Att inte få så mycket gjort

Jag åkte till skolan i dag med tanken att jag skulle få en himla massa gjort med min hemsida. Det gick väl sådär. Nog för att jag har en bra grund att utgå i från nu, men lite bättre hade jag nog kunnat lyckas. Att ett riktigt struntproblem ställde till det för mig en bra stund och att det sedan spårade ur lite lätt i klassen på en härligt omogen nivå de sista timmarna gjorde väl inte saken lättare. Å andra sidan var det längesen jag skrattade så mycket åt så låga skämt som i dag och sådant kan man väl aldrig få för mycket av. Blir att meckimecka lite extra hårt tisdag, onsdag och torsdag i stället. Från morgon till kväll.

Ska bli fantastiskt när den här veckan är över. Slut på denna kurs och början på en ny. Men där emellan ska det väl hinnas med lite annat. Jag fyller år på onsdag, så i går ringde pappa och meddelade att han och hans fru har planer på att dyka upp här någon gång i helgen. Dels för att fira lite, men också för att hjälpa mig få upp saker på väggarna äntligen. Jag och borrmaskiner går inte riktigt ihop nämligen. Inte heller går jag ihop med gardinstänger, mätning, vattenpass eller andra saker som antingen ska sitta rakt eller få saker att sitta rakt. Tur jag har min pappa som kan allt. Jag svär, han kan verkligen allt. Jag är ganska säker på att min pappa kan mer än vad din pappa kan.
Sen meddelade Johanna att hon kanske (och hon var jäkligt noga med att trycka på det där kanske) också kommer hit till mig i helgen. Självklart ignorerar jag fullständigt i att hon säger kanske och hoppar av lycka över tanken på att få ha min bästa kompis här hos mig en kväll. Få kramas, dricka vin, ljuga och kedjeröka. Åh, finns inte ord för hur mycket jag beundrar och älskar den människan. Hon som alltid vågar kliva raka vägen in i det hon tror på. Hon som alltid har stöttat mig, trott på mig och älskat mig villkorslöst genom en hel massa misstag och fortsätter göra det varje dag. ♥

Åh, nu blev jag sådär överdrivet sentimental och blödig. Speciellt eftersom jag samtidigt sitter och larvar med min kusin Alexandra i hennes syster Michaelas logg på Facebook. Skriver meningslösa saker med massa kärlek bakom. För att det är sådana vi är och alltid har varit. Barnsligt larviga och fullkomligt förälskade i vår vänskap.
Och Michaela, från och med i dag är det din och min dag. Inget annat, bara så du vet!


Kommentarer
Postat av: Kristofer

Nej nej, min Pappa är lätt bäst.

2011-01-11 @ 09:53:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0