Tjena blöggen!

Här sitter jag och känner mig som sju svåra år. Huvudvärk, ont i halsen och frossa. Har inte varit ordentligt sjuk på ett bra tag nu, så det var väl dags att det dök upp. Brukar alltid få en ordentlig omgång i början av varje sommar, så jag är inte särskilt förvånad. Olägligt dock med tanke på hetsen i samband med denna termins slut. Men med ett par paket värktabletter om dagen och ett par filtar runt kroppen borde jag väl överleva den här gången också.

Har hängt framför TV:n med ett par filmer i kväll. Reservation Road och Veronika bestämmer sig för att dö (som bygger på Paulo Coelhos roman med samma namn). Inga filmer att hurra jättehögt för, men tillräckligt bra för att roa sig med en sådan här kväll. Dessutom var båda relativt sorgliga och eftersom jag blir ordentligt blödig av mig när jag är sjuk och dessutom har lättare att gråta av andras eller fiktiva problem än mina egna så blev det en riktig gråtfest här också. Skönt med lite ventilering av tårkanalerna emellanåt. Välbehövligt.

Har så svårt att slappna av tillräckligt mycket för att sova när jag är i första fasen av att bli sjuk (när jag väl blivit sjuk gör jag inget annat än att sova dock), så jag överväger att slå på ytterligare en film och krypa ner under täcket. Tror det får bli en finsk film som heter Muukalainen (på svenska Främlingen) och som, efter vad jag hört, ska vara ett riktigt mästerverk - åtminstone rent visuellt. Får väl se om det stämmer eller inte.

Har laddat upp med färsk frukt, cola, chips och dipp för nu ska det fredagsmysas framför TV:n. Känner verkligen behovet av att låsa in mig den här helgen och bara få vara. Skriva lite på uppsatsen, läsa en bok som jag faktiskt vill läsa och inte för att jag måste, se precis vilka filmer jag vill, kolla vilka skitprogram jag vill, ta en powernap med katterna och bara få vara. För det är faktiskt något utav det bästa som finns. Bara vara. Är strax dags att slå på TV:n för att kika lite Big Brother och sen blir det att slå på en klassiker att hänga i sängen till. Ha en fin kväll!

Nu har lillkroppen min börjat säga till mig att jag får lugna ner mig rent fysiskt också. Har länge märkt att jag varit ovanligt orkeslös och smågrinig, men nu visar den att det får vara nog på riktigt med spontana blåmärken på benen. Och nej, jag har inte leukemi. Blåmärken av leukemi gör sällan ont när man trycker på dem och jag har redan blivit testad för det en gång för flera år sedan av samma orsak som nu och läkaren konstaterade bara att jag inte mådde bra rent psykiskt och att det var därför de uppstod. Stress i kombination med ensidig kost, rökning och lite för mycket alkohol kan nämligen orsaka detta lilla kroppsliga fenomen också.

Så nu tar vi och lyssnar på den gamla hyddan och ändrar lite livsstil. Mer mat, mindre vin och cigaretter, fler promenader, bättre rutiner och regelbunden sömn borde göra susen. Vill ju varken säcka ihop eller se ut som jag lever med en hustrumisshandlare.

De bästa livsråden man får genom livet brukar man få av mamma. De kan vara bra, mindre bra, konstiga, roliga eller fördomsfulla. Men oavsett vad så lyssnar man alltid. Mamma brukar dränka mig i dessa goda råd och jag tänkte att jag kan dela med mig utav mitt favoritråd, för detta är något alla kvinnor bör veta:

Ibland (läs: många vakna timmar per dygn) roar jag mig med att kolla på amerikanska skitprogram på TV. Allra helst på TV11 för de sänder verkligen så mycket goja att deras spalt i tv-bilagan är rena rama white trash-pornografin. Favoriter: Cheaters (för det är kul att se folk som slirat till vänster med könsorganen få stryk), Plastikdoktor 902010 (för att jag gillar blod och den manliga åkomman "dold penis") och Rock of Love (för att det är kul att se Bret Michaels hångla och leka med fjorton silikonbröst samtidigt). Sen har vi Bachelor och det kan ju tyckas jättesött och pluttigt. Det är rosor, levande ljus och förmodligen lite vaniljsex med kamerorna avstängda (inte riktigt saker jag hoppar högt av, men majoriteten av världens kvinnor verkar gå igång på så ostiga saker). Sen är det även desperata kvinnor. Vi talar kvinnor med psykfallsattityd. För det spelar ta mig tusan ingen roll om de så blir bortvalda i första programet och knappt pratat med ungkarlen, så sitter de ändå där i limousinen och bölar så snoret rinner och undrar varför: Jag trodde jag hade funnit mannen i mitt liv!!!

Tar folk inte kärlek/förälskelse/pluttigull på större allvar än så? För det måste ju rent statistiskt vara helt omöjligt att tjugo utav tjugo kvinnor faller lika hårt för en och samma snubbe. Nu är vi ju alla olika och jag kan snubbla och trilla rätt hårt jag också, men det sker ju också bara en gång vart femte år ungefär. Tror jag ska zappa nästa gång Bachelor dyker upp i rutan och börja dubbla dosen av Cheaters i stället. Det känns mer realistiskt.

I sommar tänker jag ta mig tusan inte ligga på latsidan. Dessutom är jag inte särskilt pepp på att vakna med huvudvärk 2-3 dagar i veckan efter intensivt festande, så lite vettiga halvplaner har gjorts upp i stället. Bland annat har Joanna och jag bestämt oss för att vi ska ut och tälta i skogen över en helg (trots att vi nyligen såg The Blair Witch Project) och dessutom är vi lite sugna på att rida islandshästar. Har dock inte suttit på en hästrygg sen jag var tonåring, så det kan ju bli intressant att se hur det går. Hästar har nämligen en tendens att inte gilla mig och tycker ofta att det är bättre att jag sitter på marken än på dem. Dessutom finns det småplaner kring en fjällvandring tillsammans med Sara & Co. Vore helt fantastiskt att vandra omkring i den rena, orörda naturen så jag hoppas verkligen att ekonomin kommer tillåta det för det ser jag fram emot som tusan. Sist, men inte minst, hoppas jag på att kunna åka ner och hälsa på mina fina flickor i Jönköping och att vi tar en dagstur över till Visingsö som vi pratade om. Världens finaste lilla ö som ligger mitt ute i Vättern och som man tar sig till med båt från hamnen i Gränna (ni vet, där man köper polkagrisar). Det vore hur mysigt som helst!

Tänk att vakna till den här utsikten!

Känns extra skönt i dag att man var relativt nykter i går. Inga svarta luckor. Ingen ångest. Dessutom var det hysteriskt roligt att kolla på alla andra som tagit en drink eller två för mycket och som vinglade fram över golvet. Åtminstone tills man började fundera över om det är sådär andra uppfattar en själv när man gått ut lite för hårt. Då blev det jobbigt i stället.

Unnade mig dock en sovmorgon utan dess like trots att jag mår som en prinsessa, för det är ju så jäkla skönt att ligga där i värmen bland alla kuddar, duntäcket och snarkande katter. Faktum är att det är nästintill omöjligt att kliva upp i tid då. Nu är tanken att borsta bort plyschet från tänderna, skrubba bort gårdagen i duschen och sen göra lite nytta. Solen skiner ute så det kommer definitivt att bli en riktig långpromenad. Känner att jag har lite tankar som behöver rensas bort och promenader är den bästa medicinen mot det. Sen blir det en liten snabbstädning och efter det uppsatsskrivande.

En skön söndag med andra ord.
Hoppas er blir lika fin!

Tusan, jag trodde jag var snabb på att dricka, men jag tror jag får erkänna mig besegrad av Joanna. Värre svamp än henne har jag nog aldrig skådat tidigare. Har haft en underbar kväll. Det blir lätt så när man är välsignad med fina vänner. Det har varit vinpimplande, munorgasm av världens godaste pizza och massa skvaller/babbel/kvinnoprat. Efter det tog vi cyklarna och trampade in mot stan och Frimis. Det blev häng på uteserveringen och en och annan konstighet:

• Två killar dyker upp varav den ena drar en historia om att han har två minigrisar. Jag kontrar med att jag har två katter och att det är bra mycket häftigare än bökiga grisar. Han frågar då hur gammal jag är och när han får veta att jag är tjugoåtta säger han: "Då förstår jag att du har två katter, crazy cat lady!". Vadå, menar han att jag är en gammal ensam och patetisk singel?!
• Joanna får tokfnatt och talar om för båda dessa grabbar att de har snygga häckar. Jag agerar passivt!
• Vi dansar till Drängarna (inte helt okej).
• En indier ställer sig framför mig, ler stort och vinkar frenetiskt. Överväger om detta är indiern som jag delade korridor med förra året och som vet en aning för mycket om mitt privatliv.
• Joanna får tokfnatt nummer två och startar en konversation om isbjörnar med ett gäng random grabbar som sitter bakom oss. Jag agerar återigen passivt!

Hur som haver så har jag haft en toppenkväll med en toppentjej och när jag klev innanför dörren för en stund sedan och möttes utav två små missar som strök sig mot mina ben, pep lite extra mycket och tvättade mina händer så blev jag sådär fullkomligt övertygad om att jag hellre är en crazy cat lady för resten av mitt liv än att vara omgiven utav energitjuvar som upptar mina tankar. Sen får folk tycka vad de vill, för jag trivs så jäkla bra med vad jag har och det jag har valt. :)

Nu tar jag helg!
Eller rättare sagt, nu slipper jag sitta i skolan och plugga och kan göra det på hemmaplan i stället. Har massor kvar med B-uppsatsen och lite annat som fortfarande ligger kvar och släpar bakom mig, så jag ska försöka vara så effektiv som möjligt denna helg. För ser ni, så värst effektiva har nog inte jag och Joanna varit i dag!

Vi kallar denna bildserie för Studiemotivation en fredag.

Vad bra det går för mig! Jag var jättetrött för ett par timmar sedan. Skulle bara äta kvällsmat och kika på Big Brother, sen var tanken att jag skulle sova. Av någon anledning blev det visst inte så för nu är klockan jättemycket. Bara sådär. Typiskt. Kommer säkert vara jättesegt att gå upp i morgon bitti bara för det. Får väl vara glad att jag och Joanna inte har grupprum bokat förrän vid tolv.

På tal om Joanna så fick vi en vansinnigt rolig idé till ett litet projekt när vi satt och "pluggade" i skolan i dag (dvs Joanna satt och pratade med sina holländare på skype och jag jonglerade med en tomflaska). Det är absolut inget seriöst, men det kommer bli enormt roligt, pinsamt, fnittrigt och säkert otroligt jobbigt att genomföra. Det är verkligen en sådan grej där man måste våga släppa på alla tyglar man har och bara köra på. Låter hemlighetsfull nu, men jag lovar att berätta allt när vi bestämt oss för hur allting ska gå till. Men en liten hint kan ni få!

It's alive!

Nej, men seriöst! Det här blir ju bara värre och värre för varje utgång. Snart får jag införskaffa mig en lyftkran för att ta mig upp ur sängen på morgonen. Uppe är jag i alla fall nu och efter en dusch känner jag mig nästan som människa igen. Ska snart bege mig iväg på min lilla tantcykel och möta upp Joanna vid resecentrum, så att vi kan trampa iväg till universitetet och vara ordentliga elever resten av dagen. Längtar redan hem!

Nyss hemkommen från universitetet. Jag och Joanna har suttit med våra datorer och hängt på Facebook. Ibland har vi skrivit en rad eller två i B-uppsatsen. Fast mest har vi hängt på Facebook. Lyckades även ha sönder min gylf efter ett, uppenbarligen, våldsamt toabesök, så i dag har jag varit den där klumpiga tjejen som man kan skratta lite åt och peka hånfullt på för att hennes trosor syns i gylfgluggen. Gröna trosor har jag om någon skulle ha missat det. Dessutom lider jag av kvinnliga smärtor i magtrakten och har varit sådär skönt gnällig och småtjurig hela dagen. Man skulle ha fötts till man i stället och då skulle jag ha hetat Herman (hur tänkte mamma där?). Det finns bara fördelar med att vara man. Det är statistiskt beviset. Se lista nedanför:

• Man har snopp. Hur kul som helst.
• Man kan stå upp och kissa utan att det rinner längs hela benen.
• Man kan gå med bar överkropp utan att folk blir upprörda.
• Man har snopp.
• Man är snygg trots att man har lurviga ben och armhålor.
• Man ser cool ut i mustasch.
• Man kan klia sig i skrevet och ändå uppfattas som normal.
• Man kan ligga överst och fortfarande se vansinnigt snygg ut.
• Man kan automatiskt byta däck och laga elektriska saker som går sönder.
• Man har snopp.

Som sagt, statistiskt bevisat!

Nu ska jag ladda upp för lite onsdagsraj med min sköna Emelie. Vi ska gotta i oss lite överblivna skvättar av rusdryck och eventuellt visa upp våra vackra anleten på Pitchers ikväll. Kom och bjud oss på varsin drink, vet jag!

Det spritter liksom till i hjärtat på mig när jag tänker på vilka underbara och fina vänner jag har och hur stor del de har varit i att jag kravlat mig upp ur djupet efter ett ganska mörkt halvår. Så rikt och socialt liv som jag har här i Örebro nu har jag inte haft sedan jag flyttade hit. Extra glad blir jag när det dyker upp fina sms mitt i natten:

Från: Gabrielle, kl. 02.24
Världens bästa Carro!
Visserligen att jag är full,
men jag kan fan inte låta
bli att sakna dig som en
jävla dåre ändå. Hoppas
vi ses väldigt snart! Puss
fina du!

Där står hon mitt i den täta Oslo-dimman och tänker på mig.
Hur jävla fint känns inte det!

Hoppas dessutom att denna halvfinska fröken minns att hon ska byta efternamn till Kuukilainen och flytta med mig till Finland. Om inte borde hon inte vara så svårövertalad. Det finns nämligen mycket öl i Helsingfors har jag hört.

Mina Finlandsdrömmar har så sakta vaknat till liv igen. Folk blir nästan lite upprörda när jag berättar om min stora dröm att husera i någon flott liten lägenhet i självaste Helsingfors. De förstår inte riktigt varför man skulle vilja bo på ett ställe där 99% av befolkningen har ful-DNA, är alkoholiserade och pratar efterblivet. Så därför tänkte jag ge er en lista på alla pros med vårt vackra grannland. Den följer här:

• Blek-smala killar med smink.
• Blek-smala killar utan smink.
• Blek-smala killar med kniv.
• Vodka till frukost.
• Bastubad sju dagar i veckan.
• Lakupiippu-killen.
• Musiken.

Det finns inga cons.
Det ser ju vem som helst!

Någon som ska med?

Här sitter jag och småfilosoferar över livet. Eller snarare sitter jag och funderar på vilket sätt som skulle vara roligast att panikväcka katterna på. Just nu står det mellan att kasta en strumpa i huvudet på Isolde och att glida som en säl över parketten. Tål att tänkas på, men misstänker att alternativ två eventuellt inte skulle vara så populärt hos grannarna. Å andra sidan uppskattar jag inte alltid deras falsksång och otaktsknullande heller, så det kanske är dags att de får lite tillbaka.

Har en stor chokladkaka liggande här framför mig. 100 g schweizernöt. Om nom nom! Klappar den lite ibland. Smeker lite försiktigt över det röd-gula plasthöljet. Längtar tills klockan blir tio, då Big Brother börjar och den sakta ska glida ner i lillmagen. Om jag hade haft sällskap ikväll hade jag först slickat på hela kakan för att slippa dela med mig. För ni förstår, jag är kvinna och har ont i pattarna och den som försöker stjäla en pattömmande kvinnas choklad går mot en säker död. Det ska ni komma ihåg.

Men banne mig om det inte är så att jag är en outtömlig källa till briljanta idéer. Alla olyckliga solitärer kommer i och med detta genialiska avslöjande att knäböja inför mig och dyrka marken jag går på för, ser ni, jag har löst gåtan om hur man som ensamstående kan få en gnutta tvåsamhet under kylslagna nätter. Lyssnar ni? För här kommer det:

Man rakar bara ett ben, så kan man låtsas att det andra tillhör en man.

Har precis stoppat i mig kvällsmat och sitter och väntar på att tumlaren ska bli klar, så att jag får bädda rent i sängen och sen krypa ner (finns nog ingen som bäddar rent så ofta som jag, men det finns ju ingen bättre känsla). Känns så skönt att jag börjar känna trötthet redan vid den här tiden på kvällarna numera och att jag vaknar tillsammans med soluppgången på morgonen. Utan väckarklocka dessutom. Hela dagarna blir så mycket mer värdefulla och jag mår hundra gånger bättre inombords när rutinerna fungerar som de ska och är det något jag behöver så är det att må bra. Känns lite som att jag trampat på gränsen till mitt egna personliga lilla limbo på sistone och varit arg och dum både mot mig själv och mot andra, vilket jag mått otroligt dåligt över för det är verkligen inte sådan jag är egentligen. Jag får väl åtminstone vara tacksam över att jag i alla lägen har förmågan att säga förlåt och faktiskt mena det, för jag värdesätter varenda människa i mitt liv och varenda liten stund jag delar med dem och genom att göra någon annan illa gör jag mig själv lika illa däran.

Men till lite mer positiva händelser. Vår handledning idag gick verkligen superbra. Några smågrejer som påpekades, men sammantaget var vår handledare väldigt positiv till det vi hade gjort och delade både ut jättebra tips för hur vi ska kunna snäva till arbetet lite och ringde ett väldigt värdefullt samtal åt oss. Även om det är många sidor som ska skrivas och mycket research som ska göras, så är jag ändå positivt inställd till det här. Kanske för första gången den här terminen. Och när jag är positivt inställd till den troligtvis svåraste biten på hela kursen, så måste det väl ändå betyda att min motivation har kommit tillbaka igen, eller hur?

Nu ska jag smita ner och hämta tvätten och sen mysa ner mig i sängen framför Big Brother ihop med världens finaste små katter. Tror de har längtat efter att få gosa hela dagen.

Och till alla fina, fantastiska människor i mitt liv:
Jag älskar er varenda en och ni gör varje dag helt underbar!