Är trött som en gnu, men vägrar att gå och lägga mig än på en liten stund. Har en tendens att vakna mitt i nätterna och vara hur pigg som helst om jag går och lägger mig "för tidigt" (det vill säga före klockan ett på natten). Tjejen med rubbad dygnsrytm, det är jag det. Får dock inte bli för sent i natt, eftersom det vankas föreläsning i morgon bitti och efter det hårdpluggande inför fredagens tenta i europeisk film.

Har haft en så himla lugn och skön eftermiddag och kväll. Tog en ordentlig powernap tidigare i dag och efter det blev det en liten promenad i den varma vårluften. Galet hur mycket enklare saker känns bara tack vare att det blir varmare ute. Solen måste vara den bästa medicinen någonsin. Ikväll har jag bara tagit det passivt. Efter hetsen med vårt PM kändes det så skönt att bara få krypa upp i fåtöljen med en varm filt och två tröttgosiga kissar i famnen. Kikade på Filip & Fredriks NittiLeaks, som för varje avsnitt tar upp ett årtal ur det fantastiska 90-talet. Jag ser givetvis fram emot avsnitten 1995-1999, eftersom jag var tonåring då. Ska bli kul att få bli lite nostalgisk och flina åt allting som var modernt då. FILA-tröjor och uppklippta jeans, någon?

Nu sitter jag mest och myser med lite musik på Spotify i kombination med Isolde som går runt och piper. Funderar lite över hur saker och ting ser ut just nu och hur jag hellre skulle vilja att de var. De vanliga nattliga analyserna med andra ord. Jag kan vara så himla svag emellanåt, en ganska godtrogen liten person som gärna vill tro det bästa om alla situationer och om alla människor. Tycker dock att jag på senaste tiden ändå visat prov på en lite bättre styrka i mig själv och det känns skönt att kunna säga det till sig själv, även om jag har en ganska lång bit kvar på den vägen. Men varje litet pyttesteg är värt något. Det ska man alltid komma ihåg.

Ska fortsätta mysa lite med min musik nu och klappa lite på katten så hon slutar pipa.