Att vara en nommare

Om nom nom nom!
Vet i tusan vad som har hänt med mig, men helt plötsligt är mat allt jag kan tänka på. Jag har gått från någon form av självsvält till ett totalt matkaos. Tanken på en påse chips är nästan orgasmisk. När jag i går hade satt i mig tre portioner mat och nio (!) knäckebröd och fortfarande kände att jag hade kunnat trycka i mig lite till började jag allvarligt att fundera på om det är något fel på mig. Inte för att det gör någon skada på mig med tanke på att jag är som ett litet snöre i kroppen, men fortsätter det så här får jag nog ta mig tusan ta och anställa mig en personlig feeder som får sitta och mata mig i sängen. Enligt Mathias är det nog dock så att det är just självsvälten som förmodligen slår tillbaka nu. Träningsfreaket har talat. Och han har förmodligen rätt. Han brukar ha det.

Har föreläsning under tre timmar i morgon bitti, sen blir det lunch med töserna och efter det tar jag helg. Underbart! Och det ska bli en sådan där riktigt lugn och skön helg. Inget krogspring, utan bara hemmamys. Ska pyssla med lite grejer här hemma som jag inte hunnit (velat, orkat, helt enkelt skitit i) med än och försöka sova några timmar extra på nätterna, eftersom det har varit lite si sådär med den biten senaste veckorna.

Och nu ska jag bara försöka undvika tanken på mer mat...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0