Att lägga sig under kniven

Har suttit och kikat på Plastikdoktor 90210. Jag blir så fascinerad av sådana program eftersom de både får mig att känna sug efter det själv och samtidigt avsky inför de som tar det hela på tok för långt. Det är högst oattraktivt med tjejer som ser ut som katter efter för många ingrepp, men kan också bli väldigt fint om man skippar de stereotypiska Slitz-lökarna och anknäbbarna och satsar på lite mer naturliga resultat.

Jag blir dock högst tveksam till om jag vill göra det igen. Precis - igen. Jag har redan testat att ligga under kniven en gång för åtta år sedan och inte nog med att läkningsprocessen efteråt är ett rent jävla helvete med smärta dygnet runt i flera veckor, så sitter jag i dag med ett resultat som jag ibland känner är sämre än hur det såg ut innan. Jag har funderat fram och tillbaka i flera år om jag ska skaffa mig en remiss för att få det tillfixat, men är rädd både för smärtan och för att återigen känna mig missnöjd när bandaget åker av. Det enda roliga med plastikkirurgi är egentligen "knarket" man får innan man körs in till operation. Vilken jäkla resa!

Min bästa kompis och jag filosoferar dock ibland om de sköna resultaten vi skulle kunna få om vi skippade knivarna och bara håller oss till sprutor. Lite botox i pannan och lite restylane i läpparna and we're good to go. Fem år yngre och lite snyggare med bara ett par nålstick. Vi kör på det tror jag!

Inte okej.

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0