Fan, vad lycklig jag blev i hjärtat nyss och samtidigt drabbades jag av en så enorm saknad. Telefonen ringde och i luren hör jag Gabbi och Maja som ringer och skriker hur mycket de saknar och älskar mig. Och jag saknar och älskar de två tjejerna något vansinnigt mycket jag också. Örebro är inte detsamma utan dem. Studierna är inte detsamma utan dem. Önskar att de var tillbaka igen och att allt var som förr.

Så jag hoppas verkligen att vi kan ta och styra upp något väldigt snart. Och den helgen ska innehålla både lyktstolpar, trätrappor, jordgubbsvin, inbrott på skolan och en ek. Det ska vi se till!