Jag har funderat en hel del på framtiden på sistone. Det hör inte till ovanligheterna att jag försätter mig själv i djupa grubblerier, men till skillnad från alla andra gånger tror jag faktiskt att jag har kommit fram till något som känns någorlunda vettigt med tanke på hur jag känt den senaste tiden. Det jag framför allt känt av det senaste halvåret är att jag och Örebro börjar bli ganska färdiga med varandra. Den här staden har varit mitt hem i tre och ett halvt år nu och jag har trivts, men jag känner samtidigt inte att jag längre besitter några känslomässiga band som får mig att vilja stanna här. Tvärtom så har tiden här varit en enda stor berg- och dalbana, speciellt det senaste halvåret, och jag börjar se en person i mig själv som jag helst av allt inte vill ha att göra med. Jag är en rotlös person, en riktig bag lady, och tack vare att platser och minnen alltid har en tendens att infektera mig själsligt kommer jag antagligen alltid att fortsätta impulsfly från ställen och aldrig ge dem en chans att kallas hemma.

Dessutom känner jag att mitt fokus på studierna börjar avta. Jag känner inte riktigt samma glädje över det längre som jag gjorde förut och har till och med börjat längta tills jag är klar, vilket är en relativt ny känsla för mig. Hade någon frågat mig för ett halvår sedan så hade jag sagt att jag aldrig vill sluta studera.

När jag har plusat ihop de två känslorna och försökt komma fram till ett avgörande, så är det tveklöst så att jag kommer försöka ta min examen ett halvår tidigare än tänkt. Sista terminen på mitt program kan bytas ut mot vad man själv vill och eftersom jag har 15hp i litteraturvetenskap och förhoppningsvis kommer läsa 15hp filmvetenskap (peppar, peppar) i sommar är min tanke helt enkelt att de 30 poängen får ersätta den egentliga sista terminen. Om det går vill säga, men det är jag relativt övertygad om. I så fall har jag min kandidatexamen någon gång efter jul i stället för nästa sommar och jag har ingenting som längre binder mig till att stanna kvar här.

Frågan är bara vart jag ska ta vägen sen.
Kanske hem. Kanske utomlands.
Det är ett senare problem.