BOOM! Min väckarklocka for i golvet för en stund sedan. Anledningen till det heter Tristan och kan vara den mest envisa herre jag någonsin delat mitt liv med. Efter att han upprepade gånger sen jag kom hem i dag har försökt ta livet av sig genom att bita hål i strömkabeln till datorn blev jag lite lack. Så då sopade jag i väg väckarklockshelvetet rakt ner i golvet. Det kändes skönt. Riktigt skönt. Tills jag såg att hela fronten på den hängde löst. Men meckimeckig som man är så slog jag skiten på plats igen. Kan ju hoppas på att den faktiskt fungerar också. Lär ju märkas i morgon bitti...

Slutade ett par timmar tidigare i dag än vad som var tänkt från början. Både jag och Joanna kände att det var onödigt att se The Wizard of Oz ytterligare en gång så vi smet hem när den skulle visas. Skönt som tusan eftersom jag har miljoner saker som behöver göras. Och då var det väl ännu mer tur att jag faktiskt var strong nog att säga nej till utgång ikväll, även om det tog emot lite. Men dels börjar ekonomin säga i från lite tack vare allt krogspring och sen har jag lovat mig själv att ta det lite lugnare på den fronten framöver. Eller ja, mest har jag nog lovat mamma det, men alla vet ju att mammors ord är lag så det är lika bra att lyda henne. Om det är någon människa på denna jord som kan få mig att känna mig som fjorton år igen så är det hon.

- Mamma, jag är faktiskt tjugoåtta...
- Visa det då, ungjävel!!

Hon bemästrar konsten "tough love" ganska bra kan man väl säga. Jag har t ex fått uppradat en lista med saker som inte får förekomma hos nästa kille jag träffar. Kan meddela att jag inte längre har så värst mycket att välja på, såvida jag inte beger mig ut i skogen och spanar runt på en dansloge. Känner att mamma och jag nog inte kommer att kunna mötas särskilt bra på just den här punkten. Hon har dessutom vid två tillfällen meddelat att hon inte längre vill ha någon kontakt med mig. Både de tillfällena har handlat om en tatuering. En tredje så kanske hon gör slag i saken. Bäst att passa sig. Men så där är det med mammor. Hårda är de, men tusan så ofta man måste ringa och meddela att mamma faktiskt nästan alltid vet bäst! ♥

Kom in på ett sidospår nu kände jag. Så kan det gå.