkla resa!
Min bästa kompis och jag filosoferar dock ibland om de sköna resultaten vi skulle kunna få om vi skippade knivarna och bara håller oss till sprutor. Lite botox i pannan och lite restylane i läpparna and we're good to go. Fem år yngre och lite snyggare med bara ett par nålstick. Vi kör på det tror jag!
Jag blir dock högst tveksam till om jag vill göra det igen. Precis - igen. Jag har redan testat att ligga under kniven en gång för åtta år sedan och inte nog med att läkningsprocessen efteråt är ett rent jävla helvete med smärta dygnet runt i flera veckor, så sitter jag i dag med ett resultat som jag ibland känner är sämre än hur det såg ut innan. Jag har funderat fram och tillbaka i flera år om jag ska skaffa mig en remiss för att få det tillfixat, men är rädd både för smärtan och för att återigen känna mig missnöjd när bandaget åker av. Det enda roliga med plastikkirurgi är egentligen "knarket" man får innan man körs in till operation. Vilken jäkla resa!
Min bästa kompis och jag filosoferar dock ibland om de sköna resultaten vi skulle kunna få om vi skippade knivarna och bara håller oss till sprutor. Lite botox i pannan och lite restylane i läpparna and we're good to go. Fem år yngre och lite snyggare med bara ett par nålstick. Vi kör på det tror jag!
Inte okej.
