God morgon!
Är uppe med tuppen i dag och har redan varit vaken i en och en halv timme. Känns riktigt skönt att jag äntligen har fått ordning på dygnet. Tror att jag faktiskt kröp ner i sängen i går innan klockan ens hade hunnit bli elva och det har nog inte hänt på år och dagar. Nu gäller det bara att fortsätta ha ordning på det.

Har egentligen bara en sak på schemat i dag och det är handledning för B-uppsatsen vid kvart över ett. Annars ska jag nog bara styra lite här hemma. Ska se om jag kan få en tvättid ikväll och sedan dra en snabbstädning. Var inte alls längesen jag städade, men har man två ruskigt håriga katter så går det åt att städa ordentligt flera dagar i veckan. Kvällen tänkte jag spendera i sängen framför TV:n (jag är inte besatt av min säng, utan råkar bara inte äga en soffa). Blir väl att se Big Brother och sen kanske någon film. Skönt med en lugn fredagskväll hur som helst.

I morgon blir det också kvalitetstid framför TV:n, men då i form av skräckfilmskväll ihop med Camilla. Ska bli himla mysigt att sitta uppkurad framför TV:n med en massa läskigheter att kika på. Bäst att plocka fram de största kuddarna jag har, så att vi har något att gömma oss bakom.

Nu blir det frukost, dusch och sen skola lite senare.
Ha en fin fredag!

Dagens confession: Jag är bakis!
Innan har jag alltid kunnat skryta hejvilt med att jag minsann inte blir det. Ingen huvudvärk, inga långa dagar i sängen, ingen ångest. Men i dag känner jag den där jobbiga dagen-efter-känslan i hela kroppen. Inte så att jag mår illa och ligger och kravlar över toalettstolen, men allt känns sådär jobbigt och tröttsamt. Jag går runt här och känner mig lite patetiskt ensam och lider av ett ofantligt stort ingen-tycker-om-mig-idag-syndrom. Störtlöjligt!

Hade å andra sidan världens bästa kväll tillsammans med Alva, Mia, Tim, Rasmus och Fares i går. Det var filthäng på gräsmattan, vårig Spotify-lista, rosévin och melon. Allmänt skön stämning och massa babbel om allt och inget. Sent i natt tog jag och Mia cyklarna och dundrade hem till henne i en ilande fart. Fyllehungern var på topp och jag tror att vi eventuellt lyckades åstadkomma den godaste pasta carbonaran i världen. Åtminstone var den det just då. Lyckades dessutom med att cykla vilse på vägen hem. Man kan tycka att man vid 28 års ålder borde kunna skilja på höger och vänster och att jag efter tre och ett halvt år i den här staden borde hitta, men så är tydligen inte fallet. Jag försöker skylla helt och hållet på vinet.

Dagens planer: Fortsätta vara bakis!
Har man inte varit det ordentligt på år och dagar måste man ju passa på att njuta. Ska strax krypa in i duschen och våldsamt skrubba bort resterna av gårdagen med en rotfruktsborste tills huden svider. Efter det ska jag försöka ta mig till affären och inhandla nödvändigheter som läsk och ostbågar, så att jag är laddad för en kväll i sängen med dåliga TV-program. Fruktansvärt skönt ska det bli!

OBS! Mathias skrev precis och berättade att anledningen till att jag är ensam och patetisk är för att jag är en galen kattkvinna. Så nu vet jag det!

Jag kommer från början från ett litet, litet samhälle i Östergötland som de flesta känner till namnet på, men ingen vet riktigt varför. När jag fortfarande bodde där avskydde jag det som pesten och ville inget hellre än att komma därifrån. Nu när jag sitter i en stad med allt vad studier och stress heter, så saknar jag det något fruktansvärt emellanåt.

Jag önskar att jag då hade kunnat uppskatta allt det naturnära och fornnordiska som mitt lilla samhälle hade att erbjuda. Legenden om dimmornas drottning Omma vars tårar än i dag kan höras i Rödgavels grotta på Omberg. Sagorna om Ombergstrollen. Att sent en natt kika på Alvastra Krönikespel med tillhörande parningsdans vid klosterruinen och se den jättelika Omma som stiger upp bland träden. Att klättra upp till Hjässan på Omberg och njuta av kvällsolen som lägger sig som ett rosa skimmer över Vättern. Springa barfota på Sättra Ängar. Kasta sig ut för klipporna vid Ombergs kant raka vägen ner i Vätterns kristallklara vatten. Att se dimman ligga tät längs med marken när man är på väg för att utforska Barnmördarkorset. Att skrika av iver och skräck när det på samma ställe börjar röra sig i buskarna och de mystiska ljusskenen dyker upp. Att fascineras över hällristningarna i Hästholmen och rökstenen i Rök. Beundra de vallmotäckta åkrarna. Nattbad i Lorasjön en varm sommarnatt.

Ibland vill jag så fasligt gärna hem.

Idag är en sådan där dag när det mesta känns fulländat och det blir så himla självklart att jag inte ska kompromissa om saker längre. En underbar söndag då jag kan rensa ur gammalt, inte bara sopa under mattan, och njuta av att ta till mig nya upplevelser i stället för att leva på gamla.

Sysselsätter mig med en ordentlig vårstädning i dag. Både av min lilla lya och mig själv. Känns så skönt med ordning omkring sig och inom sig. Få saker slår nog den känslan. Möjligtvis att kramas med någon man tycker om. Jag tror även tanken är att jag ska träffa Joanna lite senare i dag för att få undan lite skolarbete. Ännu mer effektivitet med andra ord. Bra dag. Fantastisk dag till och med. Min positiva sida är på topp.

Insikterna har haglat över mig de senaste dagarna och det känns som att jag börjar återfå fokus på vad jag egentligen vill, snarare än att jag fokuserar på vad jag tror att jag vill. Jag lever i något som emellanåt endast känns som en enda vemodigt kärlekslös dimma, men saken är att jag inser att enda anledningen till att det är kärlekslöst är för att jag faktiskt har glömt bort att älska mig själv. Den viktigaste personen i mitt liv - Caroline - har jag helt och hållet glömt bort att vårda. Det enda det har lett till är att jag har trampat omkring som en vilsen tonårssjäl som försöker ta reda på vem hon är. Hitta sin identitet. Skillnaden är att jag redan vet min identitet. Jag har bara råkat lämna den kvar på vägen bland smutset och gruset och sedan försökt skapa något som egentligen inte är jag. Inte så konstigt att jag då möts av någon som blivit helt främmande för mig i spegeln varje morgon.

Men i dag när jag möttes av en klarblå himmel och solens strålar bakom persiennerna visste jag direkt att det är dags att återta det som är jag själv. Som gör mig till den person jag är och som det faktiskt finns människor som uppskattar och älskar, hur tokig jag än kan te mig ibland. För i ärlighetens namn så är det den Caroline jag föredrar att vara. Inte den här bleka kopian som jag har kallat mig själv de senaste månaderna.

Mathias ställde en fråga till mig härom dagen:
Du som är rocktös, varför faller du alltid för discokillar*?

Och jag funderar och funderar. Är det för att väldigt få killar kommer undan med sleze-looken? För att de flesta hårdrockare ser ut som buffliga power metal-vikingar med torshammare runt halsen? Eller för att jag finner det mer intressant med killar som inte är som jag? Och för att jag föredrar att lära mig något nytt framför att sitta och dela saker jag redan kan med någon? För att jag behöver någon som är lite ljusare i tankarna och mer lättsam än vad jag själv är och som kan hålla mitt huvud ovanför vattenytan?

Eller så är jag bara lika ologisk som alltid.
För sådan är jag nog. Ologisk.

*Mathias definition av en discokille är en kille som gärna bär tenniströja, är välkammad, dricker fanta & rosé eller red bull vodka. Välklädd mammas pojke som tycker gamla hits är coola, men på fest ska det enbart spelas untz untz. Bästa sporten är antingen innebandy eller fotboll. Om dom gymmar, vilket dom sällan tycker behövs då de ofta är smala, så tränar de bara överkroppen. Kläderna ska gärna se ut som en engelsk fotbollshuligan blandat med andra kända märken i Sverige, typ D&G.

Om det finns en sak som gör mig besviken på livet så är det när människor inte känner att de kan, vågar eller har rätt till att vara sig själva i alla lägen. Jag kan, precis som varenda liten själ på den här planeten, vara otroligt fördomsfull, men känner ändå att jag besitter förmågan att se något speciellt och unikt hos alla människor. Därför blir jag så oerhört besviken när jag märker hur jag själv sakta men säkert har börjat tappa bort mig själv och den jag är, alla de speciella särdrag jag har och det som definierar vem jag är till förmån för andra människor. För att jag ska bli accepterad, älskad och platsa in bättre.

Jag märker nu hur jag har kasserat mycket utav det jag står för och det jag älskar. Jag har blivit någon jävla mainstream-version utav mig själv och ärligt talat hatar jag det. Jag har väl aldrig varit mainstream? Jag har alltid varit rebell. Gjort revolt. Varit udda och vågat korsa gränser. Och jag förstår ärligt talat inte logiken i att jag gör så här mot mig själv, för genom att skala ner mig själv till något mer "normalt" ser jag ju bara till att jag flyter in mer bland skuggorna och osynliggör mig själv. Och det är ju knappast inte vad jag vill.

Jag är ju den jag är.
Och jag är ärligt talat förbannat bra precis som jag är.
Precis som du är. Som vi alla är.

Men vart kom nu detta underbara flyt i från?
Först får jag och Joanna godkänt på hemtentan i World Cinema, trots att vi själva ansåg att den bara var halvfärdig när vi lämnade in den. Sen får vi först båda två mail om att vi återigen har blivit underkända i hemtentan om Klassisk Hollywoodfilm, men när vi sedan åker till universitetet för att plocka ut dem är vi båda godkända i alla fall (?!). Hur tusan gick det till? Inte för att jag klagar, men den här terminen har bestått av så många veckors oflyt och sen helt plötsligt bara vänder det. Känns vansinnigt peppande kan jag meddela. Nu återstår bara att se till att meddela om att våra tentamensmail hävdar att vi blivit underkända trots att vi inte blivit det, så att det inte blir fel i betygsregistreringen. Tackar och bockar för betygen i alla fall!

Sen har jag då bestämt mig för att det får bli valborgsfirande och Campus 48h i helgen trots allt. Var ytterst tveksam till det för några veckor sedan, men efter att Joanna meddelat att hon skulle dit och efter att jag sett att några andra tjusiga töser som jag gillar hemskt mycket och som jag inte sett på alltför länge skulle dit, så fick det bli att köpa en biljett i alla fall. Och med det flytet jag har haft den här veckan kan det ju inte bli annat än sinnesjukt bra och kul. Dessutom har Joanna lovat att ta på sig alla obligatoriska alkoholrelaterade skador (förra året tillfogade jag mig själv både en gigantisk bula, hjärnskakning och diverse blåmärken) och Mia hetsar om att vi ska gå på pojkjakt (rycka dem i håret och sånt), så det kan ju inte bli annat än fantastiskt!

Sjukt peppad tjej!

Galet vad pepp jag är på att skriva B-uppsats nu när jag och Joanna bestämt oss för vad den ska handla om. Vi är inte fullständigt klara över exakt hur det ska gå till och hur vi ska lägga upp det än, men tanken är i alla fall att vi ska undersöka och analysera ett antal skräckfilmer som är gjorda i dokumentär stil (The Blair Witch Project, Paranormal Activity 1 & 2, Cloverfield och Rec) med realism som någon slags grundbegrepp att utgå i från och bland annat kika lite på hur marknadsföringen av filmerna har sett ut (exempelvis är The Blair Witch Project transmedialt berättad där man valde att marknadsföra filmen via en hemsida som hävdade att allting i filmen var på riktigt - lyckosamt eftersom det fortfarande finns folk som tror att så är fallet) och hur det har påverkat både publikflöde och produktionsvärde trots knappa resurser under själva filmproduktionerna. Sen kommer vi även gå in en hel del på hur filmerna är uppbyggda både narrativt och stilistiskt för att se vad det är i den dokumentära stilen som kan tänkas skrämma folk och på så vis gör den till en så populär subgenre. Troligtvis kommer vi dock att få smala av det lite, eftersom vi bara har runt 25 sidors utrymme. Men vi får se. Kul ska det bli i vilket fall som helst! :)

Skönt att peppen är tillbaka!

Nattbloggaren, är det jag det? Tror det!
Jag gav mig in på något försök att vända tillbaka dygnet härom dagen, men det var ju som vanligt dömt att misslyckas. Är en riktig nattuggla ut i fingerspetsarna, så nu sitter jag här och varvar studier med babbel på Skype/FB. Som de flesta nätterna med andra ord. Tur jag har vänner med lika sjuka sovtider som jag själv.

Känner mig i alla fall mer och mer optimistisk för var dag som går. Lite utav energin och motivationen har letat sig tillbaka i kroppen på mig, så nu hoppas jag på att det räcker för att få ordning på allt. Ska låta skolan vara absolut prio nummer ett resten av det här året, vilket är lättare sagt än gjort eftersom jag har en tendens att snöa in på diverse grejer som rör till det i skallen på mig. Så målet är med andra ord att bli en ignorant jävel som bara fokuserar på skola/karriär.

Sen behöver jag nog jobba lite på min dåliga karaktär överlag, inte bara gällande skolan. Känns som det senaste halvåret har varit en orgie i rusdrycker och katastrofalt dumma beslut - ungefär som det var sådär under den första halvan av milleniet. Jag trodde helt ärligt att jag hade gjort mig av med dåliga Caroline, men tydligen låg hon där inne och lurade i mörkret i väntan på få kika fram igen. Men nu ska hon bort för alltid. Jag vet att det kan låta lite personlighetskluvet att prata om en del av sig själv/sitt liv i tredje person, men det är ett medvetet val i syfte att distansiera mig själv från "henne". Jag är inte hon. Jag var hon, men jag är det inte längre. Och så ska det förbli. Jag vet ju egentligen exakt vilka val jag borde göra för att inte återigen befinna mig i ett nät av destruktivitet och lögner där jag sakta men säkert, och rent bokstavligt, tar livet av mig själv lite mer för var dag som går. Det gäller bara att försöka se hur enkelt det egentligen är, tänka efter och sedan leva därefter.

Positivt 1: Hur tunga vissa stunder än kan kännas så gör verkligen solen och värmen underverk för själen och i dag har det varit en helt fantastisk dag när det kommer till det. Bara synen av alla människor på universitet som satt ute och fikade och pluggade i bara t-shirt gjorde att man ville le med hela ansiktet. Jag blir kär i varenda människa dagar som denna.

Positivt 2: På torsdag dyker pengarna in på kontot och det tar vi och firar med en liten drink på en uteservering på torsdag. Dessutom ryker håret igen på fredag. Har en annalkande hockeyfrilla som behöver styras upp. Inte helt okej.

Positivt 3: Min långklänning från H&M dök upp i dag och satt helt okej på lillkroppen, så nu är utstyrseln till Jessicas 30-årsfest fixad. Tågbiljetterna är fixade och nu är det bara fyra dagar kvar tills jag får åka hem och krama på bästis och familj. ♥

Har verkligen gjort allt för att slappna av ikväll. Kände att det verkligen var välbehövligt efter dagens gråtfest. Saker och tings känns i alla fall mycket bättre nu efter att jag har fått ventilera lite och jag kunde till och med slappna av tillräckligt för att mysa ner mig i fåtöljen framför Big Brother med lite chips, dipp och cola. Tänkte fortsätta kvällen i samma anda, även om jag börjar bli rejält trött, och gosa ner mig med kissarna framför Tangled. Lite animerad lättsamhet kan nog vara precis vad jag behöver. Få skratta av mig en smula och känna att saker och ting känns ganska bra för en stund. Varma kissetassar och blöta nosar mot kinden gör susen det med dessutom. Verkligheten kan få vänta till i morgon. Kanske den till och med får vänta ända till på måndag, så att jag hinner läka lite. Men inga mer tårar nu. Bara rationella tankar och sunda val. Det är mitt mål!

Stackars min lilla mamma som nyss har fått suttit och lyssnat på sin bölande och hulkande minsting i telefon i säkert en timme. Man hörde på henne att hon inte blev förvånad. Detta irrationella beteende hör nämligen mig till och har nog gjort det åtminstone de senaste 20 åren. Upp som en sol och ner som en jävla pannkaka.

Jag har ju nämnt tidigare att min studiemotivation har varit låg och att jag önskar att försöka ta min examen ett halvår tidigare än tänkt, men faktum är att hur dystert det än låter så är det långt mer positivt än själva sanningen. Jag har spenderat dagar med att gråta och må sjukt dåligt för att mina studieresultat denna terminen i princip inte ens existerar. Jag har tappat allt som har med skolan att göra och det enda jag har känt av på sistone är att jag vill droppa av och börja jobba i stället. Men att göra något sådant sätter ju också en del käppar i hjulet, eftersom det skulle innebära att jag skulle gå utan inkomst ett tag tills jag arbetat ihop min första lön. Pest eller kolera, helt enkelt.

Mamma är bra att prata med på det viset. Hon lindar inte in saker i någon slags tycka-synd-om-bomull utan om hon tycker att jag är på väg att ta ett felaktigt beslut så talar hon om det för mig. Hon säger exakt i vilka sammanhang det är jag resonerar fel, men gör det inte förrän hon lyssnat klart på vad jag har att säga. Sen låter hon mig gråta, till och med bli arg på henne för att hon säger emot mig, tills jag lugnat ner mig och insett att mamma i nästan alla fall har helt och hållet rätt och sen resonerar vi oss fram till en lösning.

För så här är det: inom mig finns det två olika Caroline. Den ena är fullständigt rationell och vill verkligen ha sin examen som hon drömt om så länge. Sen har vi irrationella Caroline som är en jävla plåga och har en tendens att ta överhand i jobbiga situationer. Den Caroline säger att det är dags att ge upp och fly någon annanstans.

För ett par timmar sedan var irrationella Caroline övertygad om att vi helt enkelt ger fan i allt, men tack vare mamma (världens bästa människa för övrigt, så nu vet ni det) så har jag valt att låta saker och ting åtminstone mötas halvvägs nu. Planen är att i första hand försöka ägna den här helgen åt att ta igen lite missade saker. Sen kommer jag kontakta studievägledningen på måndag för att få råd och hjälp med att göra upp en plan för framtiden. Min ambition är alltså att i största möjliga mån klara det här hur jävla jobbigt det än känns och hur lite jag än vill just nu. Om det sen kommer innebära timmar i terapi och att behöva förnedra mig själv med att söka hjälp med att klara av studierna, så får det väl vara så. Mitt största orosmoment är egentligen CSN och att de ska dra in lånet för mig, men det får lösa sig med den biten också. Men sen kommer jag även att söka jobb löpande hela tiden som en back up ifall att jag inser att det inte kommer gå.

Öppenhjärtligare än på länge, men fan va skönt det var att få ur sig det.

Sitter här i pyjamas och med håret på ända. Tenta-plugg-outfiten. Känner mig mäkta snygg kan jag lova. Har i alla fall tagit en paus nu och tänkte försöka stoppa något i magen, så jag orkar fortsätta läsa, läsa och åter läsa hela dagen och kvällen. PUH!

Sitter och funderar lite. Är ju förvisso ett par veckor kvar, men funderar lite vad jag ska ta mig för i Valborg. Hade vansinnigt kul med Gabbi och Maja under förra årets Campus 48H, trots att jag vaknade upp med både bula i pannan och hjärnskakning dagen efter, och tanken var väl att jag skulle gått på det i år också, men av olika anledningar blir det nog så att jag tar mig för något annat. Kanske helt enkelt bara stannar hemma och tar det passivt eller så kanske det händer något kul på hemmaplan hos vännerna. Det är sånt som märks helt enkelt!

Bäst att stoppa lite lyxiga nudlar i magen nu!

Måste bara få meddela att min hemlängtan är enorm nu när jag vet att det bara är nio dagar kvar tills jag får åka hem till östgötaslätten och kramas med stamceller, syskon, söta skitungar* och underbara vänner. Som planen ser ut nu blir det först ett stopp i Mjölby på fredagen för att hänga med världens bästa kompis och ta igen all tid vi har varit ifrån varandra. Älskar att bara få sitta och prata och kramas med den tjejen. Hon har varit min klippa i snart tio år nu och jag ser fram emot ytterligare tio underbara år med henne. Efter det bär det av hem till familjen och vännerna för att fira min svägerska som fyller 30 år. Är relativt övertygad om att det kommer bli ett sjujäkla drag och det ska bli hur kul som helst. När brorsan firade sin 30-årsdag för fyra år sedan var vi några som vinglade hemåt runt femtiden på morgonen och man kan ju inte göra sämre i från sig i år, eller hur? Bli den 22:a april nu!!

---

*Och eftersom min biologiska klocka av någon anledning har bestämt sig för att börja fungera igen (kors i taket) och jag går runt som ett jävla fån och trånar när jag ser barnvagnar, så lär jag kramas extra mycket med dem.

Är trött som en gnu, men vägrar att gå och lägga mig än på en liten stund. Har en tendens att vakna mitt i nätterna och vara hur pigg som helst om jag går och lägger mig "för tidigt" (det vill säga före klockan ett på natten). Tjejen med rubbad dygnsrytm, det är jag det. Får dock inte bli för sent i natt, eftersom det vankas föreläsning i morgon bitti och efter det hårdpluggande inför fredagens tenta i europeisk film.

Har haft en så himla lugn och skön eftermiddag och kväll. Tog en ordentlig powernap tidigare i dag och efter det blev det en liten promenad i den varma vårluften. Galet hur mycket enklare saker känns bara tack vare att det blir varmare ute. Solen måste vara den bästa medicinen någonsin. Ikväll har jag bara tagit det passivt. Efter hetsen med vårt PM kändes det så skönt att bara få krypa upp i fåtöljen med en varm filt och två tröttgosiga kissar i famnen. Kikade på Filip & Fredriks NittiLeaks, som för varje avsnitt tar upp ett årtal ur det fantastiska 90-talet. Jag ser givetvis fram emot avsnitten 1995-1999, eftersom jag var tonåring då. Ska bli kul att få bli lite nostalgisk och flina åt allting som var modernt då. FILA-tröjor och uppklippta jeans, någon?

Nu sitter jag mest och myser med lite musik på Spotify i kombination med Isolde som går runt och piper. Funderar lite över hur saker och ting ser ut just nu och hur jag hellre skulle vilja att de var. De vanliga nattliga analyserna med andra ord. Jag kan vara så himla svag emellanåt, en ganska godtrogen liten person som gärna vill tro det bästa om alla situationer och om alla människor. Tycker dock att jag på senaste tiden ändå visat prov på en lite bättre styrka i mig själv och det känns skönt att kunna säga det till sig själv, även om jag har en ganska lång bit kvar på den vägen. Men varje litet pyttesteg är värt något. Det ska man alltid komma ihåg.

Ska fortsätta mysa lite med min musik nu och klappa lite på katten så hon slutar pipa.

Tar en liten paus i PM-skrivandet och klottrar lite här i stället. Ganska typiskt mig att vara ute i sista stund med ett arbete men jag har alltid jobbat bättre med lite eld i arslet vare sig det har handlat om skola eller arbete. En viss typ av stress gör faktiskt underverk för ens förmåga att leverera, tro det eller ej. Kan dock så här lite i efterhand önska att vi hade valt att inrikta oss på något annat än filmatiseringar av Mexikos politiska historia. Inte ett jättespännande ämne kan jag meddela. Hur fan tänkte vi där egentligen? "Politik är ju skitkul att skriva om!". Nej, det är det så tusan heller!

Dagen började mindre bra med magont, men när det väl hade släppt så begav jag mig i väg till Joanna för att skriva på PM:et. Dessvärre har vi båda kommit underfund med att vi suger på att skriva grupparbeten, så redan efter en timme eller så valde vi att ge upp att arbeta gemensamt och har i stället delat upp det någorlunda rättvist. Så då tog jag mitt pick och pack och drog mig hemåt. Eftersom jag inte kände för att vänta på bussen i nästan 40 minuter och för att det var galet varmt och skönt ute, så valde jag att promenera. Blev en lång promenad på nästan en timme, men det var skönt trots att jag bar på både dator och ett antal tunga böcker. Måste verkligen ta mig i kragen och bege mig ut i solen lite oftare nu när våren är här på riktigt.

Dagen i övrigt har mest bestått av att skriva på arbetet, förutom ett par pauser då jag pratat med mamma och bästis i telefon och givetvis kollat på Big Brother Live. Har insett att Peter Orrmyr förmodligen är min drömman. Tänker knipa den mannen så fort han kliver ut ur huset. Bara så att ni vet. Sen ska vi gifta oss och leva lyckliga i alla våra dagar.

Morgondagen har två saker på schemat - inlämning av PM:et och start på ny delkurs. Nu ska det skrivas B-uppsats, vilket förhoppningsvis kommer bli hur kul som helst eftersom både jag och Joanna bestämt oss för att skriva om skräck/rysare. Exakt vad vi ska inrikta oss på är dock långt i från bestämt, men bara att börja göra research i alla subgenrer kommer bli intressant (och universitetsbiblioteket är en guldgruva när det gäller att hitta information om det har vi sett). Själv är jag löjligt förtjust i japanskt (The Ring, The Grudge), gamla klassiker från 80-talet (Friday the 13th, Terror on Elm Street) och rysare med lite mer psykologiskt djup bakom (The Others, The Orpahanage), men vi får se vad Joanna tycker också såklart. Stackaren måste ju få ha en liten åsikt!

Nu - nattdusch för att se till att grannarna inte sover.
Sen - Skriva PM såklart. Vad trodde ni?