Att ha världens bästa purrisar

Den där tröttheten har fortsatt att sitta i hela dagen och kvällen, men nu när det verkligen är dags att gå och lägga sig så är den givetvis som bortblåst. Typiskt mig dock. Kan eventuellt ha något att göra med att jag praktiskt taget bara legat och såsat framför tv:n hela kvällen och förmodligen slocknat lite emellanåt. Svårt att inte somna när man har två purrisar som kommer och stryker sig mot en och smiter in under filten så det blir alldeles varm och gosigt.

Älskar verkligen de sköna rutinerna hos katter. Mina kommer alltid till mig när jag lägger mig ner, för då vet de med sig att jag har tid att pyssla med dem. Först hoppar alltid Isolde upp. Piper lite extra och dreglar en skvätt när man klappar henne. Sen smiter hon in under filten och bökar en stund. Försöker envist klättra över mina ben, men eftersom hon är så jäkla fet fastnar hon alltid hängandes över låren så att man måste skjuta på henne i rumpan för att hon ska ta sig över. Sen ångrar hon sig efter tre sekunder, så då är det samma procedur igen fast åt andra hållet. Klättra, fastna med fetmagen och bli puffad i rumpan av matte. Sen sitter hon där under filten och buffar med huvudet för att jag ska lyfta på filten och visa att jag är där. Då först kan hon lägga sig ner.
Sen kommer Tristan efter som ett skott. Han är lite krångligare. Han älskar face-to-face-kontakt och ska buffa och tvätta och stryka sig. Jag får alltid försöka gömma ansiktet för att komma undan tungattackerna, men då påbörjar han alltid en hiskelig procedur där han ska gräva fram mig. Och han gräver och buffar och stångas. Ända tills jag ger upp och visar ansiktet. Då lappar han alltid till mig med tassen över näsan och sen ska det tvättas igen. Han brukar dock tröttna efter en stund och då ska han också in under täcket. Han har dock för det mesta sin givna plats och det är bakom rumpan på mig. Där lägger han sig alltid som en liten boll. Ligger båda under täcket brukar det alltid bli en liten fajt. De sticker in tassarna mellan låren på mig och tuffsar till varandra, skriker och härjar. Brukar dock inte vara mer än en minut, sen blir det knäpptyst och båda somnar. Och jag med såklart. Sådär kan vi ligga och mysa i flera timmar tillsammans.
Det är nog det bästa med att ha katter. De är så fruktansvärt sociala och sympatiserar i det mesta man tar sig för. Sover jag, sover de. Är jag sjuk ligger de vid min sida tills jag är frisk. Är jag ledsen, så märker de det och tröstar. Finare purrisar än mina får man leta länge efter!

Så trots att jag inte är trött än så tänkte jag faktiskt krypa ner med dem och slänga på en film att somna till nu. Sov fint!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0