Att leva med tårarna
Jag finner ett stort missnöje i att tårar har blivit en så stor del av min vardag. Jag är ju hon som aldrig gråter. Hon som alltid lyckas behålla masken på och gömma det där som gör ont för omvärlden. Ändå växer självföraktet för var dag som går och det börjar bli jobbigt att trycka undan nu. Jag söker svar i botten av flaskan, men finner bara destruktivitet. Jag vet ju att svaren inte finns där. Egentligen. Ändå är det den simpla lösningen för stunden att bedöva mig själv. Att få slippa tänka för en stund.
De säger att jag är fin. Att jag är bra. Att jag duger precis som jag är.
Jag säger att jag tror att de ljuger.
De säger att jag är fin. Att jag är bra. Att jag duger precis som jag är.
Jag säger att jag tror att de ljuger.
Kommentarer
Postat av: joannatastic!
Jag kanske inte kan komma med svar eller lösningar, men jag finns här om du vill ha någon att prata med :)
Postat av: Gabbi
du ÄR fin och du ÄR bra. faktum är att du är helt fantastisk! gråta är okej ibland. jag grät hela vägen på bussen till jobbet imorse bara för livet kändes piss, det gör det ibland. men du är stark! saknar dig så det gör ont. trots att vi inte umgåtts och känt varandra särskilt länge egentligen så känns det ändå som jag har känt dig hela livet. hoppas vi kan ses väldigt snart! <3
Trackback
