Innan jag träffade min före detta år 2007 levde jag ensam under ungefär fyra år och nu när jag är i den sitsen igen börjar jag fundera över ett scenario som, med få undantagsfall (exet då givetvis), alltid drabbade mig och som verkar vara något som drabbar långt fler än mig. Ibland får jag uppfattningen om att det är ett universalt problem. För kvinnor som för män.

Har ni varit med om att ni har träffat någon och sen när det blir allvar från det ena hållet så drar sig den andra bort? Jag är övertygad om att det har hänt i princip alla någon gång. Jag har drabbats av det från båda sidor. Vill han, så vill inte jag. Vill jag, så vill inte han. Nästan alltid samma visa. Om och om igen.

Jag kan dra ett exempel. Jag träffade en kille för många år sedan som var jätterar och genomsnäll. Förmodligen en riktig svärmorsdröm om ni hade frågat min mamma. Men sen började han skicka blommor. Till dörren. Jag fick panik. Normalt sett skulle säkert en tjej bli överlycklig över att få blommor av en kille, men inte jag. Stackaren blev i stället tvärdumpad på grund av detta tilltag. Varför? Förmodligen för att jaktinstinkten sitter så jävla djupt rotad i mig. Det är helt enkelt inte roligt när en kille lägger sig platt framför en och erkänner att de vill ha en. Sjukt. Sjukt, men sant.

Och det är precis så jag fungerar när situationen blir åt andra hållet. Just för att jakten är det roliga. Visar en kille att han vågar springa i från mig, så blir det genast jäkligt mycket roligare att försöka följa efter. Behandla mig som en liten trasa (till en viss gräns) och jag är din för evigt. Ungefär.

Och det är så vansinnigt destruktivt egentligen, men som jag skrev så tror jag heller inte att det är helt ovanligt. Det värsta jag har varit om gällande just detta är nog en kille som jag träffade i fyra eller fem omgångar (och han hann ha två flickvänner emellan) för att vi var precis likadant funtade. Han hör fortfarande av sig emellanåt, sex år senare, för att han vill fortsätta den där destruktiva leken. Jag har dock tröttnat på just den jakten, så det får vara.

Så även om mitt innersta säger mig att jag vill träffa någon på ett seriöst plan om det överhuvudtaget ska vara något, så inser jag att jag kommer få problem om jag fortfarande fungerar likadant. Men det återstår väl att se.