Börjar äntligen, såhär klockan fyra på morgonen, förstå mig på lite av hemsidebyggandet. Har inte lyckats få ihop några speciellt avancerade grejer, men det känns skönt att jag åtminstone börjar se lite samband bland alla koder. Har dock svårt att tro att det här är något jag kommer sysselsätta mig med i framtiden. Möjligtvis på hobbynivå om jag ens lyckas komma upp i den nivån.
Är registrerad på de nya kurserna nu och det ska bli så himla skönt med nått nytt. Blev överlycklig när Joanna visade mig vårt fantastiska schema för våren. Tydligen ska vi kolla på sjuka mängder med film. Och ha två eller tre tentor. That's it! Det enda som är lite trist är att klassen delas upp nu, eftersom vissa kommer köra allmän inriktning och andra filminriktning. Med tanke på mitt schema så råder det väl ingen större tvekan om vilket jag valde.

Och idag är det min födelsedag. Tjugoåtta år. Eller bara två år kvar till trettio som Johanna uttryckte sig. Helt galet. Borde förmodligen ha en biologisk klocka som tickar sönder vid det här laget, speciellt med vänner som har både två och tre barn, hus och ringar på fingrarna, fast den finns liksom inte där. Inte så tydligt som den "borde" åtminstone. Kanske har gått sönder. Får väl laga den med lite gaffatejp.

Med tanke på att jag ska vara i skolan skapligt i morgon, så borde jag nog krypa ner under täcket ett par timmar. Låter Mathias oerhört vänliga grattishälsning till mig få avsluta natten/morgonen:

Grattis sötnöt!
Du verkar inte en dag äldre.
Fast du ser äldre ut...

Tack för den! ;)

Har äntligen, äntligen lyckats installera Dreamweaver efter mycket om och men. Starta om datorn hit och upptäckta fel dit. Att min dator överlag är ungefär lika snabb och bra som de man hängde på Lunarstorm med i åttonde klass kan förmodligen vara en faktor det också. Har bara i dag fått en ytterst suspekt blåskärm och tvingats avinstallera ett program för att det kastade upp fönster med felmeddelanden ungefär var tionde sekund. De som vet hur jag fungerar är dessutom förmodligen medvetna om att jag har ett extremt dåligt tålamod. Så om inte en sak löser sig på fem sekunder så kommer det både högljudda stön, lite småvrål och armar som vevar i ren ilska (ungefär såhär). Ni kan ju tänka er hur det har sett ut här i dag då. Så om det är någon som sitter inne med lite för mycket pengar på banken och känner att de vill bidra till en ny dator åt mig, så är ni välkomna att höra av er så mailar jag mitt kontonummer. På stört.

Men nu så fungerar skiten åtminstone och jag ska väl sätta mig ner och åtminstone försöka få till färger, typsnitt och sånt meckimeck. Sen får de mer avancerade bitarna vänta till i morgon och på torsdag. Får nog åka in till skolan och sätta mig i alla fall. Här hemma blir det alltid så intressant att göra saker som att diska, städa, hänga på Facebook och sova när det egentligen ska pluggas.

Och blogga blir uppenbarligen ytterst intressant det med.
Skärpning!

Kan någon säga till mig, eller?

Vet inte om min kusin försöker insinuera något när hon mailar länkar till gratis dejtingsidor åt mig. Jag älskar dejtingsidor. Det är alltid lika spännande när ett nytt meddelande poppar upp med sådär lagom blygsamma frågor. Några klassiker:

Har du webbcam?
Och kan du tänka dig att strippa i den för mig?
Tycker du om att ta den där bak?
Gillar du golden showers?
Skulle jag kunna få bajsa på din mage?

Nej, nej, nej, nej och nej.

Det där med krogragg kanske inte är så fel ändå när jag börjar tänker efter...

Jag åkte till skolan i dag med tanken att jag skulle få en himla massa gjort med min hemsida. Det gick väl sådär. Nog för att jag har en bra grund att utgå i från nu, men lite bättre hade jag nog kunnat lyckas. Att ett riktigt struntproblem ställde till det för mig en bra stund och att det sedan spårade ur lite lätt i klassen på en härligt omogen nivå de sista timmarna gjorde väl inte saken lättare. Å andra sidan var det längesen jag skrattade så mycket åt så låga skämt som i dag och sådant kan man väl aldrig få för mycket av. Blir att meckimecka lite extra hårt tisdag, onsdag och torsdag i stället. Från morgon till kväll.

Ska bli fantastiskt när den här veckan är över. Slut på denna kurs och början på en ny. Men där emellan ska det väl hinnas med lite annat. Jag fyller år på onsdag, så i går ringde pappa och meddelade att han och hans fru har planer på att dyka upp här någon gång i helgen. Dels för att fira lite, men också för att hjälpa mig få upp saker på väggarna äntligen. Jag och borrmaskiner går inte riktigt ihop nämligen. Inte heller går jag ihop med gardinstänger, mätning, vattenpass eller andra saker som antingen ska sitta rakt eller få saker att sitta rakt. Tur jag har min pappa som kan allt. Jag svär, han kan verkligen allt. Jag är ganska säker på att min pappa kan mer än vad din pappa kan.
Sen meddelade Johanna att hon kanske (och hon var jäkligt noga med att trycka på det där kanske) också kommer hit till mig i helgen. Självklart ignorerar jag fullständigt i att hon säger kanske och hoppar av lycka över tanken på att få ha min bästa kompis här hos mig en kväll. Få kramas, dricka vin, ljuga och kedjeröka. Åh, finns inte ord för hur mycket jag beundrar och älskar den människan. Hon som alltid vågar kliva raka vägen in i det hon tror på. Hon som alltid har stöttat mig, trott på mig och älskat mig villkorslöst genom en hel massa misstag och fortsätter göra det varje dag. ♥

Åh, nu blev jag sådär överdrivet sentimental och blödig. Speciellt eftersom jag samtidigt sitter och larvar med min kusin Alexandra i hennes syster Michaelas logg på Facebook. Skriver meningslösa saker med massa kärlek bakom. För att det är sådana vi är och alltid har varit. Barnsligt larviga och fullkomligt förälskade i vår vänskap.
Och Michaela, från och med i dag är det din och min dag. Inget annat, bara så du vet!

Jag: "Funderar på om man skulle slösa sin fritid på någon larvig kvällskurs."
Mamma: "Som vadå?"
Jag: "Lära mig spela gitarr kanske. Börja knyppla eller dreja."
Mamma: "Skulle nog vara bättre om du gick en kurs i ekonomi. Eller organisering. Någon jäkla trubadur lär du aldrig bli ändå."

Förstår inte alls vad hon menar.

Snabbt inlägg innan jag ska kasta mig ner i jordens bästa och skönaste säng (hur det nu ska gå till med ett pälsdjur på varje kudde). Borde förmodligen varit hemma och tagit det lugnt i kväll med tanke på att jag har lyckats spräcka ett revben, men nej. Är man sugen på att gå ut så är man. Hängde med Jim och Patrik en sväng till Rock Bar, vilket visade sig vara ett riktigt soft ställe. Tänka sig att det faktiskt finns en bar i den här staden som har mina älskade Mötley Crüe hängandes på väggarna. Dock kan jag inte komma i från känslan av att jag är malplacerad på ett sådant ställe. Jag är hårdrockare i hjärta och själ, men jag är nog bra mycket mer mainstream och ordinär rent utseendemässigt än vad många andra är. Jag är inte direkt tjejen som springer runt med för stora t-shirts med favoritbandet och tjugo festivalband runt armen. Jag är bara jag. Oavsett vad jag lyssnar på. Och det är nog därför jag inte egentligen drar mig så mycket till människor som är "som jag", eftersom sådant är extremt oviktigt för mig. Bara för att någon älskar Mötley lika mycket som jag innebär det knappast att någon varmare vänskap automatiskt uppstår.
Men jag har som sagt haft en toppenkväll och kommer absolut gå dit fler gånger. Blev ju till och med kallad för Heavy Metal-tjej ikväll och det får väl tas som en komplimang (förmodar jag).

Sen att man möts av ett galet meddelande på chatten av sin absolut sjukaste killkompis när man kommer hem är ju helt fantastiskt: "Har du knullat nått sen du sket sist?"

Haha, nej?!

Jag har absolut de tokigaste, sjukaste, bästa och finaste vännerna i världen och det har de bevisat så mycket de senaste månaderna att jag blir alldeles varm i hjärtat av att bara tänka på det. Alla som inte har mina fina vänner borde vara galet avundsjuka! ♥

Men nej, sängen. Flytta på kattskrällena. Nu!

Jag blir inte klok på mig själv. Förr när jag drack kunde jag sova 12-15 timmar utan problem efter en kväll på krogen. Numera har det vänt totalt. Lyckades dyka under täcket vid fem i morse och vaknar pigg och glad redan vid nio. Värdelöst eftersom jag inte hade någonstans att vara förrän klockan ett. Sen kom fyllehungern ett par timmar försent så vid tio i förmiddags satt jag i min säng och hetsåt tacogratäng och nachos. Om någon hade sett mig hade de förmodligen blivit livrädda.

Gårdagen blev i alla fall kanon. Satt och förfestade hemma hos Sara fram till klockan var runt halv elva och sen drog vi oss iväg mot Strömpis. Träffade en riktigt konstig lirare i kön. En kvinna runt 60-årsåldern med blå pälsjacka och hennarött hår. Enligt henne själv hade hon tiotusen i plånboken som hon vill spendera på mig, Sara, Kelsey och Brittany i baren. Vi tyckte dock att hon var på tok för suspekt så när vi väl klivit in på Strömpis begav vi oss bort från henne fortare än kvickt. Man vill ju inte vakna upp efter ett Rohypnolrus på ett snuskigt hotell i Slovakien och inse att man sålts som slav.
Sen när jag var ute och rökte gled Juan från Spanien fram till mig och förklarade på knackig engelska att jag var snygg. Frågade om det var han som var Don Juan. Det var det tydligen. Besviken över att Don Juan såg ut som en kasse skridskor med hål i botten gled jag snabbt in i värmen igen till trevligare sällskap.
Men överlag var det mycket dans, skratt, tequila, leopardbyxor med dålig passform och babbel som kvällen bestod av. En perfekt kväll. Ingen som var ledsen, ingen som skulle bråka. Alla var bara glada. Synd att det är så få gånger utekvällar slutar så lugnt.

Efter att ha gått här hemma och tjurat över min uppenbara sömnbrist (och jag mådde väldigt mycket bättre än vad jag förmodligen förtjänade), så drog jag mig in till skolan runt ett. Fixade det sista plocket med grupparbetet och satt och lyssnade på Sara och Joanna som slet sitt hår över att de inte lyckas länka sin flash-applikation till en hemsida. Oerhört mystiskt dock. Jag fixade mitt på två minuter utan några problem, men jag kan inte heller hitta vad som är felet med deras.

Nu ska jag bara ta det lugnt och skönt resten av kvällen. Det jobbigaste jag kommer att göra är förmodligen att sätta mig och skissa på min hemsida, så att jag kommer någonstans med den. Blod och döskallar var det ja. Skönt stereotypiskt. Eller kanske inte.

Litet snabbt inlägg bara innan det är dags att kasta sig in i duschen.

Tror att jag har lyckats vända tillbaka dygnet nu äntligen efter både jullov och sjukdom. Nackdelen med det är jag nu vid halv fem på eftermiddagen känner mig skittrött och det funkar inget vidare när jag ska ut och slira med vännerna i kväll. Förhoppningsvis kanske en ordentlig kalldusch kan väcka mig till liv igen.

Har egentligen inte gjort så mycket vettigt idag förutom att tvätta och springa upp till stan med Sara en sväng förut. Borde förmodligen ha städat med tanke på att jag fortfarande snubblar över flyttkartonger, men är man långsam så är man. Försöker övertyga mig själv om att katterna tycker att de är roliga att leka tittut i, så att det nog är bäst om de står kvar ett tag till, eller hur?

Förprulandet flyttades dock från min lya hem till Sara, så jag ska vara där runt sju och sen beger vi oss troligtvis mot Strömpis senare på kvällen. Ska bli intressant att se om min engelska fungerar lika bra efter en tetra citronvin. Förmodligen kommer jag själv att tycka att mina skills är fulländade medan folk runt omkring lär vara mer tveksamma. Man blir alltid skitduktigt på allting enligt sig själv när man fått i sig lite. Jag brukar t ex bli jättebra på saker som att gå rakt utan att trilla in i saker, prata utan att sluddra, inte bli aggressiv och att inte kasta skor på folk.

Och nu väntar tvättstugan på mig igen och sen är det dags att plocka fram peppen!

Untz-untz-untz.

Min lärare har uppenbarligen ett stereotypiskt tänkande. När han höll i en föreläsning angående Dreamweaver och byggandet av hemsidor nämnde han att om man är hårdrockare så kan ju blod och döskallar vara ganska häftiga grejer.

Okej.

Nu när jag satte i gång min blogg igen frågade jag min käre vän och klasskamrat Jim om hur jag skulle kunna nischa min blogg rent designmässigt, utan att vara för stereotypisk med tanke på vår lektors vackra råd. Svaret blev kort och gott:

"Lägg upp en bild på lökarna!"

Okej. Tack för hjälpen, Jim!

Inte nog med att jag lyckades försova mig i morse tack vare av att min väckarklocka bestämde sig för att strejka, så är det första jag möts av ett mycket ilsket sms på mobilen från tjejen som jag sålde min kamera till:

"Nu har garantin kommit, men det stämde ju inte med det du sa.
Till oss sa du att du hade köpt den i våras, men på garantin står det att den är köpt 08.
Härligt med ärliga människor. Något mer som inte stämmer?
Skador och liknande?"

Saken är att jag vet när jag köpte den och det var i samband med att vi hade digital fotografering på min utbildning, vilken hölls i början på 2010. Så jag sms:ade och förklarade detta för henne, att det inte finns någon som helst möjlighet att garantin säger att den är köpt under 2008. Hon fortsatte envisas. Ringde Micke för att höra vad han trodde var fel, men han fattade givetvis lika lite som jag. Han tyckte dock att jag skulle gå in och kolla på internetbanken när jag gjorde köpet och dra en print på det. När jag sen satt där och letade efter köpet, så plingar det till i mobilen igen:

"Förlåt så hemskt mycket! Pappa kollade fel."

Tänk om folk bara kunde ta det lite jäkla lugnt innan de börjar haspla ur sig en massa skit och faktiskt kolla upp saker lite nogrannare innan. Jag visste ju innerst inne att jag hade rätt. Att jag inte på något sätt har försökt lura dem, vilket jag skrev tillbaka och sa. Och oj, så himla nöjd hon var med kameran då helt plötsligt. Då var det helt klart bland det bästa köpet hon gjort. Så ja, tjejen, ärligt är härligt!

Min eftermiddag har varit desto trevligare. Efter en väldigt hurtig visit på universitetet tog jag, Sara och Joanna bussen in till stan, tog en lunch på La Baguette och pratade lite skit. Sen mötte vi upp Saras kusin och hennes vän som är här på besök från USA, så då blev det att springa runt i affärer och fika. Har nog aldrig behövt prata så mycket engelska som idag, men det var nog nyttigt. Och de verkade ju förstå mig bra, så jag var uppenbarligen inte helt lost i alla fall. På onsdag ska vi visa dem utelivet i Örebro, så då blir det lite förprul hemma hos mig och sen en utgång på det. Kan nog bli kul!

Men ikväll blir det i alla fall hemskt passivt. Dö med en en bok i näven i sängen. Skönt!

Har varit trött som en tok i flera timmar, men har inte känt mig redo för att hoppa ner i sängen förrän nu. Livet har bråkat lite med mig just ikväll. Har haft ett långt och jobbigt samtal och hur mycket jag än önskar så kan jag inte bara plocka bort den smärta jag tydligen har orsakat. Livet funkar tyvärr inte så hur mycket jag än önskar att så vore fallet. Och stressen av jobbiga relationer gör att jag börjar stressa iväg med mina tankar på annat. Jag inser t ex att jag verkligen skulle behöva gå tillbaka till att jobba lite igen. Och att jag faktiskt vill jobba, inte bara för att jag måste. Men när det blev platschefsbyte på mitt jobb föll jag av någon anledning bort, så jag får nog ta och lyfta på luren och ringa dem snart. Förklara att jag mer än gärna vill jobba.

I morgon hägrar skolan igen. Har både grupparbete och enskilt arbete på agendan. Känner av stressen lite, men det ska nog gå att få ihop. Som jag sa tidigare så ska det bli skönt att klampa in i den där salen igen. Extra skönt ska det bli att få träffa Sara och Joanna. Har saknat deras tokigheter under jullovet. Bara tanken på att få sitta och småchatta med dem vid datorn trots att vi alla tre sitter runt samma bord gör mig glad. Lite smålarvigt kan tyckas, men alla har vi våra små vänskapliga rutiner.

Sängen var det ja! Katterna har redan lagt sig till rätta, så det är väl bäst att hoppa ner innan de breder ut sig för mycket.

Klantig som jag är råkade jag radera bort inlägget där jag lovade mig själv dyrt och heligt att 2011 ska bli det bästa året någonsin då jag ska vara så jävla snäll mot mig själv och så prudentlig att vilken husmor som helst att hade framstått som en riktig slarva. Sen inser jag att det nog var ödet. För ärligt talat, alla sitter vi där dagarna innan ett nytt år ska till att födas och kastar ur oss tomma löften om både det ena och det andra. Det ska slutas röka, man ska bli nyttig, dricka max ett glas vin i månaden och man ska fan inte fokusera på någon annan än sig själv. Sen kommer det ytterligare ett nyår och så är det samma visa igen. Jag lovar att majoriteten av alla som hävt ur sig löften nu vid skiftet 2010/2011 kommer sitta där på nyårsafton 2011/2012 och lova att 2012 ska bli så jävla mycket bättre än vad 2011 var.

Så därför lovar jag härmed dyrt och heligt att 2011 ska bli det mest vulgära skitåret någonsin.
Då kan det ju åtminstone inte bli sämre än vad jag förutspått.

Ah, vad bra det där kändes!

Julklappar och nyårsraketer i all ära (för det blev visst några sådana för min del trots att jag egentligen skulle ha varit hemma), men det ska faktiskt bli ganska skönt att komma tillbaka in i vardagslunken igen. Det är nästan så att jag har saknat den där gamla dammiga salen vi alltid hänger i när vi är i skolan och stressar ihjäl oss för att bli klara med ytterligare en uppgift. Sen ser jag fram emot att avsluta den här kursen och påbörja nästa. Efter ett helt år med i princip bara praktiska uppgifter, så ska det faktiskt bli ganska skönt att bli en mer stereotypisk student med tjocka böcker och salstentor ett tag framöver. Och med näsan i böckerna finns det mindre tid att ta okloka beslut, vilka har haglat ganska tätt de senaste månaderna. Det är lätt att vara efterklok.

Inga stora planer för denna söndag i alla fall. Förmodligen kommer jag bara ligga i sängen med katterna och gräva ner mig i Edgar Allan Poes Complete tales & poems (850 sidor mörker) och sen försöka ta mig ut i köket för att fixa lite mat. Ungefär så som en riktigt slapp söndag ska se ut med andra ord.

Hoppas alla hade ett riktigt fint nyår!

"Det går ett tåg om 45 minuter. Släng ner allt i en påse och ring en taxi!"

Blev väckt av min bästa vän som ringde och hetsade i förmiddags. Tanken var att jag skulle röra röven från Örebro till Mjölby ikväll för att fira nyår med henne och några till. Dock visade det sig att Tågkompaniet endast körde ett enda tåg dit i dag. Fullkomligt värdelöst. Normalt sett går det ett tåg varannan timme och nog för att det är nyårsafton, men de kunde väl satt in något mer tåg än det? Halvsjuk som jag är kände jag dock inte att jag orkade packa och stressa i väg på den korta tiden, så mitt nyår kommer spenderas här hemma med missarna. Hade älskat att vara med min bästa vän, men jag är å andra sidan inte den som gråter blod över att vara för mig själv heller. Det kommer fler tillfällen att avnjuta varandras sällskap. Nu när deras hus snart är färdigrenoverat lär det bli både inflyttningsfest och många kvällar framför grillen med ett glas vin i handen när värmen börjar komma.

Dagens mest nedvärderande måste i alla fall ha varit det faktum att jag inte behövde visa legitimation när jag köpte cigaretter och vin. Vad tusan hände där? Blev jag så sliten på bara ett par dagar? Berättade denna tragiska historia för min mor i hopp om att få lite stöd i dessa svåra tider. Hon konstaterade dock snabbt att anledningen till att de inte ber mig om legitimation när jag ska köpa cigaretter och vin är för att jag röker och dricker så jävla mycket. Det var ju jävligt skitnödigt sagt av tanten! Att sen min kära bästa vän, som har den mogna åldern av 32 år, fick visa upp sitt körkort när hon köpte cigaretter i dag och mer än gärna gnuggar detta faktum i mitt ansikte gör ju inte det hela enklare. Detta måste styras upp. Man kan ju inte ens försöka tänka på att dra ner unga, vackra pojkar i fördärvet med ett så uppenbart härjat utseende som mitt. Fan!

Får ta mig en cigarett och ett glas vin och kolla upp priserna på botoxbehandlingar minsann!