Det fullkomligt kryllar av mammabloggar på internet där det i princip tävlas om vem som kan vara så könsneutral och korrekt som möjligt. Barnen ska absolut inte uppfostras till pojkar eller flickor, utan till självständiga individer. Och det är ju förvisso en vacker tanke, men är det bara jag som undrar vart den där neutraliteten är?

Jag kan ärligt talat säga att de bloggar i denna kategori som jag har råkat hamna på inte på något sätt är särskilt neutrala. För mig är det långt i från neutralt att sätta på sin lille pojke en klänning eller klä sin lilla tjej i Byggare Bob eller Lightning McQueen bara för att göra något slags statement. Det enda som händer är väl att rollerna blir ombytta och att flickor ska vara de tuffa och pojkarna små och väna. Neutralt blir det först när man börjar klä barnen på exakt samma sätt oavsett kön, men det ser man sällan.

För det första kanske det vore bättre att börja med tanken. Vår personlighet sitter knappast inte i kläderna. Min mamma klädde mig ofta i rosa och blommigt när jag var liten och ändå är jag ganska långt i från en typisk fnittrig tjej som sitter tyst i ett hörn och låter pojkarna styra. Tvärtom skulle jag vilja påstå. Jag är nog både ganska högljudd och tar mycket plats. Och det trots flickiga kläder. Tänka sig!

Sen tycker jag att det är larvigt att låta barnen få vara slagplank för att föräldrarna ska få hävda sig. Vore det inte både enklare och mycket bättre att börja med sig själv i stället? Kanske maken skulle sätta på sig en blommig historia med volanger nästa gång han åker till kontoret? Inte det?

Vill man ha en förändring måste man alltid börja med sig själv.