Att känna tröttheten

Har varit trött som en tok i flera timmar, men har inte känt mig redo för att hoppa ner i sängen förrän nu. Livet har bråkat lite med mig just ikväll. Har haft ett långt och jobbigt samtal och hur mycket jag än önskar så kan jag inte bara plocka bort den smärta jag tydligen har orsakat. Livet funkar tyvärr inte så hur mycket jag än önskar att så vore fallet. Och stressen av jobbiga relationer gör att jag börjar stressa iväg med mina tankar på annat. Jag inser t ex att jag verkligen skulle behöva gå tillbaka till att jobba lite igen. Och att jag faktiskt vill jobba, inte bara för att jag måste. Men när det blev platschefsbyte på mitt jobb föll jag av någon anledning bort, så jag får nog ta och lyfta på luren och ringa dem snart. Förklara att jag mer än gärna vill jobba.

I morgon hägrar skolan igen. Har både grupparbete och enskilt arbete på agendan. Känner av stressen lite, men det ska nog gå att få ihop. Som jag sa tidigare så ska det bli skönt att klampa in i den där salen igen. Extra skönt ska det bli att få träffa Sara och Joanna. Har saknat deras tokigheter under jullovet. Bara tanken på att få sitta och småchatta med dem vid datorn trots att vi alla tre sitter runt samma bord gör mig glad. Lite smålarvigt kan tyckas, men alla har vi våra små vänskapliga rutiner.

Sängen var det ja! Katterna har redan lagt sig till rätta, så det är väl bäst att hoppa ner innan de breder ut sig för mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0