Jag är inte så bra på det där med att hålla fast vid mina planer. Här hade jag bestämt att jag skulle sitta hemma med smågodis och film hela helgen och så krävs det bara ett samtal för att jag ska kasta de planerna raka vägen ner i soptunnan. Fast nu kom i och för sig det samtalet från världens bästa Johanna som ville att jag skulle komma ner till lilla Mjölby och bara hänga och mysa med henne. Och för det ställer jag in vilka planer som helst i hela världen. Så fredag eftermiddag till lördag eftermiddag kommer spenderas på "hemmaplan" och sen åker jag tillbaka till Örebro och har mitt hemmamys då i stället. Blir hur bra som helst!

Åh, folk kan nog aldrig någonsin förstå exakt hur jäkla bra den människan är. När vi träffades för ungefär nio år sedan och vi satt där mot tegelväggen på jobbet och frustade över våra eländiga liv så började en helt galet tajt vänskap som bara blir bättre och bättre för varje år som går. Ålderskillnaden har aldrig spelat någon roll, inte heller att vi tycker om helt olika musik, filmer eller böcker. Det som håller fast oss vid varandra tror jag är det där lite rastlösa i oss båda och vetskapen om att vi alltid gör vårt bästa, även om det skulle skita sig i slutändan. Vi resonerar likadant på det sättet. Att vi sen är klippt sluta i huvudet, inte har någon som helst hyffs och fason när folk är i närheten, kan säga precis vad som helst till varandra även om det innebär att den ena talar om för den andra att hon har en dålig dag rent utseendemässigt och att vi båda är storkonsumerare av vinboxar ("man får ta ett glas på vardagarna") gör säkert inte saker svårare för oss att älska varandra.

Min bästis är bättre än din bästis, så det så!