Att skriva ett skittråkigt inlägg
Zzzzzzzzz!!
Jag tror mitt nattliga analysskrivande gjorde sig gällande under dagens filmvisning/föreläsning, för jäklar vad ögonlocken var tunga på mig i dag. Det mesta läraren sa gick in genom ena örat och ut i det andra (kan ju hoppas på att det tog vägen genom Joannas öra då och stannade där inne bland allt ludd). Att vi dessutom fick se den gamla screwballkomedin His Girl Friday med två ADHD-journalister (varav den ena spelades av Cary Grant) gjorde väl inte saken lättare. Kan lätt konstatera att screwball inte är riktigt min likör, så att säga.
Det är riktigt lockande att krypa ner under täcket med purrisarna och ta en skön powernap, men egentligen vill jag sätta mig ner och finslipa lite mer på filmanalysen innan jag lämnar in den. Det är förvisso bara en grund för en större hemtenta som ska in senare den här månaden och med andra ord inget som betygsätts för sig själv, men ändå känner jag att det finns småsaker som jag skulle kunna förbättra och slippa pilla med senare.
Men herregud, vilket tråkigt inlägg!
Plugg och sömn. Skitspännande grejer.
Nu har väl ni också somnat förstås.
Jag tror mitt nattliga analysskrivande gjorde sig gällande under dagens filmvisning/föreläsning, för jäklar vad ögonlocken var tunga på mig i dag. Det mesta läraren sa gick in genom ena örat och ut i det andra (kan ju hoppas på att det tog vägen genom Joannas öra då och stannade där inne bland allt ludd). Att vi dessutom fick se den gamla screwballkomedin His Girl Friday med två ADHD-journalister (varav den ena spelades av Cary Grant) gjorde väl inte saken lättare. Kan lätt konstatera att screwball inte är riktigt min likör, så att säga.
Det är riktigt lockande att krypa ner under täcket med purrisarna och ta en skön powernap, men egentligen vill jag sätta mig ner och finslipa lite mer på filmanalysen innan jag lämnar in den. Det är förvisso bara en grund för en större hemtenta som ska in senare den här månaden och med andra ord inget som betygsätts för sig själv, men ändå känner jag att det finns småsaker som jag skulle kunna förbättra och slippa pilla med senare.
Men herregud, vilket tråkigt inlägg!
Plugg och sömn. Skitspännande grejer.
Nu har väl ni också somnat förstås.
Att kicka i gång veckan
Har precis kickat igång dagen med en stor kopp chai latte. Blev en sen natt tack vare filmanalysen av Borta med vinden* som ska vara inne i dag, så jag är lite småtrött. Men jag tror och hoppas att jag har fått ihop en relativt bra text och att jag lyckats hålla en röd tråd genom hela. Har inga större förhoppningar dock. Bättre att få sig en positiv överraskning om det dyker upp ett bra betyg.
Lång dag med föreläsningar och filmvisning väntar. Tror vi kör på från kvart över nio till någon gång runt fyra i eftermiddag. Tycker dock schemat ser suspekt ut, eftersom det hävdar att vi inte har någon lunchbreak överhuvudtaget under hela den tiden. Samma sak med morgondagen. Förmodar dock att det bara har uppstått en liten miss. Annars försöker de ha ihjäl oss, vilket inte är en omöjlighet i och för sig.
Har lite annat jag måste försöka hinna med i dag. Bland annat måste jag hoppa av kursen i ljudteknik, eftersom lektionerna helt enkelt krockar med mitt huvudämne. Ska dock se om jag kan hoppa på en annan distanskurs nu i efterhand. En kurs som jag gått tidigare, men som jag på grund av lite tidspress aldrig hann slutföra tyvärr. Vore kul om jag kunde göra det. Dock gnager tanken på att jag nog borde ta det lite lugnt och kanske strunta i att köra en extrakurs den här terminen, speciellt med tanke på panikångesten som lite olämpligt dök upp. Finns kursen kvar i höst så får den nog helt enkelt vänta på mig till dess.
Ska styra med lite nu innan det är dags att springa till bussen (och det får jag alltid göra, tidsoptimist som jag är). Hoppas att alla får en bra start på veckan!
Lång dag med föreläsningar och filmvisning väntar. Tror vi kör på från kvart över nio till någon gång runt fyra i eftermiddag. Tycker dock schemat ser suspekt ut, eftersom det hävdar att vi inte har någon lunchbreak överhuvudtaget under hela den tiden. Samma sak med morgondagen. Förmodar dock att det bara har uppstått en liten miss. Annars försöker de ha ihjäl oss, vilket inte är en omöjlighet i och för sig.
Har lite annat jag måste försöka hinna med i dag. Bland annat måste jag hoppa av kursen i ljudteknik, eftersom lektionerna helt enkelt krockar med mitt huvudämne. Ska dock se om jag kan hoppa på en annan distanskurs nu i efterhand. En kurs som jag gått tidigare, men som jag på grund av lite tidspress aldrig hann slutföra tyvärr. Vore kul om jag kunde göra det. Dock gnager tanken på att jag nog borde ta det lite lugnt och kanske strunta i att köra en extrakurs den här terminen, speciellt med tanke på panikångesten som lite olämpligt dök upp. Finns kursen kvar i höst så får den nog helt enkelt vänta på mig till dess.
Ska styra med lite nu innan det är dags att springa till bussen (och det får jag alltid göra, tidsoptimist som jag är). Hoppas att alla får en bra start på veckan!
* För övrigt en vansinnigt vacker film med ett genomtänkt budskap. Men den som hoppas på en romantiskt sliskig historia med ett lyckligt sagoslut ska nog se sig om efter något annat. Den var inte alls vad jag förväntade mig att den skulle vara, men å andra sidan mycket bättre än vad jag trodde från början.
Att hitta små glädjekorn
Nej, hör ni, om jag skulle ta och försöka göra mig av med all den här negativa energin jag har omgett mig med på sistone? Och då menar jag inte att ta all skit och sopa den under mattan som jag vanligtvis brukar göra, utan att våga försöka rycka lite mer på axlarna åt den, ge den fingret och vänligt men bestämt förklara att den har fullkomligt fel.
Jag ogillar verkligen att vara en pessimist (även om vi alla har tillåtelse att vara det emellanåt när saker inte riktigt känns bra) och ingen gillar att omge sig med pessimister, så med den tanken tänker jag faktiskt bara försöka blicka framåt och ta vara på alla de där små och fina sakerna jag har i livet i stället. Tänker jag efter så finns det ganska många sådana och det är ju faktiskt de sakerna och ögonblicken som kommer kännas som de största när jag en gång tittar tillbaka på livet.
Egentligen är det ju så enkelt, även om det ibland är svårt att inse. Omger man sig bara med fantastiska människor i stället för energitjuvar, fokuserar på det positiva i stället för det negativa och gör saker som man vet att man mår bra av så brukar det mesta faktiskt kännas helt okej även i jobbiga stunder. Och i de bättre stunderna blir livet till och med ganska fantastiskt om man bara vågar hitta de där fantastiska människorna (och de har jag redan) och de där sakerna man älskar att göra.
Lite extra kärlek till de fina vännerna som har vågat sticka fram nosen och faktiskt tala om för mig att jag är bra och att jag är en fin människa nu när jag varit lite nere. Säger ni att det är så, så lovar jag att lita på er framöver. Ni är så himla underbara på alla sätt och vis. Ingen kan vara gladare än jag att få ha er i mitt liv.
Jag ogillar verkligen att vara en pessimist (även om vi alla har tillåtelse att vara det emellanåt när saker inte riktigt känns bra) och ingen gillar att omge sig med pessimister, så med den tanken tänker jag faktiskt bara försöka blicka framåt och ta vara på alla de där små och fina sakerna jag har i livet i stället. Tänker jag efter så finns det ganska många sådana och det är ju faktiskt de sakerna och ögonblicken som kommer kännas som de största när jag en gång tittar tillbaka på livet.
Egentligen är det ju så enkelt, även om det ibland är svårt att inse. Omger man sig bara med fantastiska människor i stället för energitjuvar, fokuserar på det positiva i stället för det negativa och gör saker som man vet att man mår bra av så brukar det mesta faktiskt kännas helt okej även i jobbiga stunder. Och i de bättre stunderna blir livet till och med ganska fantastiskt om man bara vågar hitta de där fantastiska människorna (och de har jag redan) och de där sakerna man älskar att göra.
Lite extra kärlek till de fina vännerna som har vågat sticka fram nosen och faktiskt tala om för mig att jag är bra och att jag är en fin människa nu när jag varit lite nere. Säger ni att det är så, så lovar jag att lita på er framöver. Ni är så himla underbara på alla sätt och vis. Ingen kan vara gladare än jag att få ha er i mitt liv.
Att få panik
Någon som aldrig har upplevt en panikångestattack har nog svårt att föreställa sig hur det känns. Hur det bara kommer som en blixt från klar himmel och slår ner i en. När allting börjar snurra och förvandlas till en suddig drömvärld. Synen försvinner, allting blir svart och kroppen skakar. Man vinglar omkring som om man var full eller hög. Tårarna kommer. Man hyperventilerar och är etthundra säker på att ens sista stund är kommen.
Jag fick min första panikångestattack när jag var ungefär tjugo år gammal. Jag hade varit på bio med min dåvarande pojkvän och ett par kompisar. När vi står ute på gatan efteråt och småpratar med varandra märker jag hur jag börjar tappa fokus på omgivningen. Allting börjar gunga och jag kan inte längre höra vad folk säger för att rösterna är så långt bort. Andningen blir allt snabbare och till slut står jag och hyperventilerar med tårarna rinnande nerför kinderna. Ännu värre blev det när jag märker hur synen i snabb takt försvinner och allting blir kolsvart. Då var det bara jag instängd i min egen panikande kropp kvar. På något sätt lyckas min pojkvän få hem mig och slänga mig i soffan och där låg jag i ett par timmar och försökte lugna ner mig. Det var förmodligen en av de jobbigaste upplevelserna någonsin.
Det fortsatte hålla på så emellanåt i några år framöver. Speciellt på biografer, men också i butiker och i större folksamlingar. Sen försvann det. Poff. Borta. Fram tills i dag.
När jag gick inne på H&M i dag märker jag återigen hur allting börjar svaja och hur sorlet av människorna börjar försvinna längre och längre bort. Försökte först avfärda det som att jag kanske hade ätit dåligt, men när mina tankar började kretsa kring att jag skulle dö vilken sekund som helst förstod jag att jag hade åkt på ytterligare en attack. Bara sådär. Helt utan anledning. När jag i princip vinglade in i allting som stod runt mig fattade jag äntligen att jag nog borde ta mig ut därifrån. Snubblade ut ur butiken, satte mig på gatan och sakta men säkert gick det över. Jag slapp till och med hyperventileringen. Ringde dock både mamma och Johanna för att få dem att behålla mitt fokus och det funkade fint.
Sjukt jobbig känsla att behöva uppleva igen i alla fall. Hoppas att det bara var en engångsföreteelse, för annars innebär det att jag är i någon form av state of mind som jag inte borde vara i och jag har inte lust med varken terapi eller att hålla på och grotta ner mig i vad som egentligen är fel.
Men det återstår att se.
Jag fick min första panikångestattack när jag var ungefär tjugo år gammal. Jag hade varit på bio med min dåvarande pojkvän och ett par kompisar. När vi står ute på gatan efteråt och småpratar med varandra märker jag hur jag börjar tappa fokus på omgivningen. Allting börjar gunga och jag kan inte längre höra vad folk säger för att rösterna är så långt bort. Andningen blir allt snabbare och till slut står jag och hyperventilerar med tårarna rinnande nerför kinderna. Ännu värre blev det när jag märker hur synen i snabb takt försvinner och allting blir kolsvart. Då var det bara jag instängd i min egen panikande kropp kvar. På något sätt lyckas min pojkvän få hem mig och slänga mig i soffan och där låg jag i ett par timmar och försökte lugna ner mig. Det var förmodligen en av de jobbigaste upplevelserna någonsin.
Det fortsatte hålla på så emellanåt i några år framöver. Speciellt på biografer, men också i butiker och i större folksamlingar. Sen försvann det. Poff. Borta. Fram tills i dag.
När jag gick inne på H&M i dag märker jag återigen hur allting börjar svaja och hur sorlet av människorna börjar försvinna längre och längre bort. Försökte först avfärda det som att jag kanske hade ätit dåligt, men när mina tankar började kretsa kring att jag skulle dö vilken sekund som helst förstod jag att jag hade åkt på ytterligare en attack. Bara sådär. Helt utan anledning. När jag i princip vinglade in i allting som stod runt mig fattade jag äntligen att jag nog borde ta mig ut därifrån. Snubblade ut ur butiken, satte mig på gatan och sakta men säkert gick det över. Jag slapp till och med hyperventileringen. Ringde dock både mamma och Johanna för att få dem att behålla mitt fokus och det funkade fint.
Sjukt jobbig känsla att behöva uppleva igen i alla fall. Hoppas att det bara var en engångsföreteelse, för annars innebär det att jag är i någon form av state of mind som jag inte borde vara i och jag har inte lust med varken terapi eller att hålla på och grotta ner mig i vad som egentligen är fel.
Men det återstår att se.
Att få sova ut
Jag och Joanna bestämde oss för att det var dags för en välförtjänt sovmorgon i morgon, vilket innebär att vi skippar en hetsig åttatimmarsdag och lånar filmerna och ser dem tillsammans över en vinkväll i stället. Låter väl mycket bättre, eller hur? Då hinner jag ta tag i lite grejer som har fått stå åt sidan ett tag. Dessutom har CSN äntligen betalat ut 12 000 vackra kronor så det är inte helt omöjligt att jag måste utforska stans utbud lite.
Sen på onsdag är det bara föreläsning på förmiddagen och sen är det äntligen "helg". Jag jobbar starkt med att övertyga mina kära vänner om att en utgång absolut är på sin plats på onsdag. Så nu hoppas jag att de är medgörliga. Annars får jag vifta med ögonfransarna och puta lite ledset med underläppen. Plan B är att klubba ner dem och släpa ut dem. Vilket som kan funka. Får väl se vilka knep jag får ta till.
Sen på onsdag är det bara föreläsning på förmiddagen och sen är det äntligen "helg". Jag jobbar starkt med att övertyga mina kära vänner om att en utgång absolut är på sin plats på onsdag. Så nu hoppas jag att de är medgörliga. Annars får jag vifta med ögonfransarna och puta lite ledset med underläppen. Plan B är att klubba ner dem och släpa ut dem. Vilket som kan funka. Får väl se vilka knep jag får ta till.
Untz-Untz-Untz.
Att analysera film
Blir bara mer och mer säker på att jag har gjort rätt kursval i skolan. Film är galet spännande att studera. Speciellt nu när vi snart ska sätta i gång med våra neoformalistiska analyser av en Hollywoodklassiker. Gjorde en sådan analys av The Piano första terminen och tro det eller ej, men det är faktiskt riktigt kul. Mitt val av film föll på Borta med vinden med Clark Gable och Vivien Leigh från 1939. Småtvekade dock lite när min lärare frågade mig om jag var helt hundra på att jag ville välja den (trots att den fanns med på listan), eftersom den är ganska lång. Ganska lång innebär lite drygt tre och en halv timme. Jag vill dock fortfarande analysera den, så jag får helt enkelt försöka vara lite mer uppmärksam när jag kollar på den för att undvika att behöva dra igenom den en gång till.
Hej tjocka böcker och hemtentor!
Jag har saknat er.
Jag har saknat er.
Att ha söndagsreflektioner
Har haft en riktigt lat söndag, invirad i favoritfilten framför ganska dåliga TV-program och filmer. Men det är faktiskt ganska skönt att bara vara hemma i sina trasiga mjukisbyxor, utan smink och med en knut på huvudet. Har tänt vartenda levande ljus jag har här hemma och då känns det genast lite mysigare att gå omkring och göra ingenting här hemma i lilla lyan.
Egentid för min del brukar dessutom alltid resultera i lite reflektioner. Har mer eller mindre insett i dag att jag faktiskt mest sitter och väntar på att saker som jag vill ska ske ska komma att hända och alla vet väl att det inte riktigt funkar så. Vill man ha något eller vill få något att hända så är det bara man själv som kan se till att det blir så. Får helt enkelt försöka peppa mig själv lite hårdare, så att jag vågar fightas lite mer för det jag vill ha ut av livet. Svårare än så är det ju inte egentligen.
I morgon är det tillbaka till allvaret i skolan. Har en riktigt hetsig dag på tisdag (9-17), men i övrigt är det kort vecka som gäller. Tar helg från och med onsdag eftermiddag och det kan man ju inte annat än vara nöjd med.
Egentid för min del brukar dessutom alltid resultera i lite reflektioner. Har mer eller mindre insett i dag att jag faktiskt mest sitter och väntar på att saker som jag vill ska ske ska komma att hända och alla vet väl att det inte riktigt funkar så. Vill man ha något eller vill få något att hända så är det bara man själv som kan se till att det blir så. Får helt enkelt försöka peppa mig själv lite hårdare, så att jag vågar fightas lite mer för det jag vill ha ut av livet. Svårare än så är det ju inte egentligen.
I morgon är det tillbaka till allvaret i skolan. Har en riktigt hetsig dag på tisdag (9-17), men i övrigt är det kort vecka som gäller. Tar helg från och med onsdag eftermiddag och det kan man ju inte annat än vara nöjd med.
Att få sitt alias stulet
Jag vill bara klargöra en sak en gång för alla. Jag har tvingats lägga den här bloggen på is flertalet gånger för att någon eller några ständigt stjäl mitt bloggnamn och använder det till att skriva elaka och onödiga kommentarer hos andra. När jag nu startade upp den igen hade det varit tyst ett bra tag, men så återigen har jag börjat få kommentarer där människor hävdar att jag har skrivit till dem. Vilket jag absolut inte har, för så här är det:
1. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att trycka ner andra människor på internet. Skriver jag till någon så är det för att jag vill tala om för den människan att han eller hon har skrivit något som jag har tagit till mig och tycker är bra.
2. Jag stavar inte som en femåring.
3. Jag är överlag skitdålig på att kommentera hos andra. Det händer otroligt sällan.
4. Min hemstad är Örebro och kollar folk upp IP-numret hos den som har kommenterat så är nog risken minimal att det kommer härifrån.
Jag har inte lust att lägga ner eller byta bara för att någon lite skitunge inte kan skilja på ditt och mitt eller rätt och fel. Det är skittråkigt att hela tiden få höra att jag skrivit det och det, men framöver tänker jag bara hänvisa till det. här Sen kan jag ju fortsätta hoppas på att personen i fråga ger sig snart och får tummen ur och skaffar sig en egen blogg.
1. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att trycka ner andra människor på internet. Skriver jag till någon så är det för att jag vill tala om för den människan att han eller hon har skrivit något som jag har tagit till mig och tycker är bra.
2. Jag stavar inte som en femåring.
3. Jag är överlag skitdålig på att kommentera hos andra. Det händer otroligt sällan.
4. Min hemstad är Örebro och kollar folk upp IP-numret hos den som har kommenterat så är nog risken minimal att det kommer härifrån.
Jag har inte lust att lägga ner eller byta bara för att någon lite skitunge inte kan skilja på ditt och mitt eller rätt och fel. Det är skittråkigt att hela tiden få höra att jag skrivit det och det, men framöver tänker jag bara hänvisa till det. här Sen kan jag ju fortsätta hoppas på att personen i fråga ger sig snart och får tummen ur och skaffar sig en egen blogg.
Att bara vara
Mer avancerat än så här blir det inte ikväll.
Bara ligga och dö i sängen. Skönt!
Bara ligga och dö i sängen. Skönt!
Att ha en underbar kväll
Att åka hemåt är alltid lite ångestladdat. Jag besitter någon slags hatkärlek till de områden jag har vuxit upp och gått i skola i. De symboliserar någon form av tristess och rastlöshet som jag kämpade för att komma bort från så länge. Så när jag klev av tåget i går eftermiddag var det med ganska blandade känslor. Men när jag såg världens bästa Johanna vinkandes till mig i bilen släppte det. Bara för att jag ogillar omgivningarna, så innebär det ju inte att människorna är detsamma. Långt i från.
Jag hade världens bästa kväll. Johanna och jag styrde upp lite tacos samtidigt som vi gick och viftade med varsitt cocktailglas i handen. Sen käkade vi, drack en jäkla massa rödvin och breezers och bara hade det trevligt ihop med grabbarna. Lite senare dök även Mathias upp. Helt galet att vi faktiskt fortsatt hålla kontakten trots att det är fem jäkla år sedan vi sågs sist, men så himla kul att vi tog tag i det nu. Både jag och Johanna var lite småsliriga, så det mesta som flög ur munnen på oss handlade förmodligen antingen om snoppar eller porr. Tur att vi har gett upp det här med att försöka ha tajta kvinnliga vänskapsrelationer och inriktar oss på de som förstår oss, dvs grabbarna. De bryr sig inte ens om att skaka på huvudet åt oss längre.
Kvällen blev i alla fall jättebra och mysig. Och i dag lät Johanna mig sova ut lite extra länge. Sen var vi iväg en sväng till deras snart färdigrenoverade hus (inflyttningsfest på gång, woop!), käkade pizza med Patrik (som definitivt är av generationen porrskadad man) och sen var det dags för mig att sätta mig på tåget.
Världens bästa 24 timmar.
Det gör vi definitivt om snart igen.
Jag hade världens bästa kväll. Johanna och jag styrde upp lite tacos samtidigt som vi gick och viftade med varsitt cocktailglas i handen. Sen käkade vi, drack en jäkla massa rödvin och breezers och bara hade det trevligt ihop med grabbarna. Lite senare dök även Mathias upp. Helt galet att vi faktiskt fortsatt hålla kontakten trots att det är fem jäkla år sedan vi sågs sist, men så himla kul att vi tog tag i det nu. Både jag och Johanna var lite småsliriga, så det mesta som flög ur munnen på oss handlade förmodligen antingen om snoppar eller porr. Tur att vi har gett upp det här med att försöka ha tajta kvinnliga vänskapsrelationer och inriktar oss på de som förstår oss, dvs grabbarna. De bryr sig inte ens om att skaka på huvudet åt oss längre.
Kvällen blev i alla fall jättebra och mysig. Och i dag lät Johanna mig sova ut lite extra länge. Sen var vi iväg en sväng till deras snart färdigrenoverade hus (inflyttningsfest på gång, woop!), käkade pizza med Patrik (som definitivt är av generationen porrskadad man) och sen var det dags för mig att sätta mig på tåget.
Världens bästa 24 timmar.
Det gör vi definitivt om snart igen.
"De yngre killarna är inte tillräckligt porrskadade.
De förstår inte det här med att rycka lite i håret eller en hand runt strupen".
Ett kort och sant konstaterande under gårdagen.
De förstår inte det här med att rycka lite i håret eller en hand runt strupen".
Ett kort och sant konstaterande under gårdagen.
Att hänga med bästisen
Jag är inte så bra på det där med att hålla fast vid mina planer. Här hade jag bestämt att jag skulle sitta hemma med smågodis och film hela helgen och så krävs det bara ett samtal för att jag ska kasta de planerna raka vägen ner i soptunnan. Fast nu kom i och för sig det samtalet från världens bästa Johanna som ville att jag skulle komma ner till lilla Mjölby och bara hänga och mysa med henne. Och för det ställer jag in vilka planer som helst i hela världen. Så fredag eftermiddag till lördag eftermiddag kommer spenderas på "hemmaplan" och sen åker jag tillbaka till Örebro och har mitt hemmamys då i stället. Blir hur bra som helst!
Åh, folk kan nog aldrig någonsin förstå exakt hur jäkla bra den människan är. När vi träffades för ungefär nio år sedan och vi satt där mot tegelväggen på jobbet och frustade över våra eländiga liv så började en helt galet tajt vänskap som bara blir bättre och bättre för varje år som går. Ålderskillnaden har aldrig spelat någon roll, inte heller att vi tycker om helt olika musik, filmer eller böcker. Det som håller fast oss vid varandra tror jag är det där lite rastlösa i oss båda och vetskapen om att vi alltid gör vårt bästa, även om det skulle skita sig i slutändan. Vi resonerar likadant på det sättet. Att vi sen är klippt sluta i huvudet, inte har någon som helst hyffs och fason när folk är i närheten, kan säga precis vad som helst till varandra även om det innebär att den ena talar om för den andra att hon har en dålig dag rent utseendemässigt och att vi båda är storkonsumerare av vinboxar ("man får ta ett glas på vardagarna") gör säkert inte saker svårare för oss att älska varandra.
Min bästis är bättre än din bästis, så det så!
Åh, folk kan nog aldrig någonsin förstå exakt hur jäkla bra den människan är. När vi träffades för ungefär nio år sedan och vi satt där mot tegelväggen på jobbet och frustade över våra eländiga liv så började en helt galet tajt vänskap som bara blir bättre och bättre för varje år som går. Ålderskillnaden har aldrig spelat någon roll, inte heller att vi tycker om helt olika musik, filmer eller böcker. Det som håller fast oss vid varandra tror jag är det där lite rastlösa i oss båda och vetskapen om att vi alltid gör vårt bästa, även om det skulle skita sig i slutändan. Vi resonerar likadant på det sättet. Att vi sen är klippt sluta i huvudet, inte har någon som helst hyffs och fason när folk är i närheten, kan säga precis vad som helst till varandra även om det innebär att den ena talar om för den andra att hon har en dålig dag rent utseendemässigt och att vi båda är storkonsumerare av vinboxar ("man får ta ett glas på vardagarna") gör säkert inte saker svårare för oss att älska varandra.
Min bästis är bättre än din bästis, så det så!
Att vara en nommare
Om nom nom nom!
Vet i tusan vad som har hänt med mig, men helt plötsligt är mat allt jag kan tänka på. Jag har gått från någon form av självsvält till ett totalt matkaos. Tanken på en påse chips är nästan orgasmisk. När jag i går hade satt i mig tre portioner mat och nio (!) knäckebröd och fortfarande kände att jag hade kunnat trycka i mig lite till började jag allvarligt att fundera på om det är något fel på mig. Inte för att det gör någon skada på mig med tanke på att jag är som ett litet snöre i kroppen, men fortsätter det så här får jag nog ta mig tusan ta och anställa mig en personlig feeder som får sitta och mata mig i sängen. Enligt Mathias är det nog dock så att det är just självsvälten som förmodligen slår tillbaka nu. Träningsfreaket har talat. Och han har förmodligen rätt. Han brukar ha det.
Har föreläsning under tre timmar i morgon bitti, sen blir det lunch med töserna och efter det tar jag helg. Underbart! Och det ska bli en sådan där riktigt lugn och skön helg. Inget krogspring, utan bara hemmamys. Ska pyssla med lite grejer här hemma som jag inte hunnit (velat, orkat, helt enkelt skitit i) med än och försöka sova några timmar extra på nätterna, eftersom det har varit lite si sådär med den biten senaste veckorna.
Och nu ska jag bara försöka undvika tanken på mer mat...
Vet i tusan vad som har hänt med mig, men helt plötsligt är mat allt jag kan tänka på. Jag har gått från någon form av självsvält till ett totalt matkaos. Tanken på en påse chips är nästan orgasmisk. När jag i går hade satt i mig tre portioner mat och nio (!) knäckebröd och fortfarande kände att jag hade kunnat trycka i mig lite till började jag allvarligt att fundera på om det är något fel på mig. Inte för att det gör någon skada på mig med tanke på att jag är som ett litet snöre i kroppen, men fortsätter det så här får jag nog ta mig tusan ta och anställa mig en personlig feeder som får sitta och mata mig i sängen. Enligt Mathias är det nog dock så att det är just självsvälten som förmodligen slår tillbaka nu. Träningsfreaket har talat. Och han har förmodligen rätt. Han brukar ha det.
Har föreläsning under tre timmar i morgon bitti, sen blir det lunch med töserna och efter det tar jag helg. Underbart! Och det ska bli en sådan där riktigt lugn och skön helg. Inget krogspring, utan bara hemmamys. Ska pyssla med lite grejer här hemma som jag inte hunnit (velat, orkat, helt enkelt skitit i) med än och försöka sova några timmar extra på nätterna, eftersom det har varit lite si sådär med den biten senaste veckorna.
Och nu ska jag bara försöka undvika tanken på mer mat...
Att ha sönder saker
BOOM! Min väckarklocka for i golvet för en stund sedan. Anledningen till det heter Tristan och kan vara den mest envisa herre jag någonsin delat mitt liv med. Efter att han upprepade gånger sen jag kom hem i dag har försökt ta livet av sig genom att bita hål i strömkabeln till datorn blev jag lite lack. Så då sopade jag i väg väckarklockshelvetet rakt ner i golvet. Det kändes skönt. Riktigt skönt. Tills jag såg att hela fronten på den hängde löst. Men meckimeckig som man är så slog jag skiten på plats igen. Kan ju hoppas på att den faktiskt fungerar också. Lär ju märkas i morgon bitti...
Slutade ett par timmar tidigare i dag än vad som var tänkt från början. Både jag och Joanna kände att det var onödigt att se The Wizard of Oz ytterligare en gång så vi smet hem när den skulle visas. Skönt som tusan eftersom jag har miljoner saker som behöver göras. Och då var det väl ännu mer tur att jag faktiskt var strong nog att säga nej till utgång ikväll, även om det tog emot lite. Men dels börjar ekonomin säga i från lite tack vare allt krogspring och sen har jag lovat mig själv att ta det lite lugnare på den fronten framöver. Eller ja, mest har jag nog lovat mamma det, men alla vet ju att mammors ord är lag så det är lika bra att lyda henne. Om det är någon människa på denna jord som kan få mig att känna mig som fjorton år igen så är det hon.
- Mamma, jag är faktiskt tjugoåtta...
- Visa det då, ungjävel!!
Hon bemästrar konsten "tough love" ganska bra kan man väl säga. Jag har t ex fått uppradat en lista med saker som inte får förekomma hos nästa kille jag träffar. Kan meddela att jag inte längre har så värst mycket att välja på, såvida jag inte beger mig ut i skogen och spanar runt på en dansloge. Känner att mamma och jag nog inte kommer att kunna mötas särskilt bra på just den här punkten. Hon har dessutom vid två tillfällen meddelat att hon inte längre vill ha någon kontakt med mig. Både de tillfällena har handlat om en tatuering. En tredje så kanske hon gör slag i saken. Bäst att passa sig. Men så där är det med mammor. Hårda är de, men tusan så ofta man måste ringa och meddela att mamma faktiskt nästan alltid vet bäst! ♥
Kom in på ett sidospår nu kände jag. Så kan det gå.
Är väl bäst att ta tag i alla de där tusen sakerna nu.Slutade ett par timmar tidigare i dag än vad som var tänkt från början. Både jag och Joanna kände att det var onödigt att se The Wizard of Oz ytterligare en gång så vi smet hem när den skulle visas. Skönt som tusan eftersom jag har miljoner saker som behöver göras. Och då var det väl ännu mer tur att jag faktiskt var strong nog att säga nej till utgång ikväll, även om det tog emot lite. Men dels börjar ekonomin säga i från lite tack vare allt krogspring och sen har jag lovat mig själv att ta det lite lugnare på den fronten framöver. Eller ja, mest har jag nog lovat mamma det, men alla vet ju att mammors ord är lag så det är lika bra att lyda henne. Om det är någon människa på denna jord som kan få mig att känna mig som fjorton år igen så är det hon.
- Mamma, jag är faktiskt tjugoåtta...
- Visa det då, ungjävel!!
Hon bemästrar konsten "tough love" ganska bra kan man väl säga. Jag har t ex fått uppradat en lista med saker som inte får förekomma hos nästa kille jag träffar. Kan meddela att jag inte längre har så värst mycket att välja på, såvida jag inte beger mig ut i skogen och spanar runt på en dansloge. Känner att mamma och jag nog inte kommer att kunna mötas särskilt bra på just den här punkten. Hon har dessutom vid två tillfällen meddelat att hon inte längre vill ha någon kontakt med mig. Både de tillfällena har handlat om en tatuering. En tredje så kanske hon gör slag i saken. Bäst att passa sig. Men så där är det med mammor. Hårda är de, men tusan så ofta man måste ringa och meddela att mamma faktiskt nästan alltid vet bäst! ♥
Kom in på ett sidospår nu kände jag. Så kan det gå.
Att ha valt rätt
Haft vår första ordentliga föreläsning i filmvetenskap i dag. Gick igenom skillnaderna mellan attraktionsestetik och berättande film. Spännande, va? Fick kolla på några småsnuttar ur ett par riktigt gamla filmer. Bland annat The wonderful wizard of Oz (1910) och Birth of a nation (1915). Den sistnämnda måste varit nått utav det mest galna jag sett. Horribel rent moraliskt, men av någon anledning har den ändå klassats som ett mästerverk tack vare sina för den tiden så välutvecklade berättartekniska metoder. Vad den i princip går ut på är ett slag mellan nord och syd, där Ku Klux Klan hyllas som hjältar när de skjuter ner de hemska, skräckinjagande svarta människorna (som för övrigt spelas av vita människor med skoputs i hela ansiktet). Presidenten på den tiden hyllade tydligen filmen. Och det visar väl att vi tack och lov har kommit lite längre i utvecklingen om människors värde, även om det finns på tok för mycket sådant kvar fortfarande. Men det är väl det som gör hela den här kursen intressant. Inte bara att sitta och se på filmer som någon form av populärkulturellt fenomen, utan för att förstå utvecklingen som har skett de senaste hundra åren och hur människans tankegång fungerar nu jämfört med då.
Kan i alla fall konstatera att jag blev mer övertygad om att jag har valt rätt i dag.
Film är faktiskt vanisinnigt roligt ska ni veta.
Kan i alla fall konstatera att jag blev mer övertygad om att jag har valt rätt i dag.
Film är faktiskt vanisinnigt roligt ska ni veta.
Att hitta sig en byggarbetare
Har haft en riktigt skön hemmakväll med småprat med vänner, gosiga katter och lugn musik ur högtalarna. Synd bara att man blir så där vansinnigt kärlekskrank av sådan musik. Det är de där kramarna som fattas. Och en het byggarbetare enligt Johanna. Det är tydligen en sådan jag ska ha. Får väl gå och vifta med arslet vid husbyggena här i Örebro då. Se om jag får något napp.
Är faktiskt ganska trött, så tanken om att låta det bli en relativt tidig kväll finns där. Fast det vet vi ju hur det brukar gå med det. Jag är nattugglan själv. Kan vara så att det till och med jag som är grunden till uttrycket. Blir alltid att man sitter och pratar med någon annan eller fastnar framför något annat halvintressant. Behöver dock inte kliva upp i ottan i morgon, så det är lugnt på den biten. Ska åka in till skolan runt tiotiden och häcka i datasalen med Sara och Joanna. Sen drar Joanna och jag vidare på föreläsning efter lunch.
Så, sova eller uggla?
Tar nog och funderar på saken en liten stund...
Så, sova eller uggla?
Tar nog och funderar på saken en liten stund...
Att studera film
Första dagen på nya kursen i dag. Blev en ganska kort introduktion och föreläsning. Inser att det kommer bli bra mycket massivare än vad jag har räknat med, men jag ser ändå fram emot det. Vi kommer köra tre ganska intensiva femveckorspass med klassisk Hollywoodfilm, europeisk film och World Cinema. Efter det kommer vi att få åtta veckor på oss att skriva vår B-uppsats. Normalt sett har man tre sexveckorspass och sen fem veckor till uppsatsen, men de har valt att ändra på det för vår skull. Det tackar vi för. Det kommer förmodligen kännas otroligt skönt fram emot vårkanten när allting ska skrivas.
Sen kan jag ju dock inte bli annat än lite skeptisk när vår lärare står och intensivt försöker övertyga oss runt tjugo elever om att filmvetenskap inte alls är onödigt att läsa: "Har man läst filmvetenskap kan man t ex jobba med transport".
För det är ju precis det vi alla vill göra.
Jobba med transport.
Sen kan jag ju dock inte bli annat än lite skeptisk när vår lärare står och intensivt försöker övertyga oss runt tjugo elever om att filmvetenskap inte alls är onödigt att läsa: "Har man läst filmvetenskap kan man t ex jobba med transport".
För det är ju precis det vi alla vill göra.
Jobba med transport.
Att fira födelsedag
Har haft min pappa och hans fru på besök i dag. Blev en liten kombination av födelsedagsfirande och lägenhetsfix. Har äntligen fått upp saker på väggarna, TV:n går att se på och jag har en matplats. Helt fantastiskt skönt. Nu känns det lite mer hemma här. Annika hade med sig födelsedagsmiddag. Kalkon med potatis, brysselkål och gele. Är proppmätt nu. Känns som att jag åt mer i dag än vad jag har gjort på senaste veckan. Och jag har fått både födelsedagspengar, en DVD-spelare och en sladdlös dammsugare (vilket är perfekt när man har katter som sprätter runt sand och torrisar överallt). Kanondag helt enkelt. Men jag är nog inte van vid att umgås med folk (och ha en pappa som kör lite extra med mig bara för att han kan), för nu är jag klippt slut. Funderar nästan på att ta en liten power nap.
Planen för kvällen är att köra slutspurten på hemsidan i första hand.
Sen om jag hinner tänkte jag faktiskt ta och se på en gammal favorit. Donnie Darko. Absolut en av de bästa filmerna som gjorts (tillsammans med Boondock Saints och A Beautiful Mind) och nu var det på tok för längesen jag såg den. Faktum är att jag inte ens har sett en film, serie eller ens kollat på TV sen jag separerade. Så det kanske kan vara på tiden nu.
Planen för kvällen är att köra slutspurten på hemsidan i första hand.
Sen om jag hinner tänkte jag faktiskt ta och se på en gammal favorit. Donnie Darko. Absolut en av de bästa filmerna som gjorts (tillsammans med Boondock Saints och A Beautiful Mind) och nu var det på tok för längesen jag såg den. Faktum är att jag inte ens har sett en film, serie eller ens kollat på TV sen jag separerade. Så det kanske kan vara på tiden nu.
Why are you wearing that stupid man suit?
Att sakna två tjejer
Fan, vad lycklig jag blev i hjärtat nyss och samtidigt drabbades jag av en så enorm saknad. Telefonen ringde och i luren hör jag Gabbi och Maja som ringer och skriker hur mycket de saknar och älskar mig. Och jag saknar och älskar de två tjejerna något vansinnigt mycket jag också. Örebro är inte detsamma utan dem. Studierna är inte detsamma utan dem. Önskar att de var tillbaka igen och att allt var som förr.
Så jag hoppas verkligen att vi kan ta och styra upp något väldigt snart. Och den helgen ska innehålla både lyktstolpar, trätrappor, jordgubbsvin, inbrott på skolan och en ek. Det ska vi se till!
Så jag hoppas verkligen att vi kan ta och styra upp något väldigt snart. Och den helgen ska innehålla både lyktstolpar, trätrappor, jordgubbsvin, inbrott på skolan och en ek. Det ska vi se till!
Att ha den där hemmakvällen
Åh, vad ledsen jag blev nu då! Tanken var att världens bästa vän skulle komma hit till mig ikväll, men efter lite om och men blev det inte så tyvärr. Jag som hade längtat ihjäl mig efter henne. Får väl helt enkelt ta den där lugna hemmakvällen som jag pratade i stället. Kanske vore nyttigt med tanke på gårdagens äventyr. Fast lite vin kommer nog åka ner i alla fall. Rödvin är ska vara bra för hjärtat har jag hört. True story. Kom för övrigt precis på att jag inte har ätit något ordentligt sen det där McDonaldsmålet jag satt och hetsade i mig i sängen vid halv fyra i morse, så jag borde nog ta och stoppa något i magen. Som sagt, det där med att lyssna på och ta hand om sin kropp är uppenbarligen inte min starkaste sida.
Funderar på om jag kanske skulle ta och grotta ner mig lite mer i Edgar Allan Poes Complete tales & poems ikväll. Det är en extremt tjock och tung bok, så det är inget man bläddrar igenom på en kväll direkt. Men fantastisk är den. Gotisk litteratur överhuvudtaget är fullkomligt underbart. Lovecraft, Baudelaire, Stoker, Shelley. Ge mig en deckare och jag somnar på stört, men ge mig en bok med vidunderliga karaktärer och mystiska platser så är jag fast direkt.
Funderar på om jag kanske skulle ta och grotta ner mig lite mer i Edgar Allan Poes Complete tales & poems ikväll. Det är en extremt tjock och tung bok, så det är inget man bläddrar igenom på en kväll direkt. Men fantastisk är den. Gotisk litteratur överhuvudtaget är fullkomligt underbart. Lovecraft, Baudelaire, Stoker, Shelley. Ge mig en deckare och jag somnar på stört, men ge mig en bok med vidunderliga karaktärer och mystiska platser så är jag fast direkt.
Att bli imponerad
Herregud. Alkohol är verkligen helt fantastiska saker. Jag älskar när man vinglar in i sin lägenhet ungefär vid tretiden på morgonen, loggar in på Facebook och inser att det är någon jävel som har facerape:at en. Sen kollar man en gång extra och inser att så var inte alls fallet. Man har liksom bara råkat glömma bort att man faktiskt äger en iPhone, som på något jäkla vänster alltid glider upp ur fickan under kvällen och skickar iväg helt ologiska saker till höger och vänster.* Efter det kollar man givetvis in-/utkorgen på sin iPhone och inser att statusen på den inte var så värst mycket bättre än på Facebook.
Men det mest klockrena måste ju ändå vara att jag nu även har lyckats med att blogga mitt i detta glada rus, vilket blir extra spännande eftersom alla vet att de enda som talar sanning är barn och alkoholister.** Jag var tvungen att läsa inlägget ett par gånger. Dels för att jag förundrades över att jag faktiskt kan vara så där smart på fyllan och ha så logiska åsikter. Dels för att det inte fanns ett enda jäkla stavfel. Jag är imponerad.
Och ja, jag står upp för det jäkla inlägget så här dagen efter*** också. För det är just det där jag har beskrivit flera gånger här i bloggen. Om den sjuka, vidriga köttmarknaden. Att ingen vill ta något på allvar och att det viktigaste är att man kan hitta någon för en kväll som man slipper se i ögonen fortsättningsvis. Och jag hatar det. Då sover jag hellre själv resten av livet. Faktiskt.
Men det mest klockrena måste ju ändå vara att jag nu även har lyckats med att blogga mitt i detta glada rus, vilket blir extra spännande eftersom alla vet att de enda som talar sanning är barn och alkoholister.** Jag var tvungen att läsa inlägget ett par gånger. Dels för att jag förundrades över att jag faktiskt kan vara så där smart på fyllan och ha så logiska åsikter. Dels för att det inte fanns ett enda jäkla stavfel. Jag är imponerad.
Och ja, jag står upp för det jäkla inlägget så här dagen efter*** också. För det är just det där jag har beskrivit flera gånger här i bloggen. Om den sjuka, vidriga köttmarknaden. Att ingen vill ta något på allvar och att det viktigaste är att man kan hitta någon för en kväll som man slipper se i ögonen fortsättningsvis. Och jag hatar det. Då sover jag hellre själv resten av livet. Faktiskt.
* Följande saker har upptäckts i andras och min egen logg: Shit, vad full jag är!, Ehehehehe, Om jag knullar med clownnäsa och Hest! ♥.
** Ni kan placera mig i valfri kategori. Jag själv väljer den andra.
*** Med dagen efter menas de 4-5 timmar senare när jag vaknar vid nio på morgonen och inte kan sova längre. Som vanligt.
** Ni kan placera mig i valfri kategori. Jag själv väljer den andra.
*** Med dagen efter menas de 4-5 timmar senare när jag vaknar vid nio på morgonen och inte kan sova längre. Som vanligt.