Att bli något man inte är

Om det finns en sak som gör mig besviken på livet så är det när människor inte känner att de kan, vågar eller har rätt till att vara sig själva i alla lägen. Jag kan, precis som varenda liten själ på den här planeten, vara otroligt fördomsfull, men känner ändå att jag besitter förmågan att se något speciellt och unikt hos alla människor. Därför blir jag så oerhört besviken när jag märker hur jag själv sakta men säkert har börjat tappa bort mig själv och den jag är, alla de speciella särdrag jag har och det som definierar vem jag är till förmån för andra människor. För att jag ska bli accepterad, älskad och platsa in bättre.

Jag märker nu hur jag har kasserat mycket utav det jag står för och det jag älskar. Jag har blivit någon jävla mainstream-version utav mig själv och ärligt talat hatar jag det. Jag har väl aldrig varit mainstream? Jag har alltid varit rebell. Gjort revolt. Varit udda och vågat korsa gränser. Och jag förstår ärligt talat inte logiken i att jag gör så här mot mig själv, för genom att skala ner mig själv till något mer "normalt" ser jag ju bara till att jag flyter in mer bland skuggorna och osynliggör mig själv. Och det är ju knappast inte vad jag vill.

Jag är ju den jag är.
Och jag är ärligt talat förbannat bra precis som jag är.
Precis som du är. Som vi alla är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0