Haha! Vad trött jag blir på mig själv ibland. Slarvmaja.
Gick upp tidigt i tron om att dagens föreläsning börjar kvart över nio. Kikade som hastigast på schemat för att se vilken sal vi skulle vara i och ser då att vi börjar en timme senare än vad jag trodde. Känns sådär att sitta här nu och veta att bussen inte går förrän tjugo i tio och klockan nu är kvart över åtta. Zzzz! Jag får väl åtminstone glädja mig åt att föreläsningen bara håller på i knappt två timmar i stället för tre.

Efter föreläsningen blir det förmodligen lunch med tjejerna och sen lite häng i datasalen. Har väl inga storartade planer för dagen i övrigt, men det finns alltid både plugg och pyssel här hemma att dona med. Är lite sugen på att kickstarta i gång yogan med om mitt revben, som jag knäckte under en hostattack för ett bra tag sen, tillåter det. Har inte så fasligt ont längre, men det spänner i det när jag sträcker på mig.

Kom för övrigt, helt appropå ingenting, lite till insikt om en sak nyligen. Dock ganska typiskt mig att inse och bekänna saker för mig själv när loppet är kört. Jag har den tendensen tyvärr. Att stoppa in saker långt åt helskotta i mig själv och sen rota fram det när det är försent. Kryptisk jag känner mig nu. Tycker ni jag är hemlig? Kommer jag fortsätta vara. Så det så.

Nu ska jag försöka att inte somna innan det är dags att springa till bussen.