Ytterligare ett tema på blogglistan handlar om saknad och när man som jag har flyttat sitt liv och lämnat både familj och närmaste vänner ett antal mil bort finns det mycket att sakna. Varma sommarnätter på min balkong tillsammans med Joanna, en flaska vin och HIM som strömmar ur högtalarna, långa nätter utan mål i bilen tillsammans med Michaela, kedjerökning och skitsnack med Johanna och skräckfilmskvällar i soffan med popcorn hos Alexandra. Saker är alltid så okomplicerade med de här fyra människorna och jag saknar att ha dem omkring mig. Och det där är lite svårt, för jag har jätteproblem med att finna människor här som jag kan relatera till på samma sätt som dem. Faktum är att jag nog aldrig kommer att göra det. Jag vet ibland inte ens om jag vill det. De är liksom den fundamentala kärnan i hur jag definierar mig själv i dag, roten som har format mig. Och då vill man gärna inte släppa inpå andra människor lika nära, för då kan de orsaka kaos.

Ibland önskar jag att man var femton igen. Innan vuxenlivet började ställa krav och man bara kunde vara med sina vänner. Hela tiden. Smygröka bakom en ladugård, bli småfnittriga på ljummen öl i någon busskur, ligga i sängen och prata om ens senaste kärlek i flera timmar, smyga ut mitt i sommarnatten för att cykla iväg och bada.

Det är sådant jag saknar.
Enkla och okomplicerade stunder med mina fyra bästa vänner.