Heter man Caroline kallar folk en per automatik för Carro. Och det är aldrig någon som frågar om lov till det. Vill du bli kallad Caroline eller Carro? Icke då. Folk antar att det är det man kallas och vill bli kallad. Och jag avskyr att bli kallad Carro, men jag säger sällan emot när någon gör det för att det är "så det är". Precis som jag per automatik kallar andra för typiska smeknamn. Egentligen finns det bara en simpel anledning till att jag föredrar att bli kallad Caroline framför Carro, mer än för att det är finare, och det är för att min familj aldrig någonsin har kallat mig för Carro - mycket för att min mamma inte tycker om det smeknamnet. Faktum är att vi i min familj aldrig egentligen har kallat varandra för någonting annat än det vi faktiskt heter - om vi då bortser från min pappas smeknamn på mig...

Carofjuttaline. Yes, ni läste rätt. Kanske det fånigaste smeknamnet på hela jordklotet. Och man kan ju tycka att det här är något han borde ha slutat med i samband med att jag började högstadiet och började tycka att mina föräldrar var de töntigaste och pinsammaste människorna i världen, men icke då. Jag kan meddela att det lever kvar än i dag. Men det ligger någon härlig pappa-och-minsting-charm över det. Ungefär som när han ber mig dra i hans pekfinger samtidigt som han lägger av livets rökare (vilket för övrigt är lika kul i dag som när jag var fem).

Sen har vi det här med att bli tilltalad med sitt efternamn. Det är ju något som är otroligt häftigt. Jag fullkomligt älskar när grabbarna i klassen kallar mig vid mitt efternamn (vilket de i princip alltid gör numera), för då känns det som att jag är en helt okej prick att dricka en bärs med (fast jag inte ens dricker öl), snacka bollsporter med (fast jag inte ens vet vilken planhalva Sverige spelar på) och nedvärdera kvinnor tillsammans med (det är jag bra på däremot).

Men fick jag själv välja helt och fritt vad jag skulle kallas för skulle det bli något riktigt brutalt. Något hämtat ur en skolgårdsroman från slutet av 50-talet - typ Burken eller Löken. Det hade jag velat att folk skulle kalla mig. Kolla, där kommer Burken. Bäst vi passar oss! skulle folk säga när jag kliver genom skolans korridorer. Ja, bäst ni passar er, för här kommer jag!